Jag sitter fastvuxen i soffan. Trots sol ute som strilar in genom fönstret har jag ingen lust av att njuta av den. Kan inte frammana några ideér som skulle glädja mig idag. Är det för att mitt hem är i extremt kaos efter helgen, då jag drog igenom det som en stormvind och sen inte orkat bry mig. Är det kanske det som stör mig idag, även fast jag, bara av att se det inte orkar göra det minsta krafttag för att ta itu med det.
Jag vet, jag vet, detta är en tråkig klagoblogg. Jag kanske ska gå ut ändå. Men jag finner inget lugn i något idag. Och trots det gör jag inget, även fast att det kryper i mig. Jag har flera saker att göra, så brist på det behöver jag inte oroa mig över.
Nej, jag röstar på det överväldigande kaoset. Det som man inte störs av, eftersom man är en virvelvind tills det, BAM, smack´s you in the fucking face. Och då är det försent. Inget blir bättre av att stirra i taket. Men ibland förmår man sig icket mer än så. Då viljekraften sugits ur och man fastnat i en liten grop. Vi har alla varit där... Bara det att jag är där lite oftare. Några gånger per vecka...
Fast, såhär har det mer eller mindre sen varit sen jag var hemma i påsk. Ska det bli så bara för man ruckar rutinerna en vecka? För nu är jag åter på stadiet att jag glömmer medicinen, skiter i träffen med psykologen, sover dåligt, sätter inte igång med något och orkar inte bry mig heller för den delen. Det tar lång tid att bygga upp något, men att riva ner det går att göra i ett svep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar