Idag åt vi middag, vilket vi självklart gör varje dag. Man kan ju tycka att det är barnen som brukar stå för det oseriösa, fjanterierna vid matbordet och har svårt att sitta stilla. Men inte idag. Idag var det mamma Anna som stod för spexandet. Jag, H och N hade tävling som jag inbjöd till. Den som kunde suga i sig en spaghetti fortast vinner. N, som snart blir 4, kunde inte ens sörpla i sig utan mulade istället i sig sin spaghetti. Hon vann således på sitt egna lilla vis. Men den riktiga kampen stod såklart mellan mig och femåringen. Hon var en riktig baddare på min lek och det var jämna kamper. Varje gång jag vann så gjorde jag vågen och skrek "Såg ni.. såg ni vad snabb jag var"?!! Jag lät henne aldrig vinna, utan det kallades så snällt av dottern som oavgjort. Jag tror hon så gärna lät det vara så då vi lekte vid matbordet eftersom jag uppfann leken och det vore ju tråkigt om jag surade. Vanligtvis, i spel, blir det självklart sura miner då jag inte låter dom vinna och pappa är nog favoriten gällande motståndare på spelplanen.
Måste man vara vuxen bara för att man "ska" vara det? Jag tycker det är tråkigt. Mera barnsligheter åt folket! Med folket menar jag såklart s.k. vuxna. För barn har ju redan fattat hela grejen...
En rolig anekdot gällande dagen var även då sambon hört på radion om analblekning. Som jag sedan kom på var som en återkoppling till förra gången jag och sambon diskuterade ... baken. Ett barn hade ringt upp högsta chefen på radion och frågat vad det var. Han hade sagt åt lill-killen att han fick googla det. Så då gjorde sambon det för att se vilka sidor som kom upp som man kunde läsa på. Han började med högläsning och kom till ett parti där någon frågat vad analblekning var. Svaret som gavs var följande: "Analblekning är vad det låter som.. Man ljusar upp huden kring analhålet". Varvid jag utbrister: "Va, sa du bananhålet"? Fick veta att jag hört fel och sa att från och med nu heter det bananhålet för mig. Anamma det om ni har lust och om ni inte har det så strunt i det då.
