Idag kom det hit en man som arbetar som Personligt Ombud för att prata med mig. Han var här i 2,5 timme och jag var helt slut efteråt. Jag gick igenom hur mycket som helst om mig själv, min bakgrund, mina svårigheter och vad jag skulle behöva hjälp med. Sen fick jag skriva i en ansökan som han kommer återkomma om nästa vecka. Jag behövde hjälp vid myndighetskontakter sa jag. För att från och med nu kunna kräva vad jag har rätt till och vad jag själv vet att jag behöver för att kunna få ett så friskt liv jag kan. Och att mina barn ska ha sin mamma, som inte åker till zombieland pga utmattning titt som tätt. Han har arbetat med detta i tio år och förstod vad jag behövde hjälp med. Jag hoppas innerligt att min ansökan går igenom och han ville att jag skulle svara på hur detta skulle kunna påverka mina barns vardag. Eftersom barn är prioriterade. Så jag svarade honom så gott jag kunde.
Efter det blev det inte mer den här dagen. Och jag kunde inte vara annat än en sur-kärring resten av dagen heller. Kanske för jag var trött... och för att tröttheten fick mig att må dåligt eftersom jag satt som en staty resten av dagen oförmögen att göra något alls. Och lika oförstående som vanligt att jag inte har mer kraft än 2,5 timme till detta. Jag förstår inte hur jag lyckats företa mig med det jag hittills gjort, mer än att jag vet att jag gjort det på ren envishet och vilja. Tyvärr gör jag (har gjort) saker på inspiration om det skulle fungera. Vilket återigen får mig att undra hur man klarar saker utan att känna så och gå in 290% i ultra-speed för att göra något. Vilket jag behöver för att inte falla pladask hela tiden. Men återigen, då jag efteråt tagit ut mig själv, så är det svårt att förstå då jag inte ens kan sköta mig själv. Jobbiga tankeloopar jag gör kring det där ofta... Känner också nu att jag flög iväg lite mer än jag borde för att det här inlägget skulle få en bra och tydlig röd tråd. Men så är jag ju, vilket i många situationer kan vara bra. Att ordbajsa i tal och skrift då det behövts. Som i skolan!
Annars har jag köpt nya glasögon. Dom är ganska fula och därför gillar jag dom. Dom är ful-coola, precis som jag, haha! Passar till mitt lite galna jag, börjar hitta en alternativ stil känner jag. För första gången i mitt liv nästan, har jag en jacka som har färg. Eller kläder som har färg, vilket jag oftast inte har. 250 pix på Second Hand, jag älskar den. Second Hand överhuvudtaget är en nyväckt passion, tillsammans med en del andra saker. Sa jag att livet har börjat? sakta men säkert...
 |
| Har upptäckt att jag ser vindögd ut på kort... Ett öga verkar sticka iväg åt sidan hela tiden, medan det andra stirrar rakt fram. |
