Om jag ändå varit i Grekland och guppat i havet just nu...

Sega söndagar.. det har denna söndag verkligen varit. Trodde aldrig dagen skulle börja lida mot sitt slut. Såna dagar har ju alla, M har inte direkt studsat omkring idag heller. Dom enda som studsat är barnen. Även om uttråkningen kom till dom också. Tänkte på det förut idag., på att få vara barn igen Där hela världen kan komma till en, bara man vill. Där endast fantasin sätter gränser. Varför är det så svårt att ta med det in i vuxenlivet?

Barnen har iallafall hunnit vara på en mängd äventyr idag. Här radade de upp ett tåg, N var lokförare och iförd baddräkt eftersom hon nyss varit på badhuset med armpuffar och allt. Detta inom loppet av 30 minuter. Då spelar det ingen roll om man blir uttråkad eller less, det är bara att ändra leken och man åker vidare mot nästa äventyr. 

Trots alla krav och måsten, borde väl även vi vuxna kunna springa ut i skogen och leka tjuv och polis. Bygga fantasikojor och kunna rada upp handdukar på golvet och vips vara på en solig sandstrand på andra sidan jordklotet. Kanske vore det lättare då, att orka med alla vardagens krav?

Musik är som balsam för själen

De som försökte prata med mig igår runt tiden jag skrev det förra inlägget pratade förgäves. För jag var tyst. Kanske jag hummade lite på sin höjd. Säkert jobbigt ibland för omgivningen att det verkar som att jag inte bryr mig. När det egentligen handlar om att jag är tyst, för jag vet inte vad som kommer ut om jag öppnar munnen. Jag är hellre då tyst och kan få fortsätta sitta med i gemenskapen.

Tillslut gick jag och hämtade mina hörlurar, la mig i soffan och dundrade på musiken på högsta volym. När barnen hämtat två gitarrer var och stod och hade band i vardagsrummet. Musik är kontrollerade ljud (kanske inte barnens då, men...). Jämna strömmar av toner som jag kan bestämma över, genom att välja vilken låt som ska spelas. Allt efter humör och vad som behövs för stunden. Jag blundade. När jag legat ett tag kunde jag öppna dem en stund. Sen stänga dem. Efter ännu en stund kom N och fick låna en hörlur. Och jag kunde titta upp och börja prata med henne. Det hade lugnat sig och jag kunde åter öppna munnen och svara på tilltal.

Musik har för mig varit något som varit nödvändigt. Ända sedan jag var 13 år och upptäckte att om jag lyssnade på musik kunde jag sova. Tankarna blev lugnare. Även då jag skulle plugga behövdes musik. På universitetet så var jag tvungen att sitta tio minuter innan jag kunde börja för att leta åt vilken musik som fick mig att kunna koncentrera mig just den gången. M förstod det inte alls då, tror jag. Tyckte säkert att jag skulle börja göra vad jag skulle, istället för att sitta och pyssla med annat. Nu i efterhand förstår han och han smålog då han berättade för psykologen om det.

Så åter till igårkväll. Den slutade med att jag såg en film och åt Pannacotta som jag gjort tidigare. Jag såg även att jag hade fått ett sms av Micaela som kom med peppande ord och förståelse. Hon är väldigt fin den där tjejen, skickar ofta små uppmuntrande ord då hon läst mina inlägg. Så det blev en bra kväll ändå tillslut. Det som behövdes var lite musik. Det är inte bara piller som fungerar som medicin alltid!