ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

fredag 1 april 2011

Ovissheten och planering

Ovisshet är bland det värsta jag vet. Jag blir oerhört stressad över att inte veta vad som gäller, när det kommer ske och att istället behöva gå igenom tusen olika scenarion i mitt huvud om och om och om igen. Att vänta, på något osäkert. Att ha en planering, så jag själv vet och har kontroll över situationen. Samtidigt gillar jag inte planeringen i sig, eftersom jag även har svårt för det. Att veta vad som ska hända, de gånger jag inte vet om jag kommer vilja eller orka delta. Så inför båda hyser jag en stor ångest. Kanske behöver jag en blandning. Mest av allt skulle jag egentligen vilja att allt anpassades efter mig eftersom jag har så svårt för att göra det själv, beroende på hur det ser ut just den dagen. Men otroligt nog snurrar inte jorden runt mig. I vissa fall är det bra att det planerade finns, så jag får utsätta mig för det. Ibland känner jag mig ändå inte redo och trotsar. Och om jag bestämt mig för att ta tag i den planerade aktiviteten och det då grusas blir jag oerhört störd av detta. Motsägelsefullt, ja, jag vet...

Ikväll ska jag på Umeå Open och ser fram emot det och samtidigt inte. För det är något stort, med mycket människor och jag ska bestämma vad jag ska klä mig i, fixa håret, välja om jag ska vara nykter eller inte. Jag måste planera för både det ena eller andra scenariot i många aspekter. Det enda bestämda är att jag ska gå. Och jag kommer säkert ha roligt då jag tar mig iväg. Men det är ju allt det där innan. Och vissa kanske tycker att jag har en hel dag att ordna på eftersom det är först ikväll det händer. Men jag måste dessa dagar ännu mer aktivt tänka rör på benen, gör det du ska göra och fixa. För även om jag har en hel dag och något ska hända först på kvällen blir jag väldigt handlingsförlamad. Och det blir rörigt med allt fixande, även fast jag teoretiskt vet att det inte är så mycket egentligen. Men för mig kommer det ta hela dagen, eftersom jag går i snigeltakt i väntan på kvällen. Så här sitter jag, med lätt ångest för att jag ska ut och ha roligt ikväll. Otroligt dumt att det alltid ska vara så...