Utan sömn blir man knäpp

Var man inte det redan så blir man det. Paranoid blir man också nästan tillslut. Tillslut lyckades jag somna inatt, men sov oroligt. Men somnade nog in hårt mot gryningen för sambon väckte mig 12:30 och jag kunde inte fatta att klockan var så mycket. Sen har jag somnat två gånger till idag. Borde inte sovit så mycket kanske, men jag behövde det. Sen sover jag ju inte bättre av att vara vaken, det är ju tydligt, så då är det väl bättre att sova då man kan.

Jag känner mig ganska oinspirerad för tillfället. Det som jag inspireras att skriva om är för personligt och publiceras inte. Jag har varit inne i en period av behov av ensamhet, sömnsvårigheter, matvanorna har blivit fucked up igen och hela jag. Måndag psykolog igen och jag har inte en aning om vad jag ska torrprata med henne om. Men nu är det helg och efter att sovit sista gången mådde jag faktiskt bra. Så nu ska jag njuta av det.

Ha en fin lördag!

2-42

Två timmar.. Det är hur mycket jag sovit på 42 timmar. Har försökt somna flera gånger under dagen, men icke. Stoppade i hörlurarna då jag hämtat barnen på dagis och middagen lagades och somnade 5 minuter. Sen var jag pigg igen. Eller pigg... Men inte trött längre. Nu är ögonen trötta. Så jag hoppas hjärnan är det med. För lurarna är i, spotify åker snart på och sen ska jag sova! Så den här övertröttheten (inget ord, jag vet) går över.

Nighters!

Konsten att göra upp en eld på köksspisen...

Jag = köket är som gjort för katastrof. Som tur är brukar det oftast bara se ut som en katastrof inträffat. Idag skulle jag använda gjutjärnsgrytan och brukar ofta sätta på den för tidigt. Men jag tror alltid att jag annars blir klar med allt och då kan jag ju inte börja laga till maten om den inte redan är varm. Dock brukar jag missberäkna hur lång tid det faktiskt tar att förbereda det som ska ner i grytan. Så jag hann endast hacka löken och då hade pannan stått på ett bra tag och tänkte att jag häller väl i oljan då, jag ska ju bara blanda till kryddblandningen innan löken ska fräsas. Så vad händer, jo det börjar brinna såklart. Stora lågor, som går just över köksfläkten. Jag skriker till M att det brinner. Får lite panik och minns bara att man inte får hälla vatten på olja. Börjar kolla runt och kollar först på disktrasan men inser att den är för liten. En handduk då? Och så kommer jag äntligen på att jag kan lägga över grytlocket.

Öppnar alla fönster och går ut och skriker till M att jag råkade sätta eld på grytan. Så mina barn var rejält hungriga idag innan vi städat upp och vädrat ut. Och jag fick laga till kycklingen i ugnen, för jag ville inte äta korv och makaroner. Jag kände mig besviken om jag blev tvungen att äta äcklig korv istället för god kyckling. Jag sa till M att det inte var mitt fel, då barnen skrek och var hungriga. Men det var ju mitt fel, men det jag menade såklart var ju att det inte var med mening... Det är det ju aldrig!

ADHD/ADD - tankar

Var ett tag sen jag skrev om bokstavsdiagnoser. Tänkte bara påminna dem som vill uppdatera sig kring vilka kriterier som ska uppfyllas enligt DSM-IV. Men när jag fick fylla i frågeformulär kring indikation på ADHD/ADD så var formuläret mycket längre och mer detaljerat än detta. Där frågor bl.a. om man hade förstoppning ofta som barn, huvudvärk, ont i magen, katastrofkänslor och mycket mycket mer. Jag tror ganska ofta att jag nog inte uppfyller kriterierna kring en bokstavsdiagnos, vilket kommer visa sig till hösten. Men jag har många problem som liknar ADHD/ADD. Vilket ställer till mycket problem i mitt sociala liv och främst i min hemsituation. Kriterierna är också satta efter små pojkar, vilket min psykolog sa att man numera tar i beaktning. En känsla av rastlöshet kan för en liten flicka visa sig som att man pillar mycket med håret och såna diskreta symtom. Jag tycker det borde vara fler som skulle lära sig lite mer om detta, för antalet som diagnostiseras blir fler och fler. Det betyder inte att fler drabbas, utan att fler just får en diagnos. Eftersom det är viktigt att fånga dessa barn i tid, istället när de är vuxna och fått en psykiskt samsjuklighet, så är det viktigt att fler i samhället får större koll på vad detta innebär. Får man rätt hjälp i tid, kan man fungera bättre med sitt funktionshinder och sedan som vuxen klara av att leva ett liv på de villkor som alla andra utan ett funktionshinder gör. Här nedan är iallafall de satta kriterierna.



För att uppfylla de diagnostiska kriterierna som krävs för diagnosen ADHD enligt DSM-IV (den diagnostiska och statistiska handboken för psykiatriska sjukdomar och störningar) bör en hel del aspekter beaktas. Kriterierna i antingen A. eller B bör uppfyllas för att en diagnos skall vara aktuell:

1. Minst sex av följande symtom på ouppmärksamhet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån. Mer info Ouppmärksamhet
   
   • Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter.
   • Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar.
   • Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal.
   • Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
   • Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter.
   • Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet ( t ex skolarbete eller läxor)
   • Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter ( t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
   • Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli.
   • Är ofta glömsk i det dagliga livet
2. Minst sex av följande symtom på hyperaktivitet-impulsivitet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån: Hyperaktivitet/Impulsivitet
   
   • Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter kan inte sitta still.
   • Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund. Springer ofta omkring. Klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen ( hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet).
   • Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla verkar ofta vara "på språng" eller "gå på högvarv".
   • Pratar ofta överdrivet mycket.
   Impulsivitet
   
   • Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
   • Har ofta svårt att vänta på sin tur.
   • Avbryter eller inkräktar ofta på andra ( t ex kastar sig in i andras samtal eller lekar).
3. Dessutom måste följande punkter vara uppfyllda:
   1. Vissa funktionshindrande symtom på hyperaktivitet/impulsivitet eller ouppmärksamhet förelåg före sju års ålder.
   2. Någon form av funktionsnedsättning orsakad av symtomen föreligger inom minst två områden (t.ex. i skolan/på arbetet och i hemmet).
   3. Det måste finnas klara belägg för kliniskt signifikant funktionsnedsättning socialt eller i arbete eller studier.
   4. Symtomen förekommer inte enbart i samband med någon genomgripande störning i utvecklingen, schizofreni eller något annat psykotiskt syndrom och förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning ( t ex förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom eller personlighetsstörning). 
   
   Kriterier

ADHD - tankar

Var ett tag sen jag skrev om bokstavsdiagnoser. Tänkte bara påminna dem som vill uppdatera sig kring vilka kriterier som ska uppfyllas enligt DSM-IV. Men när jag fick fylla i frågeformulär kring indikation på ADHD/ADD så var formuläret mycket längre och mer detaljerat än detta. Där frågor bl.a. om man hade förstoppning ofta som barn, huvudvärk, ont i magen, katastrofkänslor och mycket mycket mer. Jag tror ganska ofta att jag nog inte uppfyller kriterierna kring en bokstavsdiagnos, vilket kommer visa sig till hösten. Men jag har många problem som liknar ADHD/ADD. Vilket ställer till mycket problem i mitt sociala liv och främst i min hemsituation. Kriterierna är också satta efter små pojkar, vilket min psykolog sa att man numera tar i beaktning. En känsla av rastlöshet kan för en liten flicka visa sig som att man pillar mycket med håret och såna diskreta symtom. Jag tycker det borde vara fler som skulle lära sig lite mer om detta, för antalet som diagnostiseras blir fler och fler. Det betyder inte att fler drabbas, utan att fler just får en diagnos. Eftersom det är viktigt att fånga dessa barn i tid, istället när de är vuxna och fått en psykiskt samsjuklighet, så är det viktigt att fler i samhället får större koll på vad detta innebär. Får man rätt hjälp i tid, kan man fungera bättre med sitt funktionshinder och sedan som vuxen klara av att leva ett liv på de villkor som alla andra utan ett funktionshinder gör. Här nedan är iallafall de satta kriterierna.



För att uppfylla de diagnostiska kriterierna som krävs för diagnosen ADHD enligt DSM-IV (den diagnostiska och statistiska handboken för psykiatriska sjukdomar och störningar) bör en hel del aspekter beaktas. Kriterierna i antingen A. eller B bör uppfyllas för att en diagnos skall vara aktuell:

1. Minst sex av följande symtom på ouppmärksamhet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån. Mer info Ouppmärksamhet
   
   • Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, yrkeslivet eller andra aktiviteter.
   • Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar.
   • Verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal.
   • Följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på att personen inte förstår instruktionerna)
   • Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter.
   • Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet ( t ex skolarbete eller läxor)
   • Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter ( t ex leksaker, läxmaterial, pennor, böcker eller verktyg)
   • Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli.
   • Är ofta glömsk i det dagliga livet
2. Minst sex av följande symtom på hyperaktivitet-impulsivitet har förelegat i minst sex månader till en grad som är maladaptiv och oförenlig med utvecklingsnivån: Hyperaktivitet/Impulsivitet
   
   • Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter kan inte sitta still.
   • Lämnar ofta sin plats i klassrummet eller i andra situationer där personen förväntas sitta kvar på sin plats en längre stund. Springer ofta omkring. Klänger eller klättrar mer än vad som anses lämpligt för situationen ( hos ungdomar och vuxna kan detta vara begränsat till en subjektiv känsla av rastlöshet).
   • Har ofta svårt att leka eller utöva fritidsaktiviteter lugnt och stilla verkar ofta vara "på språng" eller "gå på högvarv".
   • Pratar ofta överdrivet mycket.
   Impulsivitet
   
   • Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren pratat färdigt.
   • Har ofta svårt att vänta på sin tur.
   • Avbryter eller inkräktar ofta på andra ( t ex kastar sig in i andras samtal eller lekar).
3. Dessutom måste följande punkter vara uppfyllda:
   1. Vissa funktionshindrande symtom på hyperaktivitet/impulsivitet eller ouppmärksamhet förelåg före sju års ålder. mer info.
   2. Någon form av funktionsnedsättning orsakad av symtomen föreligger inom minst två områden (t.ex. i skolan/på arbetet och i hemmet). mer info.
   3. Det måste finnas klara belägg för kliniskt signifikant funktionsnedsättning socialt eller i arbete eller studier. Mer info.
   4. Symtomen förekommer inte enbart i samband med någon genomgripande störning i utvecklingen, schizofreni eller något annat psykotiskt syndrom och förklaras inte bättre med någon annan psykisk störning ( t ex förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom eller personlighetsstörning).

Idag är en sån dag...

Jag sitter fastvuxen i soffan. Trots sol ute som strilar in genom fönstret har jag ingen lust av att njuta av den. Kan inte frammana några ideér som skulle glädja mig idag. Är det för att mitt hem är i extremt kaos efter helgen, då jag drog igenom det som en stormvind och sen inte orkat bry mig. Är det kanske det som stör mig idag, även fast jag, bara av att se det inte orkar göra det minsta krafttag för att ta itu med det.

Jag vet, jag vet, detta är en tråkig klagoblogg. Jag kanske ska gå ut ändå. Men jag finner inget lugn i något idag. Och trots det gör jag inget, även fast att det kryper i mig. Jag har flera saker att göra, så brist på det behöver jag inte oroa mig över.

Nej, jag röstar på det överväldigande kaoset. Det som man inte störs av, eftersom man är en virvelvind tills det, BAM, smack´s you in the fucking face. Och då är det försent. Inget blir bättre av att stirra i taket. Men ibland förmår man sig icket mer än så. Då viljekraften sugits ur och man fastnat i en liten grop. Vi har alla varit där... Bara det att jag är där lite oftare. Några gånger per vecka...

Fast, såhär har det mer eller mindre sen varit sen jag var hemma i påsk. Ska det bli så bara för man ruckar rutinerna en vecka? För nu är jag åter på stadiet att jag glömmer medicinen, skiter i träffen med psykologen, sover dåligt, sätter inte igång med något och orkar inte bry mig heller för den delen. Det tar lång tid att bygga upp något, men att riva ner det går att göra i ett svep.

Pengar är oattraktivt!

Igår var jag ute på en krogrunda. En man som var nästintill dubbelt så gammal som mig med tillhörande, något yngre, man i sitt sällskap. Jag gillar pengar. Man kan ha roligt för pengar. Men innan kvällen var slut så var jag mer än någonsin säker på hur oattraktivt pengar kan vara. Och hur säkerligen många verkar kunna snärjas med pengar. Med prat om vad man äger för företag, med en fem-miljoners villa, med att bjuda på flashig champagne och diskreta förslag och medel för att med sina pengar kunna få sig något. Till senare, mer öppna förslag om jacuzzi, som denna människa såklaaart har i sin dyra villa. Men då det inte fungerar, använda omvänd psykologi för att spela på något som vanligtvis funkar på små barn. Vilket jag snabbt förklarade inte fungerar på mig.

Jag skrattade gott. Inte med dem, utan åt dem. Att jag skulle sälja mig för pengar på något sätt, skulle inte hända. Även om jag nu vore ensam och singel. Jag funderade över om de vill ha unga tjejer, eller om det är dom som är lättast att få omkull med sitt skryt. Och har man ingenting attraktivt överhuvudtaget, om det är pengarna man måste framhäva. Och dessa tjejer, för det måste ju fungera, eftersom dessa män fortsätter med det, vad får de ut av ett one-night-stand med välbärgade äldre män? Inte kan det vara pengar och är det så, så är det ännu mer förnedrande. Eller är det att vissa tänder främst på pengar. Pengakåta, som känner sig speciella för en stund, med den där svindyra champagnen? Jag vet inte, men jag måste faktiskt erkänna att det var en intressant upplevelse. Och med vinsten av att få studera en sorts människa jag inte kommit i närkontakt med förut. Med den tillfredsställelsen, där tankegångar kring detta varande, något jag tycker är väldigt roligt att göra, analysera, så slutade kvällen för mig. Med orden, att "vissa tjejer kanske det funkar att vifta med pengar framför, men jag finner det oerhört oattraktivt. It´s not my cup of the"... Och framförallt, i slutändan tog jag det mest som en förolämpning. Jag måste ju tolkats vara det mest lättfällda bytet på stället.

Sen åkte jag hem. Till värmen. Till min bebis, som sov i vår säng och gosade in näsan i den vackrasta, ärligaste och finaste kärleken av allt. Medan någon satt ensam i en fem-miljonersvilla i kylan...

Kladdkaka och soffhäng

Jag har haft en relativt oproduktiv dag. Efter barnen var lämnade så åkte jag hem för att infria löftet om kladdkaka för N att bjuda på dagis. Jag försökte tänka att jag vill göra en kladdkaka och inte att jag måste. Vilket inte var sant, men jag ville göra min dotter lycklig så oavsett om jag ville eller måste spelade ingen roll. Det är mycket som jag måste, som jag alltför ofta har svårt att uppnå. Så i de situationer där jag kan göra dom lyckliga, så gör jag det. Även om en kladdkaka kan låta okomplicerad. Men blir det ett måste och ibland även annars, kan de enkla sakerna vara de svåraste och vice versa.

Så jag startade ett maraton av Modern Family, varvade frukost med soffhäng, till att smälta smör, mera soffhäng, sortera tvätt, mer soffhäng och slutligen stod det en kladdkaka framför mig. Mitt i kökshängets virrvarr så stannade jag upp. Och tittade runtom mig. Senaste veckan har verkligen gått i förvirringens tecken. Och ibland glimtar vissa saker förbi som gör mig så säker på att jag vet. Som att få en uppenbarelse då man bakar kladdkaka. Men glimtarna av klarhet suddas snabbt ut. Resten av tiden är konstant i tvivlens tecken. Vad som är värre än att få ett svar, även om det är negativt, är att inte veta något alls. För så länge man inte har något svar, är det svårt att veta vad man ska förhålla sig till.

Tiden som återstår till tidig höst, med det svar som förväntas medföljas, kommer spenderas i vacuum. Som att jag, likt en bebis, ruvas i magen i väntan på att födas. Med förväntningar på att få möjligheten att födas. Men där jag ligger under tiden och bara ser mörker eller ljus, men inte kan se mer än så. Där jag endast kan höra mummel, utan möjlighet att höra vad som egentligen sägs och heller inte kunna förstå vad som sägs. Där jag, så länge jag förblir ofödd, inte kommer kunna förstå vad detta ljus, mörker och mummel egentligen är. Där jag inte kommer födas ut till fullständig klarhet. Men där jag äntligen kommer slippa undra hur världen verkligen såg ut på andra sidan.

Att inte vara mina känslor...

Att ha snabba skiftningar i humöret och i ens känsloliv är ibland svårt att hantera. Just i den känslan man är i och övertygelsen på att det är rätt känsla blir just då ens verklighet. Vilket är fallet för de flesta människor. Men hur fungerar det då man skiftar från dag till dag? Från timme till timme? Det som kändes rätt för en stund sen blir helt plötsligt helt fel. Och leder till känslor av förvirring, känslor av skam och en känsla av att vara en dålig person. Och mest av allt så svårt att veta vem man egentligen är. Om man aldrig kan lita på sin känsla, hur ska man då veta hur man känner?

Idag var jag oerhört omotiverad att åka till psykologen. Att ännu en gång tjata om dessa mornar. Det ledde till att jag kom 20 minuter försent. Jag ursäktade mig, utan en bortförklaring eftersom svaret jag fick var att det inte var någon fara. Men efter en stunds samtalande så sa jag att jag egentligen inte visste varför jag går dit. Vad som egentligen är meningen med detta eviga tjatande om samma sak. Och hon sa att det är en process. Jag själv vill inte heller att det ska gå för fort, men att inte veta vad framtiden bär med sig och hur länge jag ska gå i terapi gör att jag kände att det kändes än mer lönlöst. Jag kommer inte hinna något i denna snigeltakt. Och hon sa att jag inte skulle komma för att hon ville det, utan att jag måste vilja själv. Vilket jag vill, eftersom någon förändring måste till. Men hur?

Så vi släppte mornarna. Och kom fram till att börja arbeta med att lära mig att ställa mig utanför mitt känsloliv. Att försöka att inte vara mina känslor. Och främst att inte hela tiden agera ut min känsla, eftersom jag enligt erfarenhet vet att reflektionen kommer efter reaktionen oftast.

Har haft en vecka i mina hemtrakter i påsk. Den var bra, men fick mig att känna mig helt slutkörd. Alla människor och att dessutom redan innan känt mig ganska orkeslös, trots att jag egentligen inte vet vad som gjort mig så trött. Efter en veckas avbrott från vardagen, med positiva och negativa effekter. Positiva i form av min underbara släkt och att få tas hand om. Att vara hos mamma aka duracellkaninen med sin till synes outtömliga kraft som plockar, lagar mat och säger att man får gå från bordet för hon ordnar undan. Och negativa i form av trötthet och missar med medicinintag bl.a. Ett mellanbarn som fyllt 4 år har också firats. Tre gånger och hon är en stolt 4-åring. Men det har också trissat upp en såklart. Vilket i helgen, tillslut ledde till att vissa saker fallerade. Och jag kan bara hoppas att jag lyckas ta upp tråden där den plötsligt slutade. Vilket brukar vara oerhört svårt...

Så nu sitter jag här. Klarvaken. Av dagens intryck, som får mig att inte kunna slappna av. Vilket brukar vara fallet, mer eller mindre, då jag haft mitt måndagsbesök i den fula, grön byggnaden.