Ibland...

... Sitter vissa saker helt enkelt fast. En inte alltför angenäm upplevelse...

Sleeping Beauty

Igår slumrade jag till vid sju-tiden. Sen somnade jag igen 21:30 och sov till 7:20 imorse. Då var jag pigg igen. Äntligen, efter att fått så lite sömn i veckan. Skillnaden ändå med medicinen är att när jag väl sover, så sover jag på ett annat sätt. Jag vaknar utvilad. Det har jag aldrig gjort förut. Oavsett hur mycket jag sovit, har jag alltid varit lika trött och seg. Förutom de gånger jag kommit på något extra roligt att sysselsätta mig med. Då har jag haft en otrolig fart.

Hormoner verkar ofta spela en viss roll vid ADHD, enligt vissa studier. Enda gången jag har mått bra och verkligen fått saker gjorda är när jag varit gravid. Då har min hjärna fungerat som bäst. Kanske är tur att jag blev gravid både i gymnasiet och två gånger under sjuksköterskeutbildningen. För tusan vad jag har fått saker gjorda då. Sist 2009, då jag tog körkortet en vecka innan jag fick J. Tog det på lite mindre än 3 månader. Och gick klart mina praktiker vi hade hela sista terminen. Sista placeringen hade ingen ordnat, för de trodde inte jag skulle kunna göra den trots att jag sagt till flera gånger om det för att påminna dom. Förstod att det skulle strula nästan, eftersom de uttryckte att jag nog inte skulle orka göra den. Orka, det är då jag haft ork som sagt. Och att de inte trodde det, gav mig ännu mer envishet att göra den!

Oops...

Har inte varit tip-top idag, har sovit dåligt hela veckan. Vilade en stund på eftermiddagen idag, men somnade inte. Sen har jag känt att jag kommer somna i tid ikväll. Filmen var klar vid 22, sen skulle jag bara virka en mössa till Pingu. J är veckans barn på dagis, därför är han här. Men repade upp mm och ville göra klart. Sen var klockan plötsligt 1, så jag somnar sent ändå... Har svårt att gå ifrån om jag är inne i något.. Men tillslut så.. Blev rätt nöjd!

Stiltje

Bloggen är inte så aktiv.. Jag är inte så aktiv..

Hamnat efter i allt, orkade inte ta tag i nåt, det blev för mycket.. Men jag har börjat komma tillbaka. Idag skulle jag skita i allt kände jag, men tvingade mig själv att städa istället. Är väl så man ska göra.. Kommer nog många dagar då jag inte vill jobba med mig själv. Vissa dagar behöver man vila,en ofta handlar det om att tvinga sig själv dessa dagar man vill fortsätta gå i fotspåren av invanda mönster. Som idag tänkte jag, att vill jag inte städa, så är det bara att göra det av just den anledningen. Att göra tvärtom mot vad jag vill strunta i.

Barnen var hemma i måndags och helgen var tung. Efter måndagen var jag helt slut så igår struntade jag i att gå på gruppträffen på sjukhuset. Kändes övermäktigt att sitta där och lyssna. Men börjar klättra igen, genom att tvinga mig att tänka tvärtom.

J provade storasyrrand gamla glasögon häromdagen. Såg skitroligt ut!

Ligger efter...

i bloggläsningen. Har nu suttit och kollat igenom mina vänners bloggar idag, men har inte läst inläggen på jättelänge på mina "ADHD"-länkar. Oftast står mycket som är något att sätta sig in i och det har varit fullproppat i min hjärna. Då orkar jag inte läsa dom. Jag ser de första raderna i inläggen när de rullar förbi i blogglistans uppdateringar. Men någon dag snart ska jag plöja igenom dom. Förhoppningsvis kan jag slänga ut mitt eget gigantiska inlägg snart också angående ADHD och medicinering bl.a. Men jag gick in för mycket i detaljer, så det blev svårt att fortsätta. Men snart så... Undrar i och för sig hur länge jag kommer säga så?

Nu ska jag ta det lugnt. Har agerat frisör och blev klar nyss. Så jag ska försöka varva ner så jag kan somna. Igår var jag jättetrött, men jag har något fel.. Jag gör allt för att hålla mig vaken, även fast jag borde sova. Och de dagar jag inte kan sova håller jag på bli tokig. Är väl ett invant mönster bara. Och att det är så lugnt på natten. Frågar någon mig om jag är trött kommer jag alltid svara nej, även fast jag nästan sover i soffan. Jag kollar ju ändå på tv, men jag lyssnar bara. Och vilar ögonen! Fats det gör jag ju på dagarna också. Sitter med hörlurar och kollar på serier på datorn, samtidigt som jag kollar andra saker och lyssnar på vad de säger.

God natt på er, alla 270 läsare som varit här idag. Tycker ni kunde kommentera lite mer, jag blir alltid glad om någon skrivit något litet ord. Även om det inte ens skulle vara en positiv kommentar. Hmm.. god natt var det!

En eloge till försäkringskassan

Gick in på min sida på Försäkringskassans hemsida. Jag ska få utbetalt sjukpenning imorgon. Alla papper hade kommit in den 11 november. Det tog alltså sex dagar att få ett beslut. Inte nog med det, så ska dom ha en eloge för att jag fick sjukpenning godkänd 3 veckor bakåt i tiden från att sjukintyget skrevs. Det kan tydligen vara ganska svårt. Så imorgon är jag återigen med inkomst. Så skönt att slippa oroa sig över det.

Sen har jag fått äta 36 mg sedan i tisdags, eftersom min psykolog sa att jag var tvungen att vänta på att höra vad läkaren tyckte. Eftersom jag bara hade ätit 36 mg i två dagar innan jag själv höjde, eftersom jag höll på gå bananas. Att gå så hela helgen kändes som en omöjlighet. Men nu får jag alltså höja igen, vilket gjordes idag eftersom jag tog en extra tablett till lunch. Har varit ganska befriad ändå från biverkningar, men en sak som blivit värre är huvudvärk. Igårkväll blixtrade det i skallen och jag började fundera på om jag skulle få en hjärnblödning, för det gjorde så ont. Men ska höra av mig om det blir värre. Jag håller tummarna att det inte blir det. Kan ju kännas värre av att hela min kropp är spänd som en fiolsträng också.

Så, dagen som hittills ändå varit bra, blev helt plöstligt riktigt bra eftersom jag nu kan pusta ut över att åtminstone försäkringskasse-biten löst sig. Jag skrev ju faktiskt ett dunderbra brev om varför jag ska få vara sjukskriven och det verkar som om jag fick min röst hörd. Lilla jag kan med.

Imorgon är det fredag. Ska hämta en kompis på jobbet på förmiddagen, åka och sola, hämta sushi och sen ska vi basta och bara ha roligt. Har jag nämnt att jag börjar tycka om mitt liv? En underbar känsla!

Personligt Ombud

Idag kom det hit en man som arbetar som Personligt Ombud för att prata med mig. Han var här i 2,5 timme och jag var helt slut efteråt. Jag gick igenom hur mycket som helst om mig själv, min bakgrund, mina svårigheter och vad jag skulle behöva hjälp med. Sen fick jag skriva i en ansökan som han kommer återkomma om nästa vecka. Jag behövde hjälp vid myndighetskontakter sa jag. För att från och med nu kunna kräva vad jag har rätt till och vad jag själv vet att jag behöver för att kunna få ett så friskt liv jag kan. Och att mina barn ska ha sin mamma, som inte åker till zombieland pga utmattning titt som tätt. Han har arbetat med detta i tio år och förstod vad jag behövde hjälp med. Jag hoppas innerligt att min ansökan går igenom och han ville att jag skulle svara på hur detta skulle kunna påverka mina barns vardag. Eftersom barn är prioriterade. Så jag svarade honom så gott jag kunde. 

Efter det blev det inte mer den här dagen. Och jag kunde inte vara annat än en sur-kärring resten av dagen heller. Kanske för jag var trött... och för att tröttheten fick mig att må dåligt eftersom jag satt som en staty resten av dagen oförmögen att göra något alls. Och lika oförstående som vanligt att jag inte har mer kraft än 2,5 timme till detta. Jag förstår inte hur jag lyckats företa mig med det jag hittills gjort, mer än att jag vet att jag gjort det på ren envishet och vilja. Tyvärr gör jag (har gjort) saker på inspiration om det skulle fungera. Vilket återigen får mig att undra hur man klarar saker utan att känna så och gå in 290% i ultra-speed för att göra något. Vilket jag behöver för att inte falla pladask hela tiden. Men återigen, då jag efteråt tagit ut mig själv, så är det svårt att förstå då jag inte ens kan sköta mig själv. Jobbiga tankeloopar jag gör kring det där ofta... Känner också nu att jag flög iväg lite mer än jag borde för att det här inlägget skulle få en bra och tydlig röd tråd. Men så är jag ju, vilket i många situationer kan vara bra. Att ordbajsa i tal och skrift då det behövts. Som i skolan!

Annars har jag köpt nya glasögon. Dom är ganska fula och därför gillar jag dom. Dom är ful-coola, precis som jag, haha! Passar till mitt lite galna jag, börjar hitta en alternativ stil känner jag. För första gången i mitt liv nästan, har jag en jacka som har färg. Eller kläder som har färg, vilket jag oftast inte har.  250 pix på Second Hand, jag älskar den. Second Hand överhuvudtaget är en nyväckt passion, tillsammans med en del andra saker. Sa jag att livet har börjat? sakta men säkert...

Har upptäckt att jag ser vindögd ut på kort...
Ett öga verkar sticka iväg åt sidan hela tiden, medan det andra stirrar rakt fram.

Virka virka

Har virkat en filt till N som hon ska à till sin docka. Hade bara lite kvar att sy runt den och fästa trådarna. Då upptäckte jag att jag gjort på fel sida, alltså dubbelt.. Då slängde jag den åt sidan istället. Vad less man blir såna gånger, då man är så glad för det är klart och nöjd över det.. Men så har man haft för bråttom och så får man bli sur istället. Nu fika och tv istället!

Cupcakes på Fars Dag

Vaniljmuffin med fransk marängsmet...

... tog tid att göra fransk smet, men det var värt det.

Nöjda små tjejer, där farsdagstårtan blev Cupcakes istället.

Smeten som var kvar blev till Maränger!

Jag har hittat något jag tyckte var väldigt roligt. Kommer nog bli en del Cupcakes framöver. Gillar ju annars att göra efterrätter också. Och laga mat, ja, inte korv och makaroner-vardagsmaten då. Sen är jag ju rätt förtjust i att äta med.. Eller ganska mycket, för mycket ibland kanske man skulle kunna säga.

Jag har haft en väldigt bra (pigg) lördag!

Somnade vid 01-tiden igår. Sen sov jag bättre än på länge. Var pigg då jag klev upp. Utvilad, tänka sig.. Trodde jag inte skulle kunna sova eftersom jag tog en Concerta kl 14. Tvärtom.

Vi städade barnens rum på förmiddagen, hann nästan klart. Även om jag var lite grinig. Det stod på mitt nya schema. Sen badhuset med Tina, son och mannen hennes. Var lite grinig på väg dit med, eftersom jag stressad sprang runt och yrade och alla lät på samma gång. Eller så märkte jag det mer, då jag var stressad. Simmade en stund med Tina och det kändes bra för kroppen. Jag som har ont i ryggen. Får nog börja med det, istället för alla storslagna ideér om träning. Bastade med H efteråt, hon gillade värmen!

Sen blev det Coop för att köpa lite grejer till middagen. Vi skulle få middagsgäster, N:s bästa kompis med tillhörande föräldrar. Jag kände att jag ville det, för jag orkade det. Och för jag inte känner att jag behöver dölja röran lika mycket, som dessutom blivit lite bättre.

Vi missade Bolaget med 5 minuter. Fick nöja oss med vitt vin vi hade hemma redan.
Gästerna kom och maten kom på bordet efter en stund och J hade med sig rött vin, så det blev vi glada över. Slapp vi vita vinet.

Så vi har ätit god mat, satt och pratade och barnen åt godis, såg tv och hade bröllop. Det var en vacker brud och spindelmannen som gifte sig! Sen var kvällen slut för bästisen skulle hem och sova.
Jag rafsade ihop efter middagen, därför jag inte orkade göra det sen. Förstå, inte orka göra det SEN. Annars brukar jag inte orka det nu, inte göra det sen och ja, det blir rätt tråkigt. Så nu sitter jag, trött fast på ett bra sätt. Tog en tablett extra även idag vid lunchtid och jag var inte en zombie ikväll. Jag älskar det, jag kan leva, det är en känsla jag inte riktigt känt förut!! Även om effekten inte är riktigt bra ännu.Hur som helst... Länge leve metylfenidat!

Redan fredagskväll igen

Den här veckan har gått fort. Åter har vi parkerat i vardagsrummet. Freagsmys som det kallas. Jag hr killat 4-åringen på benet så nu har hon somnat in. H sitter på golvet, lägger pärlplatta pch tittar på Idol.

Jag har suttit och knåpat ett bra tag på ett stort inlägg jag kommer lägga ut snart. Men ska göra det ordentligt först. Trots att jag är taggad på att lägga ut det. Men det är en konst att lära sig att avvakta tror jag.

Eftermiddagen har varit bra. Stod inte ut, så jag tog 18 mg concerta till. Och det har fungerat ganska bra tycker jag. Att ställa in medicin för ADHD är väldigt individuellt och ett laborerande för att hitta rätt. Därför tog jag det beslutet och får helt enkelt berätta det på måndag. Jag klarar av att planera upp dagen bättre nu och även göra sakerna. Har en att-göra lista som är superbra, tagit kort på räkningar och mina alarm har ringt på som vanligt. Gjorde mina planerade måsten idag och jag kommer längre och längre i att strukturera upp fasta saker. Hade två grejer på eftermiddagen idag som jag lyckades med. Och hann göra mer än det också. Och på förmiddagen hade jag redan gjort mina dagliga måsten. Woho, säger jag!!

God kvällers!!

Just det, jag och spisen var osams imorse...

Jag gjorde för mycket samtidigt, så jag kastar lite grejer omkring mig då i stressen. Hade visst använt två plattor imorse. Det märkte jag då matskedsmåttet satt fast på spisen.

36 mg

Tog medicinen 7:30 imorse. Lite sent, men var så trött så jag tog mig inte ur soffan. Sen efter jag lämnat barnen fick jag hur mycket som helst gjort, skillnaden från hur jag är utan medicin märks nu. Hur underbart det känns med den går inte att beskriva! Men nu sitter jag här. Känner att medicinen börjar gå ur och att jag inte kan ta tag i nåt. Det + att det hände en sak, ingen stor sak, men något som jag blev tvungen att ta beslut om. Det gjorde mig jättestressad eftersom det inte fanns i planeringen i mitt huvud. Trots att jag fick veta det igår, men hade glömt det. Följden blev ångest. Inte jättemycket, det känns mer som ett starkt obehag. Och besvikelse över att jag fastnat igen...

Att medicinen fungerar på morgonen gör att det blir värre då den går ur och jag går tillbaka att vara som jag är utan. Hela världen blev plötsligt kall och grå, från att varit mer varm och ombonad. Jag ska försöka göra de sakerna jag bestämt att jag skulle göra i eftermiddag. Men det som imorse kändes ganska enkelt känns nu som tusen grejer och oerhört tungt. Det är ingen rolig känsla, än mindre nu när jag vet hur det känns då hjärnan fungerar mer normalt!

Vakna på natten...

Det kan ju vara sådär halvroligt. Direkt när jag slår upp ögonen kommer tiotusen tankar upp. Borde jag inte ha en anatomisk kudde, ja imorgon bäddar jag nog sängen, undra hur trångt det skulle vara om vi sov i en liten säng, borde vi inte ha ekbord nere istället, det skulle ge mer värme, mysigt med värmeljus, tur det blev höst ändå... Allt inom loppet av typ 2 sekunder. Och så är ekorrhjulet igång.

Men så är väl alla? Alla tänker väl direkt då de slår upp ögonen, det går ju liksom inte att INTE tänka. Det är svårt att värdera son egen hjärna, då man tänker som man alltid tänkt. Men nu när jag höjt medicinen, märker jag något mer hur jag är utan då den går ur. Även om jag analyserar givetvis i tusen tankebanor kring det med.

Dumt att lägga sig och pilla med mobilen kanske, men när man varit vaken en stund orkar man inte mer och måste göra nåt. Nu ska jag försöka lägga bort den och hoppas på att jag kan styra tankarna lite. Jag har ett barn på vardera sidan också, som smugit sig hit under natten. Så jag passar på att gosa med dom, det är ganska rogivande. Att tanka kärlek!

God natt och god morgon på er!

Piggelin

Har varit alldeles för pigg för att blogga idag, har gjort annat istället. Vilken underbar känsla!

Mysigt hos Micaela

Tog mig till Teg idag!

Det doftar välmående...

Ja, det gör det här på förmiddagen. Trots att morgonen blev något kaotisk, men har man tre barn så är det inte så lätt att styra dom. Och jag ruckade lite i min morgonrutin eftersom jag tyckte N kunde få sova längre och H fick se tv en stund extra. Men för att det ska funka måste även barnen vara effektiva och inte göra tusen saker samtidigt förutom det dom ska göra. Vilken inte är så lätt för dom såklart!

När jag kom hem plockade jag undan efter frukosten, jag vek sen tvätt och startade en tvätt. Sen så städa jag i tvättstugan. Bara sådär, fattar ni! Jag städade inte heller genom att trycka in allt någonstans utan varje sak hamnade på den plats de hörde hemma. På slutet slet rastlösheten och stressen i mig, men jag tvingade mig att göra klart. Allt som allt tog det 45 minuter. Och då har jag hunnit kolla i kalendern vad som ska hända idag, vad som måste göras.

Nu sitter jag i soffan, ska se en serie och andas ut lite. För nu är stressen lite för hög och jag får sitta och försöka andas. Men det som ska göras, bort med frukosten och då göra klart allt så det även kan plockas in i diskmaskinen + att ordna med tvätten är ju gjort nu. Nu jäklar ska det bli en rutin. Jag är väldigt stolt ska ni veta! För mig är sånt här tydligenen sensation. Trots att jag i måndags satt hos psykologen och nötte om hur töntigt det är att jag måste ha scheman på de enklaste saker. Och att jag fortfarande kollar på andra och jämför och de har också problem med att komma ihåg, tvätta och städa osv. Då sa hon någonting som jag tog till mig väldigt mycket. Trots att vi tjatat om det många gånger. Hon sa att jag kan förstå hur dom känner och känna igen mig i det dom gör, men dom kan omöjligt förstå vilken börda det är för mig. Att allt detta ÄR tyngre för mig. Och att det gäller så mycket. Jag plockar ju ihop alla dessa småsaker från olika människor, medan jag har alla saker på samma gång.

Se vad fint det blev!

Jag tog högen med tomma tvålflaskor och  tvättade
ur för att lägga i plastinsamligen t.o.m.!

Men jag undrade om jag verkligen skulle bli lycklig av att tvätta och städa. Men jag kom fram till att ja, det kommer bli bättre av det. Därför det är en oerhörd stress som lägger sig över mig att ha allt stök och att det itne fungerar hemma. Kanske hade det varit mindre viktigt om jag hade barn. Skillnaden jag kände idag var att jag inte bara tog tag i det utan kände mer för att ta tag i det. Det är en stor skillnad, eftersom det fick mig att ha lättare att inte gå därifrån mitt i alltihop och lämna det ofärdigt.

Annars så höjde jag medicinen imorse, även om jag tjuvtog 36 mg två dagar i helgen. Och jag tycker mig känna mig lite lugnare, så det kanske var därför jag tog tag i tvättstugan. Vem vet, vi får se hur det blir nu efter höjningen. Jag bad psykologen fråga doktorn när jag fick höja och dagen efter ringde hon och sa att det gick bra att öka på dosen nu. Det är det som är lite grejen på psykiatrin tyvärr. Man får verkligen säga till om vissa saker, som medicin för att det ska hända något. Annars glöms man bort ofta. Jag undrar när jag hade fått höja om jag inte sagt till.

Nu ANDAS! Och vila med något roligt. För det här inlägget var också lite jobbigt att skriva, då jag redan stressat upp mig! Det är också så att jag måste lära mig att varva ner då jag varvat upp, därför annars blir jag helt slut ganska snabbt. Trots att jag lätt nu skulle kunna göra tio saker samtidigt. Det slet i mig rätt bra att börja med något annat jag såg då jag höll på i tvättstugan. Så tricket är också att lära sig sluta och vila. Jag blir lätt lite Alfons då jag väl kommit igång, jag ska bara, jag ska bara tills jag däckar ihop och resten av dagen blir inte bra. Jag måste lära mig hur just jag måste fördela krafterna så det blir lagom, varken för mycket eller för lite.

God Morgon på er!!!

Tisdag blev en bra dag!

Idag har jag hunnit med en del, tvingat mig till det. Jag började fixa undan imorse och tvingade mig att göra klart, verkligen göra klart och sen gå vidare till nästa sak. Tvingade även mig själv att plocka upp något om jag såg det och slänga eller lägga det på rätt ställe. Sen sov jag en och en halv timme mitt på dagen och då var jag verkligen trött och sov gott.

På eftermiddagen var jag på min ADHD-grupp där en Överläkare pratade om ADHD och hjärnan och om hur medicinering fungerar vid ADHD, vad den gör för något. Väldigt intressant. Har skrivit ett långt inlägg om det, men är  inte klar och så håller jag på att rita bilder till också. Även om jag som vanligt är sugen på att publicera det på en gång så ska jag se till att vänta och göra det ordentligt. För det är väldigt bra kunskap om hur det faktiskt ser ut i huvudet på oss ADHD-människor. Så håll till godo!

Ikväll fortsatte min ork utan att sina och jag tvingade mig till att göra lite fler saker. Tänker som vanligt att jag struntar i det och får släpa mig själv runt för att göra det. Men nu känner jag mig jättenöjd med mig själv men framförallt är det för jag haft en dag då jag inte varit så in i norden trött. Det var längesen jag hade en sån dag!

Lyckats med min största uppgift idag

Idag är jag så trött, vilket till stor del beror på morgonen. Och psykologen. Hon hjälpte mig spalta upp punkter på en tavla som jag sen fotade. Bra verktyg det är med mobil, kamera, almanacka, alarm och allt bra som finns. Jo, just det, jag menar ju brevet till försäkringskassan. Satte på en serie för ett tag sen och satte mig för att skriva. Såg inte på serien så mycket, men den fanns där i bakgrunden så jag inte tänkte på att jag skrev en tankekrävande förklaring på varför jag borde få var sjukskriven. Och nu har jag fått ihop det. Nu ska psykologen läsa det och så kan jag skicka det imorgon. Då tar jag de andra sakerna som ska skickas med för nu vet jag att jag måste vila. Annars fungerar jag inte då jag ska hämta barnen. Ville bara skriva att jag gjorde det, trots att morgonen gav mig en stor "anledning" att skita i resten av dagen och vältra mig i min egen skit. Men det gjorde jag inte!

Har spottat svordomar...

hela morgonen. Eller ja, inte hela men en stor del av den. Varför? Jo, när det var dags att åka upptäckte jag att jag glömt nycklarna i M:s bil. Jag ringde, var arg och undrade om han var tvungen att ha min extranyckel och sen grät jag och slängde på luren i örat på honom. Då han svarade det jag redan visste att han skulle. Att han itne kunde göra något åt det just nu. Självklart har det inte varit något problem att han haft nyckeln, men idag var det ju det och jag hade panik. Barnen skulle på med kläder och jag drog den ena ramsan efter den andra. Hade lust att bara stoppa huvudet i sanden och stanna hemma. Men nej, vi krånglade på oss kläderna och in och ut genom dörren. Hoppade på cykeln och när jag kom på dagis så var han där. Med nycklarna. M visste att hela min värld hade rasat. Jag bemöts inte längre med irritation då jag glömmer nycklar, pajar bilar och allt därtill. Det gör mig tacksam, men förvirrad. Det vänder också hela min värld upp och ner.

Nu är jag helt slut känns det som. Sitter en stund nu innan det är dags att åka mot sjukhuset och psykologen. Känslor stormar inom mig och bråkar om vilken som ska vinna. Egentligen spelar det nog ingen roll. Jag är glad då jag känner. Det får man göra. Barnen får jag be om ursäkt då de kommer hem. Det brukar jag göra efter såna här morgnar. Jag hoppas att inte deras dag blev förstörd, för det är ju faktiskt inte bara jag som påverkas av en dålig morgon. Tyvärr är det bara jag som tar utrymmet, med tunnelseende och åker in i min egen luddiga värld. Det positiva är att det inte är lika ofta längre eftersom jag har bättre struktur. Men vissa saker kan uppstå som man inte rår över. Dessa gånger blir jag tyvärr värre än tidigare. Men även jag är människa, precis som alla andra.

Självömkan är namnet jag gått under idag...

Vaknade med spänningshuvudvärk och ryggont. Det bestod första delen av dagen utav. Vi åkte på Busplaneten för barnen hade fått löfte om det. Huvudvärken sprängde. Hemma började jag må illa och la mig i soffan, där jag visserligen låg på förmiddagen med. Lyssnade på musik och fick en dipp. Tänkte på saker jag borde göra, inte orkade, mådde för dåligt för ockran och hans moster. Efter jag legat en kvart kom fram till att det var mer tråkigt EGENTLIGEN att ligga med täcket över näsan än att vika tvätt. Så det gjorde jag och hängde en ny. Gjorde ordning ryggsäckar och kollade igenom kalendern och satte alla alarm. Kändes bra!

Nu spydde jag som en gris för ett tag sen och då fick jag ett kvitto på att jag faktiskt mådde dåligt trots allt. Men nu vet jag varför. Glömde venlafaxin imorse. Jävla rävgift, de flesta mår skit då de slutar med den. Jag vill sluta, men då fick jag ju inte ta concerta förrän i januari. Har halv dos iallafall, eftersom de kom på det efteråt. Tycker inte mina känslor är lika döda längre.

Ingen mer självömkan iallafall. Bara spott och tvi inombords åt giftkapslarna!! Och film.

American Horror Story

Letat nya serier, börjar tröttna på en del och då hittade jag den här. Det är samma personer som gjort "Glee", men det här är verkligen en helt annan typ av serie. Fem avsnitt har sänts i USA. Jag har sett det första och jag tycker den ser väldigt lovande ut efter första avsnittet!

Det snurrar i min skalle...

Mycket just nu. Det får mig att kunna sova alldeles för mycket och ännu mera om jag fick. Det får mig att ta till mat, vilket känns jättejobbigt eftersom jag inte vill det. Jag försöker att hitta vägar kring det som får mig att sätta stopp. Att klara av att reda ut det som bankar omkring i huvudet istället för att destruktivt äta.

Försöker samtidigt tvinga in mig i rutinerna igen, då det föll eftersom jag åkte till Malmö. Det blir som att komma hem och börja om att skriva på ett blankt blad, även om det förhoppningsvis inte riktigt blir som att börja om helt. Försöker även träna på att ta tag i saker på en gång istället för att skjuta upp dom, allt ifrån vardagssaker till nytillkomna saker som t.ex. ett brev. Det jag inte fått till denna vecka är brevet till försäkringskassan för att beskriva varför jag inte kan jobba. Och ett brev till min a-kassa. Vet inte var jag ska börja, la bort det då jag stirrat på det ett tag. Dumt, eftersom jag vill ha pengar, då jag inte fått ett ruttet öre denna månad. Psykologen måste hjälpa mig, få till en början. Har inte kunnat fått in en enda rad här heller, har som vanligt en massa tankar som jag velat skriva om men inte kommit längre än dit. Inte ens haft orken att börja skriva.

Nu ska jag göra strunt en stund, är ensam inne och har skurat köket, städat undan efter lunchen, startat diskmaskinen och hängt tvätt. Det är rätt bra tycker jag!

Concertan

Tog den vid 6:30 imorse. Jag märkte att jag var väldigt irriterad 4 timmar efter, vid 10:30. Barnen är hemma och innan dessa 4 timmar har jag haft ett mycket bättre humör. Och tålamod. Nu känner jag mig mer lättirriterad än vanligt.

Igår var jag på ADHD-mottagningen för utvärdering av medicin och biverkningar. På humörsvängningar svarade jag att jag tyckte inte det var så mycket svängningar. Men jag tror inte jag tänkt så mycket på det. Men efter idag tror jag att det är såhär, efter att tänkt efter.. Färre svängningar, men större.. Och när medicinen går ur så är jag väldigt, väldigt trött. Ja, vi får se, kanske märks större skillnad efter vi höjer till 36 mg. Men jag har inte ens fått en läkartid och snart höjer jag tusan själv, jag tycker det har gått bra, men har ju inte så mycket effekt. Borde gå bra att höja nu tycker jag. Borde ju kunna ordnas via ett telefonsamtal tycker jag. Ska prata med psykologen på måndag. Jag hade ju inte så positiv inställning egentligen till concertan, efter att hört en del om den. Nu har jag träffat två som tycker den funkar. Jag hade velat ha ritalin. Och på morgonen skulle jag behöva en snabbverkande, eftersom jag tror att depon inte kommer funka. Tar för lång tid att verka och det är ju tidigt jag behöver effekt. Då jag ska upp med barnen. Ställa klockan på 4 och störa sömnen känns inte som ett alternativ.Men jag ska ge den en chans såklart. Jag provar, jag vet ju faktiskt inte vilken medicin jag kommer svara på.

Nej, nu sover lilla J, sex-åringen sitter uppe och ser film och mellanbarnet sitter bredvid mig och ser film. Jag ska kolla en serie med hörlurar på datorn. Ja, det får man. Kanske jag är mindre irriterad sen.

If you are going through hell, keep going. 

                                Winston Churchill

Skrik och tårar

H är hemma med öroninflammation, vaknade inatt. Gick tillslut ner med hon i soffan, för hon har skrikit och tårarna har sprutat. Det har fortsatt idag. Vi har kurerat med Alvedon, nässpray, bomull i öronen och mössa samt högläge. Inget har funkat. Sista timmen har hon skrikit och kastat sig omkring i soffan. Gör ont då hon hostar sin jäkla astmahosta med, så jag gav coccilana. Med förhoppningen att biverkan av morfinet också skulle däcka henne. Sitter nu bakom henne och hon har äntligen somnat. Så jag sitter där jag sitter, men finns inget annat val. Hon måste ju sova, även om jag inte vet hur jag ska stå ut att sitta still här bakom.

Ibland om man låtsas, blir det verklighet

Varit nere på stan och fixat några ärenden. Sminkade mig och tänkte att jag skulle se lite piggare ut och nu är jag det. Inte ens att jag backade in i en sten fick mig att tycka att dagen var förstörd. Nu ska jag käka och se nån serie, sen blir det till att göra dr sista viktiga sakerna idag. Så skönt då det äntligen är gjort!!

Skåneland

Lördagens middag, Italienskt lagade vi. Jättegott!

K hade bakat Halloween-muffins.

Vi var bara fem stycken, men vi roade varandra bra ändå.

På måndagen promenerade vi till Turning Torso.

Malmö är en otroligt vacker stad.

Sen gick vi på olika Second Hand-affärer. Gjorde några fynd.

Otroligt vad några dagar kan gå fort. Förutom det trevliga sällskapet så trivdes jag väldigt bra i Malmö, det var en mysig stad med väldigt fin omgivning. Ska lägga ut lite fler bilder, då K skickat dom till mig. Jag glömde mobilen hemma flera gånger. På måndagkväll skulle vi gå på Rihanna, men vi hann bara komma till arenan så fick vi vända eftersom Rihanna var sjuk. Var ju väldigt snopet, men hon är ju en vanlig människa hon med. Så det va bara att vända hemåt igen.

Flygresorna hem gick bra, men ångesten klappade på rätt bra. Men jag lyckades fokusera bort den ganska okej med läsning och musik. Men jag är så stolt att jag flög, trots att jag hatar att flyga. . Jag valde att göra det, för jag vill ju gärna få bort min flygrädsla. För att bota ångest måste man utsätta sig för den, så mycket har jag lärt mig under dessa år iallafall. Man kan inte leva sitt liv i ångest, den ska aldrig mer få styra mitt liv!

Jag kom hem igår vid femtiden och fick äntligen pussa på mina underbara barn. Idag är vardagen tillbaka och jag ska fixa en massa saker, bara att hugga tag i verkligheten. Bit för bit ska jag ta tillbaka mitt liv, acceptera och jobba mig framåt. Det går sakta, men jag får försöka finna mig i det även om jag är otroligt less nu på att gå hemma. Jag vill ut och jobba nu, hoppas innerligt att arbetsträningen kommer fungera bra så jag kommer framåt på det planet snart.