VK idag

Idag är Catharina Oderstål i VK. Jag stannar till på Coop för att köpa mjölk och möts av detta i kassan. När jag kommer ut i bilen visar jag upp den för sexåringen som lyser upp och tycker det är coolt att hon är på framsidan av tidningen.

I artikeln står det om Catharina och hennes ADHD, som feldiagnostierats innan hon slutligen fick diagnosen ADHD. Med rätt diagnos och rätt medicin kunde hon äntligen börja skapa ett liv med rätt glasögon på sig.

Psykiatrin, organisationen är dålig. Det handlar ofta om vilka människor du träffar, som lotto ungefär. Och att du själv ska känna och kunna sätta fingret på vad det är för fel. Vilket inte är lätt, då inte fattar varför det är som det är därför du söker hjälp. Även i mitt fall har både borderline och bipolär sjukdom funderats kring, eftersom vissa delar kan påminna om varandra som t.ex. humörsvägningar. Hade jag inte fått en utredning, hade det säkerligen stannat vid någon av dessa diagnoser. En annan viktigt del är även att det sprids mer kunskap i samhället. För om fler fick veta vad ADHD verkligen står för, skulle fler kunna känna igen sig och kunna söka rätt vård och rätt hjälp.

För få vet egentligen vad ADHD innebär och att ADD ens existerar är det få som har koll på. På dagis idag, berättade jag för en av de omtänksamma fröknarna att jag äntligen fått veta att det är ADD jag har. Jag fick en kram med följande fråga: "Vad är det då?".
ADHD är för många bilden av en person som klättrar på väggarna och mer vet man inte. Jag hade också dålig koll på vad det var och träffade i min sista placering på sjuksköterskeprogrammet en tjej med ADD. Jag gick då in på nätet och läste och sa till M: "Att va tusan, det där är ju precis som jag". Men avfärdade det ganska snart, med tanken att jag minsann inte skulle leta en massa undanflykter till att jag egentligen bara var lat...


Men vad som är mest skamligt är att det fortfarande inom psykiatrin verkar vara så att många har dålig koll på detta funktionshinder innebär. En läkare på psykavdelningen frågade om jag kunde läsa en bok och se tv och sen hade han bilden klar för sig att någon ADHD kunde det inte handla om. Har även träffat en patient som berättade att hon avfärdats länge för hon skötte ju sitt jobb...  Min psykolog sa sen att den läkaren vet inte vad ADHD innebär, då jag satt ledsen och tvivlade på mig själv. En annan läkare sa till mig för några månader sedan, att en diagnos inte gör skillnad. Man kan jobba med svårigheterna ändå. Det håller jag med om till viss del, med stöd är det individen själv som måste utföra förändringarna. Men att det inte skulle göra någon skillnad kändes helt fel.
När jag berättade för sexåringen igår om sjukhusbesöket och att jag nu vet att jag har ADD och kan få rätt medicin blev hon glad. Idag berättade hon för sin kompis att min mamma har ADD och äntligen kommer hon få bra medicin! Ett funktionshinder påverkar hela familjen, även om man försöker vända sig ut och in för att ge dom nära och kära det bästa.
Och jag lovar, att frågar man de som fått sin ADHD/ADD-diagnos så skulle varenda en svara att det gjorde skillnad...


Så det är bra att Catharina försöker visa på bristerna i psykatrin, försöka få ut mer kunskap i samhället och sist men absolut inte minst vill jag själv tacka denna människa för att hon hjälpte mig att själv få en diagnos. Genom att själv se det jag själv funderat på, men avfärdat för några år sedan, kunde jag denna gång se till att få en utredning.

Catharinas blogg

Äntligen förstår jag:

- Varför jag haft så svårt att studera då jag varit på skolan
- Varför jag ofta har svårt att titta andra i ögonen, eftersom jag då har svårare att koncentrera mig eftersom jag istället få för mycket störande intryck från hur personen ser ut, mimik mm och tappa mina egna tankar.
- Varför jag alltid haft tv/musik på för att inte störas lika mycket av andra intryck, vilket förbättrat då jag studerat eftersom jag faktiskt ökar min koncentration och att hålla mig fokuserad på den tråkiga/tankekrävande uppgiften
- Varför jag alltid haft tv/musik på då jag ska sova, eftersom jag inte kan stänga av tankarna som konstant hoppar runt i min hjärna (och filtreras bort lättare då jag hör något annat).
- Varför jag på morgonen aldrig tog mig upp och mamma skrek 100 ggr att kliva upp tills hon skrek att där åkte bussen förbi. Sprang efter bussen många, många gånger! Mina hjärna håller ofta på somna och jag skulle kunna somna om tusen gånger och sova en hel dag.
- Varför jag även det vid studier endast klarat av att studera lite åt gången, ofta kanske 10 min innan jag kliver upp och gör annat, eller kollar något på datorn.
- Varför jag gjort allt i sista sekund och då istället hyperfokuserat (vilket är vanligt vis ADHD/ADD), för jag måste göra en uppgift 200% för att klara den och det orkar man bara göra kort tid.
- Därför har jag gjort mina tentor på ca en halvtimme.
- Varför jag i skolan hade så svårt med vissa saker, främst matte, eftersom jag måste förstå varför jag gör något för att kunna göra det. Och att då lära sig en formel eller multiplikation funkade liksom inte, då enda svaret man fick var "att det bara är så" och jag fattade fortfarande noll.
- Varför jag så ofta pga min rastlöshet, diskret pillar på något, leker med håret eller kluddar mm. för att kunna koncentrera mig (därför märks det inte heller och inte ens jag har märkt det förrän detta år).
- Varför jag ibland är så impulsiv och tar beslut innan jag hunnit tänka igenom det, men även kan
- ta 2 timmar på mig att handla mat pga alla störande intryck och ambivalens (kan ta 10 min att välja tandkräm).
- Varför jag ibland får ångest inför nya saker, eftersom jag måste veta vad som ska hända och måste vara förberedd på det. Men samtidigt
- tycker om nya saker, eftersom det triggar mig och är spännande eftersom jag så snabbt tröttnar på saker och då känner mig totalt olevande.
- Varför jag har så mycket igångsättningssvårigheter.
- Varför jag främst är så underaktiv.
- Men även är överaktiv då jag väl bestämt mig för att göra något och då görs det snabbt, men därför också
- blivit sjukskriven 2 ggr eftersom jag tillslut kört slut på all energi.
- Varför jag så lätt börjar energiskt och motiverat med en ide/projekt, men lika snabbt kan sluta och allt blir halvklart.
- Varför jag har så svårt att avsluta saker och detaljer
- Varför, trots att jag nött och nött inte klarat av att få in vissa saker i hjärnan (tänkte alltid att det var för jag använde för upp för mycket plats i hjärnan till andra saker jag noterade, tex vad människor hade på sig och såna detaljer istället).
- Varför jag är så hudlös och allt bara går rakt in i mig (vilket tillslut kan få mig att stänga av känslorna, för det blir för överväldigande. Därför jag även tar på mig andras känslor).
- Varför jag (antagligen) utvecklat ett mer fotografiskt minne eftersom det är lättare att ta in information som bilder för mig, som blivit ett sätt att kompensera mina svårigheter.
- Varför, då jag blivit intresserad av att läsa en bok måste läsa den i ultrarapid (hyperfokusering).
- Varför jag har så svårt att lyssna på andra ibland, eftersom jag är så ivrig att säga mitt och måste aktivt hålla det kvar för att inte glömma bort.
- Varför jag hade så mycket ångest i tonåren och skar mig och hade lättare ätstörningar (för det allt blev för jobbigt att hantera och jag behövde fokusera på något annat som jag kunde kontrollera).
- Varför jag känt att jag faktiskt inte varit deprimerad, utan alltid utmattad.
- Men ibland blivit nedstämd, eftersom det är så nedslående att konstant kämpa i motvind (ingen boost för självkänslan direkt).
- Varför sedan jag var liten brukade titta mig omkring och tycka att allt utanför mig själv var så konstigt, världen och att jag kände mig annorlunda och inte riktigt hörde dit.
- Varför jag kan ha så svårt att fatta sociala regler och vad som är att gå över gränsen eller inte och har svårt, då en tydlig regel satts upp, att frångå den och veta hur jag ska hantera det (vilket gjort att jag dragit mig undan mycket socialt eftersom det tar energi att umgås med andra och fokusera och för att slippa låtsas att jag fattar hur man ska agera. Det har också gjort att jag imiterar andra och trots att jag också är jag, tar in mycket och efterliknar de jag umgås med för stunden. Det är också då svårt att ha kompisar, eftersom jag måste känna att jag kan öppna mig och vara mig själv för att orka umgås med någon).



Jag klarade mig ganska bra genom grundskolan. Jag hittade sätt att dela upp saker i kortare uppgifter, men hade svårt att plugga förrän inspirationen satte till. Vilket var svårare i gymnasiet då jag därför oftast var "sjuk" på proven och senare frågade vilka frågor det var för att kunna plugga. Och eftersom jag började plugga på kvällen innan ett prov. Men jag var såpass omedvetet medveten om mina svårigheter ändå, så jag som tur är valde en linje (musik) som jag tyckte om och hade mycket mer praktiska saker förutom teoretiska ämnen. Jag har klarat mig genom att ordbajsa både i ord och skrift. Och att faktiskt som tur är fått hjälp av en del lärare. Och själv velat vara så duktig och eftersom jag känt mig så dålig velat visa andra att jag fan kan också. Därför aktivt bett andra, kompisar, lärare förklara för mig så jag kan förstå. Jag har kompenserat genom att försöka vara duktig i skolan, men alltid skämtat med M om att jag skulle kunna vara så mycket mer med min vilja och om jag pluggat mer (på ett sätt har jag, som tur är, ändå lätt för mig på många sätt också). Men universitet var många sätt lättare, eftersom man läser ett ämne i taget.



Ja, antagligen många fler saker. Men vissa saker beror ju antagligen också till viss del av personlighet. Alla är olika, även vi med ADD/ADHD är unika individer. Mina svårigheter har även i många fall blivit tillgångar! Det lätta kan oftast för mig vara det svåra. Som vardagen med dess tillhörigheter som ska göras, duscha kan ofta vara ett helt dagsprojekt för mig... Men ÄNTLIGEN vet jag att jag inte är lat, utan "bara" underaktiv och har ett funktionshinder.



Nedan finns en länk till Uppsala landstings sida, där det beskrivs om flickor och ADHD/ADD och där står bl.a. om att flickor kan kompensera genom att fokusera på skolan. Det enda jag känner sorg över, är att jag genom min fokusering på skolan haft svårare att kunna göra annat än just bara skola. Vilket blev mer tydligt i gymnasiet då jag brutit mig loss och drog mig undan mycket i mig lägenhet för att orka allt som man "måste" orka för att klara sig.


http://www.lul.se/templates/page____3646.aspx
(Ni får kopiera och öppna sidan själva, vet inte varför jag inte får till länken).

(Det är så mycket jag vill skriva, så det kommer nog skrivas om detta fler gånger med annat inbakat i varandra).