ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

tisdag 18 oktober 2011

Vilken dag!

Idag hade jag två stora saker planerade. Träffa handläggaren på arbetsförmedlingen och första mötet med ADHD-gruppen på sjukhuset. Det kändes stressande och därför la jag mig för att ta det lugnt, så jag skulle orka. Skulle bara duscha innan jag skulle åka. Somnade och vaknade just före 12. Slängde mig i duschen, blåste håret, sminkade mig och satt fortfarande i underkläder 12:30. Upp och slita ur kläder ur lådorna för att hitta nåt. 12:45 åkte jag. Denna oplanerade, tidsoptimistiska sida för med sig en del.
1) får ofta köra för fort, inte bra. Att man kan få stå vid rödljus mm är ju inte direkt med i planeringen heller.
2) glömmer saker, för bråttom för att hinna stanna upp och tänka efter om allt är med och för stressad för att kunna tänka alls, annars kanske det varit lättare att fundera var vissa saker är.
3) har i hast slitit ur väggkontakt några gånger med motorvärmarkabeln och glömde stänga bildörren en gång då jag backade ur garaget. Dvs jag missar en del detaljer som kan kosta en del.
4) hinner ofta inte lösa parkeringsbiljett, som tur är har jag inte fått böter. Än.
Ja, detta är bara några saker som kommer med att alltid vara i sista sekund.

Somnade så hårt också därför det var så stressande med två saker som skulle ta energi. Det tar energi redan innan tankemässigt. Som tur var kom jag för tidigt på arbetsförmedlingen, för jag kollat fel tid. Tur i oturen. Fick jag fixa frillan med. Hade ju alarm, men stängde bara av det för jag var för stressad för att ens titta på det. Med stressnivån på topp kände jag bara pust och suck. Och att varför lär jag mig aldrig. Men jag vet ju att det beror på ADHD:n. Fast det är frustrerande!



Stressade till sjukhuset och där var det livat i luckan. 8 ADHD:are som babblade och nickade igenkännande. Vi hade kunnat sitta flera timmar till. Men kom på efter en stund där, då någon annans mage kurrade att jag inte kommit ihåg att jag skulle ätit lunch också...

Det tog musten ur mig, så jag skriver om båda möten imorgon. Båda var väldigt givande. Detta inlägg hade jag gärna skrivit på ett bättre sätt också, men bloggar från mobilen för jag orkar inte flytta mig till andra sidan på soffan där datorn står!

Upp o Hoppa lilla Bus!