Idag är en sån dag...

Jag sitter fastvuxen i soffan. Trots sol ute som strilar in genom fönstret har jag ingen lust av att njuta av den. Kan inte frammana några ideér som skulle glädja mig idag. Är det för att mitt hem är i extremt kaos efter helgen, då jag drog igenom det som en stormvind och sen inte orkat bry mig. Är det kanske det som stör mig idag, även fast jag, bara av att se det inte orkar göra det minsta krafttag för att ta itu med det.

Jag vet, jag vet, detta är en tråkig klagoblogg. Jag kanske ska gå ut ändå. Men jag finner inget lugn i något idag. Och trots det gör jag inget, även fast att det kryper i mig. Jag har flera saker att göra, så brist på det behöver jag inte oroa mig över.

Nej, jag röstar på det överväldigande kaoset. Det som man inte störs av, eftersom man är en virvelvind tills det, BAM, smack´s you in the fucking face. Och då är det försent. Inget blir bättre av att stirra i taket. Men ibland förmår man sig icket mer än så. Då viljekraften sugits ur och man fastnat i en liten grop. Vi har alla varit där... Bara det att jag är där lite oftare. Några gånger per vecka...

Fast, såhär har det mer eller mindre sen varit sen jag var hemma i påsk. Ska det bli så bara för man ruckar rutinerna en vecka? För nu är jag åter på stadiet att jag glömmer medicinen, skiter i träffen med psykologen, sover dåligt, sätter inte igång med något och orkar inte bry mig heller för den delen. Det tar lång tid att bygga upp något, men att riva ner det går att göra i ett svep.

Pengar är oattraktivt!

Igår var jag ute på en krogrunda. En man som var nästintill dubbelt så gammal som mig med tillhörande, något yngre, man i sitt sällskap. Jag gillar pengar. Man kan ha roligt för pengar. Men innan kvällen var slut så var jag mer än någonsin säker på hur oattraktivt pengar kan vara. Och hur säkerligen många verkar kunna snärjas med pengar. Med prat om vad man äger för företag, med en fem-miljoners villa, med att bjuda på flashig champagne och diskreta förslag och medel för att med sina pengar kunna få sig något. Till senare, mer öppna förslag om jacuzzi, som denna människa såklaaart har i sin dyra villa. Men då det inte fungerar, använda omvänd psykologi för att spela på något som vanligtvis funkar på små barn. Vilket jag snabbt förklarade inte fungerar på mig.

Jag skrattade gott. Inte med dem, utan åt dem. Att jag skulle sälja mig för pengar på något sätt, skulle inte hända. Även om jag nu vore ensam och singel. Jag funderade över om de vill ha unga tjejer, eller om det är dom som är lättast att få omkull med sitt skryt. Och har man ingenting attraktivt överhuvudtaget, om det är pengarna man måste framhäva. Och dessa tjejer, för det måste ju fungera, eftersom dessa män fortsätter med det, vad får de ut av ett one-night-stand med välbärgade äldre män? Inte kan det vara pengar och är det så, så är det ännu mer förnedrande. Eller är det att vissa tänder främst på pengar. Pengakåta, som känner sig speciella för en stund, med den där svindyra champagnen? Jag vet inte, men jag måste faktiskt erkänna att det var en intressant upplevelse. Och med vinsten av att få studera en sorts människa jag inte kommit i närkontakt med förut. Med den tillfredsställelsen, där tankegångar kring detta varande, något jag tycker är väldigt roligt att göra, analysera, så slutade kvällen för mig. Med orden, att "vissa tjejer kanske det funkar att vifta med pengar framför, men jag finner det oerhört oattraktivt. It´s not my cup of the"... Och framförallt, i slutändan tog jag det mest som en förolämpning. Jag måste ju tolkats vara det mest lättfällda bytet på stället.

Sen åkte jag hem. Till värmen. Till min bebis, som sov i vår säng och gosade in näsan i den vackrasta, ärligaste och finaste kärleken av allt. Medan någon satt ensam i en fem-miljonersvilla i kylan...