torsdag 15 december 2011
Perfektion
Det enda i livet jag vet att jag gjort bra är mina barn. Det enda som någonsin kommer vara ren lycka i mina ögon!
onsdag 14 december 2011
Pysselverkstad
Barnen lekte som om de träffats hur många gånger som helst förut. Jag och T ritade, barnen kom och pysslade dom med efter ett tag. Fin kväll med underbara barn och fina föräldrar!
 |
| H och tant Anna-Stina pysslar på, ritar och klipper. |
tisdag 13 december 2011
Den okammade mamman...
Dagar då det är tungt och jobbigt och tröttheten pockar på och allt känns hopplöst. Dessa dagar hamnar jag lätt djupt nere på botten. Snabb att ta till tanken att det alltid är såhär, inget ordnar sig, det barkar bara utför, jag kan inte hålla upp de rutiner jag jobbar så hårt med osv. Men att jag var väldigt rastlös och inte kunde somna förrän kl tre inatt, har inget med det att göra... Inbillar jag mig då iallafall. Det är klart det har. Och kanske just för att jag jobbar så hårt, så faller det lite då och då. Något inom mig säger stopp, kanske för det blir för mycket. Men jag blir livrädd då det gör det, för jag klarar inte av att tillåta mig göra det. Eftersom jag är så rädd att jag inte ska klara av att plocka upp bitarna och fortsätta där jag var. Dit jag kommit. Genom åren har saker fungerat bättre i perioder och mindre bra, ja, de flesta perioder. Det är så djupt inpräntat inom mig att det inte kommer fungera. Hur ska jag kunna motivera mig så länge som en hel livstid? Men det är väl just det som livet handlar om. Att lära sig att jag inte kan motivera mig alla dagar. Att jag inte orkar alla dagar, precis som andra människor. Men svårigheten är ju bara att om jag släpper på kontrollen har jag så svårt att fungera igen. Det kanske är största träningen, att kunna finna en mellanväg.
Dessa dagar, som idag, tycker jag absolut inte medicinen fungerar. Men det är ju ingen mirakelmedicin som får mitt liv att på automatik fungera. Fick höja dosen idag iallafall. Men jag tror ändå jag skulle vilja byta till Ritalin. Ritalin Depot har 50% akut frisättning lärde jag mig idag, medan Concerta har 22%. Jag skulle behöva kickas igång ännu fortare. Det är ju just där jag behöver sparkas i rumpan, för att det sedan ska rulla på bättre under dagen. Jag kommer få ett läkarbesök i januari. Förhoppningsvis... Det har ju hänt att det dröjt både en och två månader innan jag fått en tid förut.
Dagar som idag, då jag kommer med benen släpandes efter mig in på skola och dagis och antar att jag ser ut som jag känner mig. Håglös, utsiktslös och obehaget pirrandes runt i kroppen. Då jag på vägen i bilen funderar på att köra in i ett träd. Trots att jag inte har depression egentligen på så sätt. Men värdelös-tänket finns nära till hands. Att allt är meningslöst är lätt att ta till, av gamla vanor. Lite skrämmande ändå, även om jag inte tror att jag på impuls skulle köra in i nåt träd. Men ändå, det säger ganska mycket. Något att jobba med antar jag. Då jag kommer in på skolan, säger hej, korta ord och kommandon och säger att jag har ingen bra dag till barnen. För att hålla upp ett sken för att sedan brista ut i totalt monsterbeteende är ingen väg att gå. Genom att säga det till dom, tycker jag att jag snällt kan be dem att låta mig vara lite, inte sitta och tugga bredvid mitt öra osv utan att få ett fullblommande psykbryt. Alla mammor får vi så (ja även pappor), det är jag medveten om men jag tror jag känner pressen så starkt över att inte få några svajande känsloyttringar i den negativa riktningen. Därför då är det inte bara vanlig "mammagalenskap". Utan ett galet "ADHD-jag".
Jag är en mamma som knappt orkat kliva upp ur soffan för att ge mina barn mat, mamman som haft barnen hemma och blivit tokig, för det varit för avancerat att klä på barnen för att ta dom till dagis, mamman som låtit sina barn sitta framför tv:n dag ut och dag in för att jag inte får upp en enda struktur hemma och ändå är mer slut än någon som sprungit ett maraton. Mamman, vars barn, som har en mamma som råkat somna lite här och där, där de kunnat härja fritt. Då de bakat chokladbollar en meter ifrån mig, ätit korv med sylt och stoppat magen full med kakor. Mamman vars samvete varit så sargat, eftersom viljan att fungera och oförmågan att förstå varför det inte gick gjort så ont att även mitt "mamma-jag" blivit djupt krackelerat. Men jag har ändå försökt att lita till att mina barn vet att min kärlek är stor, eftersom jag berättar det hela tiden, noga med att berätta att inget är deras fel och att vara ärlig. Ju mer jag lär mig, desto ärligare kan jag vara. Mina barn är inte skyddade för omvärlden och dess svårigheter, de bor med en kaosmamma. Så kärlek och bra värderingar är något som får ta större plats, för att jag får ge av det jag kan när jag ibland inte har mycket annat att ge. Och jag tror mina barn kommer bli förbannat bra och empatiska människor!
Dessa dagar, som idag, tycker jag absolut inte medicinen fungerar. Men det är ju ingen mirakelmedicin som får mitt liv att på automatik fungera. Fick höja dosen idag iallafall. Men jag tror ändå jag skulle vilja byta till Ritalin. Ritalin Depot har 50% akut frisättning lärde jag mig idag, medan Concerta har 22%. Jag skulle behöva kickas igång ännu fortare. Det är ju just där jag behöver sparkas i rumpan, för att det sedan ska rulla på bättre under dagen. Jag kommer få ett läkarbesök i januari. Förhoppningsvis... Det har ju hänt att det dröjt både en och två månader innan jag fått en tid förut.
Dagar som idag, då jag kommer med benen släpandes efter mig in på skola och dagis och antar att jag ser ut som jag känner mig. Håglös, utsiktslös och obehaget pirrandes runt i kroppen. Då jag på vägen i bilen funderar på att köra in i ett träd. Trots att jag inte har depression egentligen på så sätt. Men värdelös-tänket finns nära till hands. Att allt är meningslöst är lätt att ta till, av gamla vanor. Lite skrämmande ändå, även om jag inte tror att jag på impuls skulle köra in i nåt träd. Men ändå, det säger ganska mycket. Något att jobba med antar jag. Då jag kommer in på skolan, säger hej, korta ord och kommandon och säger att jag har ingen bra dag till barnen. För att hålla upp ett sken för att sedan brista ut i totalt monsterbeteende är ingen väg att gå. Genom att säga det till dom, tycker jag att jag snällt kan be dem att låta mig vara lite, inte sitta och tugga bredvid mitt öra osv utan att få ett fullblommande psykbryt. Alla mammor får vi så (ja även pappor), det är jag medveten om men jag tror jag känner pressen så starkt över att inte få några svajande känsloyttringar i den negativa riktningen. Därför då är det inte bara vanlig "mammagalenskap". Utan ett galet "ADHD-jag".
Jag är en mamma som knappt orkat kliva upp ur soffan för att ge mina barn mat, mamman som haft barnen hemma och blivit tokig, för det varit för avancerat att klä på barnen för att ta dom till dagis, mamman som låtit sina barn sitta framför tv:n dag ut och dag in för att jag inte får upp en enda struktur hemma och ändå är mer slut än någon som sprungit ett maraton. Mamman, vars barn, som har en mamma som råkat somna lite här och där, där de kunnat härja fritt. Då de bakat chokladbollar en meter ifrån mig, ätit korv med sylt och stoppat magen full med kakor. Mamman vars samvete varit så sargat, eftersom viljan att fungera och oförmågan att förstå varför det inte gick gjort så ont att även mitt "mamma-jag" blivit djupt krackelerat. Men jag har ändå försökt att lita till att mina barn vet att min kärlek är stor, eftersom jag berättar det hela tiden, noga med att berätta att inget är deras fel och att vara ärlig. Ju mer jag lär mig, desto ärligare kan jag vara. Mina barn är inte skyddade för omvärlden och dess svårigheter, de bor med en kaosmamma. Så kärlek och bra värderingar är något som får ta större plats, för att jag får ge av det jag kan när jag ibland inte har mycket annat att ge. Och jag tror mina barn kommer bli förbannat bra och empatiska människor!
måndag 12 december 2011
ADHDHJÄRNAN, RAS, DOPAMIN och MEDICIN
På en av träffarna i min Psykoedukativa grupp för ADHD, så var en överläkare från kliniken där och pratade om ADHD, hur hjärnan mest troligt påverkas av ADHD och vad medicinering gör för att ställa "allt" tillrätta för att få rätt funktion i hjärnan. Det är den bästa förklaringen jag fått någon gång på hur det fungerar i hjärnan vid ADHD och vad medicinen egentligen gör även om jag vetat i stora drag innan. Jag baserar det jag skrivit nedanför på vad läkaren sa och har själv kollat upp genom att läst, men länkar därför inte till någon källa. Jag har gjort bilderna själv i Paint, så det är amatörmässigt gjort av mig. Men jag är nöjd, de visar bra vad jag vill förklara.
ADHD
I hjärnstammen regleras hjärnans vakenhetsgrad genom att skicka impulser genom nervtrådar till hjärnan så att det produceras Dopamin. Hos människor med ADHD är det en störning i energicentralen som gör att det inte skickas tillräckligt mycket impulser till receptorerna och därmed produceras för lite Dopamin (och även nor-adrenalin). Dopamin är det signalämne som reglerar vakenhet och vila, dygnsrytmen. Om energicentralen helt upphör att fungera hamnar människan i medvetslöshet.
Det finns olika sätt att öka vår producering av Dopamin genom lustfyllda saker. Vid ADHD är det hyperaktiviteten som kompenserar att hjärnan är konstant trött genom att röra på sig mycket, prata fort och högt bl.a. för att öka Dopaminhalten så hjärnan klarar av att hålla sig vaken. Impulsivitet, som kommer med i större grad vid hög hyperaktivitet, kan tänkas vara hjärnan som hittar på saker, för att hålla sig vaken utan att den funderat igenom konsekvensen av handlingen. Och för att hjärnan söker lustfyllda saker för att öka Dopaminhalten.
Vid för lite Dopamin blir man Ouppmärksam och får en känsla av Olust (ingen motivation bl.a.). Vi kan vilja göra saker, men vi är för trötta eller förmår oss helt enkelt inte att göra det. Vid ADD fungerar inte kompensationen med hyperaktivering vilket leder till att hjärnan inte blir mer vaken och det blir svårt att ta sig för något, man har låg energi och stor uppmärksamhetsbrist. Ren ADD är egentligen endast Uppmärksamhetsstörning och då har man inte ens har en inre hyperaktivitet. För då har man också H:et, även fast det inte syns. Det är vanligast med en kombination och framförallt flickor har kombinationen mer åt ADD-hållet medan pojkar oftast har kombinationen mer åt det hyperaktiva hållet.
Bristen på Dopamin gör alltså att aktivitetsnivån inte regleras som den ska. Att även om man är hyperaktiv och verkar ha mycket energi är egentligen hjärnan trött och det är svårt att tillgodogöra sig de resurser man har. Det betyder också att hjärnan, trots att den är trött kan ha väldigt svårt att vila. Därför blir den inte heller pigg, trots vila. Fast vissa kan ibland eller också ofta ha kört slut på hjärnan under dagen och man däckar då man lägger sig. Att man trots vila inte blir pigg, gör att människor med ADHD går omkring och är konstant trötta. Det gäller främst vid ADD att man känner av tröttheten mer, eftersom den inte kompenseras av hyperaktivitet. Och man blir underaktiv. Vid hyperaktivitet kan det istället vara svårt att känna när man verkligen är trött eftersom man bara kör på. Man kan växla mellan hyperaktivitet/hypoaktivitet, vilket främst kan ske över tid. Vissa kan vara hyperaktiva som yngre, men bara ha kvar inre rastlöshet som vuxen.
Ju mer lustfyllt något är desto mer Dopamin kan produceras, det är därför människor med ADHD kan göra något de tycker är roligt och dessutom kan göra det väldigt länge och tappa tid och rum. Medan något som är tråkigt inte alls går att göra, koncentrera eller fokusera sig på. Vilket för andra kan verka som att man är ointresserad, inte försöker, inte bryr sig i vissa situationer, eftersom de sett att man har resurserna inom andra saker. Men man "roar" sig bara och "struntar" i det man måste göra. Man kanske inte kan avgöra hur viktigt vissa saker är och ibland kanske man faktiskt inte klarar att bry sig, eftersom man hjärnan vill göra det som minskar Olustkänslan.
Alkohol, kaffe, socker och nikotin bl.a. ökar också Dopaminet. Dessa ämnen ökar överlag Dopaminet hos alla människor oftast, men det är mycket vanligt bland människor med ADHD och pga den känsliga hjärnan och bristen på Dopaminet fastnar vi lätt. Allt som kan öka vakenhetsgraden. Jag småäter ofta för att jag är så trött och jag snusar väldigt mycket och började då jag var 14 år att röka och snusa. Jag snusar hela dygnet eftersom jag inte kan sova om jag inte snusar, för jag blir lugn av snuset och slappnar av lite mer. Tyvärr med dessa ämnen i allmänhet så blir hjärnan vid för mycket användning tillslut beroende av det och då behövs det hela tiden för att det ska öka vakenhetsgraden.
Mediciner fungerar som ett sätt att väcka hjärnan och få bort känslan av Olust och Uppmärksamhetsbrist, samt att jämna ut aktivitetsnivån. Genom att väcka hjärnan minskar också hyperaktiviteten, eftersom hjärnan inte behöver kompenseras i samma grad. Medicin fungerar inte för alla och tar inte heller bort alla symtom. Men kombinerad med strategier för att hantera sitt handikapp kan livet bli helt förändrat. Det är lättare att ta till sig strategierna och använda sig av dem om man medicinerar. Det är patienten som känner om medicinen gör skillnad eller inte och ingen gräns finns för dosering. Det är väldigt individuellt vilken dos och hur många gånger per dag en medicin behöver tas.
Den ökade känsligheten för stress, gör att det även vid till synes stressfria miljöer och aktiviteter, gör en ADHD-person stressad. Svårigheter att växla fokus, för många intryck och svårt att organisera intrycken gör att man blir splittrad. Det är svårt att utföra aktiviteter från början tillslut, bl.a. för det är svårt att planera och för att motivationen lätt tar slut och man hoppar vidare till nästa sak. Intrycken gör att om man t.ex. städar släpper och glömmer det man börjar med och går vidare till det man fick syn på. Tillslut har man kanske ställt till med mer röra än innan man började städa.
Stress påverkar hela kroppen och långvarig stress orsakar ofta tillslut Utmattningssyndrom/Utmattningsdepression. Stress definieras som något som uppkommer då en person saknar resurser och strategier att bemästra en situation. Vid ADHD, med dess ouppmärksamhet, oorganiserade och splittrade tillvägagångssätt är det många situationer som bidrar till att inte känna att man bemästrar situationen. Det ger adrenalin och noradrenalinpåslag vilket ger bl.a. ökad puls, svårigheter att varva ner, höjer blodtrycket, sömnsvårigheter och spänningar. Alla människor har nog någon gång känt sig stressade, känt att de haft svårt att hantera situationen och känt sig maktlösa. Ta den känslan, som för de flesta är övergående och sätt in den som en daglig faktor i ditt liv och hur du fungerar.
ADHD-hjärnan får arbeta flerdubbelt så hårt för att hinna med att tolka och utföra det som "normala" hjärnor gör, varje dag, år efter år. Det är förståeligt att hjärnan lätt arbetar ut sig och att stressen som medför fysiska symtom sliter. Vissa hittar dock egna strategier genom åren och har kanske lärt sig hantera och kompensera för sin ADHD. Kanske det fungerar ganska bra, men eftersom vuxenlivet kommer och kraven ökar faller allt. Differentialdiagnos vid Utmattningssyndrom är bl.a. ADHD, därför borde psykiatrin försöka fundera kring orsaker att vissa människor är utmattade och deprimerade. Ofta finns många tecken som missas. Läs om utmattningssyndrom här: Praktisk Medicin
ADHD
I hjärnstammen regleras hjärnans vakenhetsgrad genom att skicka impulser genom nervtrådar till hjärnan så att det produceras Dopamin. Hos människor med ADHD är det en störning i energicentralen som gör att det inte skickas tillräckligt mycket impulser till receptorerna och därmed produceras för lite Dopamin (och även nor-adrenalin). Dopamin är det signalämne som reglerar vakenhet och vila, dygnsrytmen. Om energicentralen helt upphör att fungera hamnar människan i medvetslöshet.
 |
| KLICKA PÅ BILDEN |
Det finns olika sätt att öka vår producering av Dopamin genom lustfyllda saker. Vid ADHD är det hyperaktiviteten som kompenserar att hjärnan är konstant trött genom att röra på sig mycket, prata fort och högt bl.a. för att öka Dopaminhalten så hjärnan klarar av att hålla sig vaken. Impulsivitet, som kommer med i större grad vid hög hyperaktivitet, kan tänkas vara hjärnan som hittar på saker, för att hålla sig vaken utan att den funderat igenom konsekvensen av handlingen. Och för att hjärnan söker lustfyllda saker för att öka Dopaminhalten.
Vid för lite Dopamin blir man Ouppmärksam och får en känsla av Olust (ingen motivation bl.a.). Vi kan vilja göra saker, men vi är för trötta eller förmår oss helt enkelt inte att göra det. Vid ADD fungerar inte kompensationen med hyperaktivering vilket leder till att hjärnan inte blir mer vaken och det blir svårt att ta sig för något, man har låg energi och stor uppmärksamhetsbrist. Ren ADD är egentligen endast Uppmärksamhetsstörning och då har man inte ens har en inre hyperaktivitet. För då har man också H:et, även fast det inte syns. Det är vanligast med en kombination och framförallt flickor har kombinationen mer åt ADD-hållet medan pojkar oftast har kombinationen mer åt det hyperaktiva hållet.
Bristen på Dopamin gör alltså att aktivitetsnivån inte regleras som den ska. Att även om man är hyperaktiv och verkar ha mycket energi är egentligen hjärnan trött och det är svårt att tillgodogöra sig de resurser man har. Det betyder också att hjärnan, trots att den är trött kan ha väldigt svårt att vila. Därför blir den inte heller pigg, trots vila. Fast vissa kan ibland eller också ofta ha kört slut på hjärnan under dagen och man däckar då man lägger sig. Att man trots vila inte blir pigg, gör att människor med ADHD går omkring och är konstant trötta. Det gäller främst vid ADD att man känner av tröttheten mer, eftersom den inte kompenseras av hyperaktivitet. Och man blir underaktiv. Vid hyperaktivitet kan det istället vara svårt att känna när man verkligen är trött eftersom man bara kör på. Man kan växla mellan hyperaktivitet/hypoaktivitet, vilket främst kan ske över tid. Vissa kan vara hyperaktiva som yngre, men bara ha kvar inre rastlöshet som vuxen.
Ju mer lustfyllt något är desto mer Dopamin kan produceras, det är därför människor med ADHD kan göra något de tycker är roligt och dessutom kan göra det väldigt länge och tappa tid och rum. Medan något som är tråkigt inte alls går att göra, koncentrera eller fokusera sig på. Vilket för andra kan verka som att man är ointresserad, inte försöker, inte bryr sig i vissa situationer, eftersom de sett att man har resurserna inom andra saker. Men man "roar" sig bara och "struntar" i det man måste göra. Man kanske inte kan avgöra hur viktigt vissa saker är och ibland kanske man faktiskt inte klarar att bry sig, eftersom man hjärnan vill göra det som minskar Olustkänslan.
Alkohol, kaffe, socker och nikotin bl.a. ökar också Dopaminet. Dessa ämnen ökar överlag Dopaminet hos alla människor oftast, men det är mycket vanligt bland människor med ADHD och pga den känsliga hjärnan och bristen på Dopaminet fastnar vi lätt. Allt som kan öka vakenhetsgraden. Jag småäter ofta för att jag är så trött och jag snusar väldigt mycket och började då jag var 14 år att röka och snusa. Jag snusar hela dygnet eftersom jag inte kan sova om jag inte snusar, för jag blir lugn av snuset och slappnar av lite mer. Tyvärr med dessa ämnen i allmänhet så blir hjärnan vid för mycket användning tillslut beroende av det och då behövs det hela tiden för att det ska öka vakenhetsgraden.
Mediciner fungerar som ett sätt att väcka hjärnan och få bort känslan av Olust och Uppmärksamhetsbrist, samt att jämna ut aktivitetsnivån. Genom att väcka hjärnan minskar också hyperaktiviteten, eftersom hjärnan inte behöver kompenseras i samma grad. Medicin fungerar inte för alla och tar inte heller bort alla symtom. Men kombinerad med strategier för att hantera sitt handikapp kan livet bli helt förändrat. Det är lättare att ta till sig strategierna och använda sig av dem om man medicinerar. Det är patienten som känner om medicinen gör skillnad eller inte och ingen gräns finns för dosering. Det är väldigt individuellt vilken dos och hur många gånger per dag en medicin behöver tas.
 |
| KLICKA PÅ BILDEN |
Den ökade känsligheten för stress, gör att det även vid till synes stressfria miljöer och aktiviteter, gör en ADHD-person stressad. Svårigheter att växla fokus, för många intryck och svårt att organisera intrycken gör att man blir splittrad. Det är svårt att utföra aktiviteter från början tillslut, bl.a. för det är svårt att planera och för att motivationen lätt tar slut och man hoppar vidare till nästa sak. Intrycken gör att om man t.ex. städar släpper och glömmer det man börjar med och går vidare till det man fick syn på. Tillslut har man kanske ställt till med mer röra än innan man började städa.
Stress påverkar hela kroppen och långvarig stress orsakar ofta tillslut Utmattningssyndrom/Utmattningsdepression. Stress definieras som något som uppkommer då en person saknar resurser och strategier att bemästra en situation. Vid ADHD, med dess ouppmärksamhet, oorganiserade och splittrade tillvägagångssätt är det många situationer som bidrar till att inte känna att man bemästrar situationen. Det ger adrenalin och noradrenalinpåslag vilket ger bl.a. ökad puls, svårigheter att varva ner, höjer blodtrycket, sömnsvårigheter och spänningar. Alla människor har nog någon gång känt sig stressade, känt att de haft svårt att hantera situationen och känt sig maktlösa. Ta den känslan, som för de flesta är övergående och sätt in den som en daglig faktor i ditt liv och hur du fungerar.
ADHD-hjärnan får arbeta flerdubbelt så hårt för att hinna med att tolka och utföra det som "normala" hjärnor gör, varje dag, år efter år. Det är förståeligt att hjärnan lätt arbetar ut sig och att stressen som medför fysiska symtom sliter. Vissa hittar dock egna strategier genom åren och har kanske lärt sig hantera och kompensera för sin ADHD. Kanske det fungerar ganska bra, men eftersom vuxenlivet kommer och kraven ökar faller allt. Differentialdiagnos vid Utmattningssyndrom är bl.a. ADHD, därför borde psykiatrin försöka fundera kring orsaker att vissa människor är utmattade och deprimerade. Ofta finns många tecken som missas. Läs om utmattningssyndrom här: Praktisk Medicin
Medicin, medicin, hur ska man veta...
Hur ska jag veta om jag har rätt medicin? Och rätt dos?
Jag har inte riktigt kunnat svara då min psykolog frågar mig vilken effekt jag har.
Inte riktigt ja, just det här och det där..
Provade två dagar att ta 54 mg på morgonen och 18 mg till lunch och det kändes mycket bättre. Hade två tabletter över, så därför provade jag. Jag orkade liksom igenom hela dagen bättre och på kvällen var jag lugnare och somnade bättre. När jag höjde till 36 mg + 18 mg till lunch tyckte jag först jag var speedad på kvällen, men det gick över efter några dagar. Men nu efter jag ökade själv två dagar, så märker jag att denna dos jag har fungerar sämre. Jag blir så rastlös då den går ur, mer rastlös än annars tycker jag.. eller är det för jag märker det mer eftersom det fungerar med medicinen? Jag äter, vickar på benet konstant, biter på naglarna, pillar, blir irriterad, trött och vill bara fräsa..
Det som märktes stor skillnad på de två dagarna var att jag fungerade även efter kl 14 på dagen.. Jag hämtade barnen, jag orkade byta sängkläder tillsammans med N som jag inte blev tokig på. Och det gjorde mig lycklig och henne också som springer runt, runt, runt och gör sattyg om kvällarna för att själv orka dagen ut men också blir överspeedad. OCH jag orkade bli tilltalad och orkade även prata efter middagen.
Men hur ska jag också veta om det är rätt medicin? Om jag måste byta sort? Jag sa att jag ville ha bättre effekt på morgonen och då tyckte läkaren jag skulle kliva upp ännu tidigare och ta medicinen.. Men det är ju inte heller någon mirakelmedicin.. Jag tror jag skulle behöva en korttidsverkande på morgonen. Oavsett om jag sover en hel natt, så är det väldigt svårt för mig att fungera på morgonen. Att ens vakna. Många är trötta på morgonen, men det är inte det. Mina barn har kunnat hoppa på mig, tänt alla lysen och kan ha ett helt världskrig omkring mig utan att jag vaknar. Och det är oavsett om jag sovit bra eller dåligt. Och det hörs ju att det inte fungerar med barn. Ja, det är väl bara att kliva upp det kan tyckas... Ja, om det bara fungerade så enkelt...
Just nu tycker jag det är drygt... Att jag får inte ta egna initiativ egentligen.. För då kan jag få medicindelning, för jag tar en narkotikaklassad medicin i högre dosering. Men ingenting händer heller om jag inte själv tar ett initiativ.. Jag önskar jag hade läkaren som föreläste i min grupp på sjukhuset. Där patienten var den som kände om det skulle höjas och när man hade rätt dos. Att man kunde behöva blanda korttids och depot. Att det skedde i samråd, men att patienten var den som avgjorde medicineringen och dess dos eftersom metylfenidat inte kommer i vissa doseringar, som de flesta andra mediciner utan är väldigt individuell hur man ska ta, hur mycket, när och vilken. Jag får väl höra imorgon. Men kan ju inte vara ärlig heller, känns det som för då överbrukar jag medicinen...
Ska jag bara gilla läget? Som jag alltid annars gjort. Men det vill jag inte, men jag vet inte hur jag ska göra. Kanske skulle jag haft en läkartid, funderade psykologen sist. Ja, kanske en läkare skulle kunna ta sig tid och träffa sin patient och själv diskutera denna narkotikaklassade medicin om man tillsammans ska uppnå bästa effekt... MEN det är läkarbrist. för många patienter, för lite läkare. Kanske om patienterna kunde ha tillgång till lite fler läkare, skulle patientantalet också minska.. För om medicineringen fungerar bra, kanske många som inte behöver annan hjälp (längre) behöva ta upp plats på psykiatrins mottagning.
Jag har inte riktigt kunnat svara då min psykolog frågar mig vilken effekt jag har.
Inte riktigt ja, just det här och det där..
Provade två dagar att ta 54 mg på morgonen och 18 mg till lunch och det kändes mycket bättre. Hade två tabletter över, så därför provade jag. Jag orkade liksom igenom hela dagen bättre och på kvällen var jag lugnare och somnade bättre. När jag höjde till 36 mg + 18 mg till lunch tyckte jag först jag var speedad på kvällen, men det gick över efter några dagar. Men nu efter jag ökade själv två dagar, så märker jag att denna dos jag har fungerar sämre. Jag blir så rastlös då den går ur, mer rastlös än annars tycker jag.. eller är det för jag märker det mer eftersom det fungerar med medicinen? Jag äter, vickar på benet konstant, biter på naglarna, pillar, blir irriterad, trött och vill bara fräsa..
Det som märktes stor skillnad på de två dagarna var att jag fungerade även efter kl 14 på dagen.. Jag hämtade barnen, jag orkade byta sängkläder tillsammans med N som jag inte blev tokig på. Och det gjorde mig lycklig och henne också som springer runt, runt, runt och gör sattyg om kvällarna för att själv orka dagen ut men också blir överspeedad. OCH jag orkade bli tilltalad och orkade även prata efter middagen.
Men hur ska jag också veta om det är rätt medicin? Om jag måste byta sort? Jag sa att jag ville ha bättre effekt på morgonen och då tyckte läkaren jag skulle kliva upp ännu tidigare och ta medicinen.. Men det är ju inte heller någon mirakelmedicin.. Jag tror jag skulle behöva en korttidsverkande på morgonen. Oavsett om jag sover en hel natt, så är det väldigt svårt för mig att fungera på morgonen. Att ens vakna. Många är trötta på morgonen, men det är inte det. Mina barn har kunnat hoppa på mig, tänt alla lysen och kan ha ett helt världskrig omkring mig utan att jag vaknar. Och det är oavsett om jag sovit bra eller dåligt. Och det hörs ju att det inte fungerar med barn. Ja, det är väl bara att kliva upp det kan tyckas... Ja, om det bara fungerade så enkelt...
Just nu tycker jag det är drygt... Att jag får inte ta egna initiativ egentligen.. För då kan jag få medicindelning, för jag tar en narkotikaklassad medicin i högre dosering. Men ingenting händer heller om jag inte själv tar ett initiativ.. Jag önskar jag hade läkaren som föreläste i min grupp på sjukhuset. Där patienten var den som kände om det skulle höjas och när man hade rätt dos. Att man kunde behöva blanda korttids och depot. Att det skedde i samråd, men att patienten var den som avgjorde medicineringen och dess dos eftersom metylfenidat inte kommer i vissa doseringar, som de flesta andra mediciner utan är väldigt individuell hur man ska ta, hur mycket, när och vilken. Jag får väl höra imorgon. Men kan ju inte vara ärlig heller, känns det som för då överbrukar jag medicinen...
Ska jag bara gilla läget? Som jag alltid annars gjort. Men det vill jag inte, men jag vet inte hur jag ska göra. Kanske skulle jag haft en läkartid, funderade psykologen sist. Ja, kanske en läkare skulle kunna ta sig tid och träffa sin patient och själv diskutera denna narkotikaklassade medicin om man tillsammans ska uppnå bästa effekt... MEN det är läkarbrist. för många patienter, för lite läkare. Kanske om patienterna kunde ha tillgång till lite fler läkare, skulle patientantalet också minska.. För om medicineringen fungerar bra, kanske många som inte behöver annan hjälp (längre) behöva ta upp plats på psykiatrins mottagning.
söndag 11 december 2011
lördag 10 december 2011
Dagens bilder
Satte mig och kände mig mosad imorse efter jag lämnat barnen. Men blev less och då fick jag eld i baken. Jag har städat bort en massa bråte från bordet som belamrats här nere. Limmat ihop trasiga saker, skruvat till toalocket, gjort mina två fasta fredagssysslor, hämtat barnen tidigare och pysslat, gjort hemmagjorda chicken nuggets, haft fredagsmys med en powernap, sen tog jag och bakade saffransbullar nu ikväll.
Kändes bra att jag fick upp motivationen, men känner nu efter att bakat att jag tog ut mig istället. Men så får det väl vara då. Less på underaktivitet, deppiga dagar och illamående och vissa biverkningar och ha en invalid rygg.
Idag myste jag också i min nya supervarma mössa, var bra i snöstormen! Blev förresten väckt imorse med ett grattis på namnsdagen av barnen. Kl 8 ringde min fina vän och grattade mig. Så mycket så tidigt, det gjorde mig glad! Har också haft körkort i två år idag och därmed är min prövotid över. Och om en vecka idag, fyller skruttan två år!!! N och lilla J lekte med min iPhone idag märkte jag nyss då jag hittade några bilder. Idag vände jag på steken och bilderna var som gräddan på moset.. Mina älskade!!
Kändes bra att jag fick upp motivationen, men känner nu efter att bakat att jag tog ut mig istället. Men så får det väl vara då. Less på underaktivitet, deppiga dagar och illamående och vissa biverkningar och ha en invalid rygg.
Idag myste jag också i min nya supervarma mössa, var bra i snöstormen! Blev förresten väckt imorse med ett grattis på namnsdagen av barnen. Kl 8 ringde min fina vän och grattade mig. Så mycket så tidigt, det gjorde mig glad! Har också haft körkort i två år idag och därmed är min prövotid över. Och om en vecka idag, fyller skruttan två år!!! N och lilla J lekte med min iPhone idag märkte jag nyss då jag hittade några bilder. Idag vände jag på steken och bilderna var som gräddan på moset.. Mina älskade!!
fredag 9 december 2011
Sickness
Igår åkte jag direkt på morgonen till min vän T med lite kläder hon skulle få låna, eftersom en annan har råkat "krympt" dom... Sen skulle jag storhandla och T följde med, eftersom hon inte hade något att göra. Det var vi och penisonärerna som handlade, men ändå var det fullt på parkeringen. Tydligen är det alltid folk ute nu, oavsett om det är vardag, helg, morgon eller kväll. Jag trodde inte julgalenskapen började så tidigt. Men inne på Coop är det rätt lugnt den tiden ändå.
Väl hemma tog min yrsel över mer och jag låg resterande tid inan jag hämtade barnen tidigare för vi skulle pyssla ihop lite julklappar. Vi åkte och köpte en mössa till N också, hon var hur söt som helst i den. Men hon har en tendens att förstöra saker och innan vi klivit ur bilen hemma hade hon rivit loss en tofs. Men vi lagade så gott vi kunde.
Så vi pysslade och det var riktigt skoj. Resten får vi göra klart idag, så ska hämta dom tidigare då med. Efter pysslet satte ja gmig i soffan och rörde jag huvudet kändes det som om jag var på en båt. Tillslut la jag mig ner och sen låg jag så. Jävla medicin. Att kliva upp för att gå på toaletten var ett helvete och barnen klättrade över mig så huvudet rördes. Idag är det bättre och jag ska pyssla på med lite saker igen. Och städa upp röran jag drog ur igår, men inte kunde städa upp sen eftersom jag bara låg. Mår man bra psykiskt, för medicinen hjälper, ja då mår man illa av den och kan ändå inte göra något. Men det är bara att gilla läget. Nu måste jag styra upp två nakenfisar och dra en sexåring från tv:n.
Goder morgon på er både herre och fru!
Väl hemma tog min yrsel över mer och jag låg resterande tid inan jag hämtade barnen tidigare för vi skulle pyssla ihop lite julklappar. Vi åkte och köpte en mössa till N också, hon var hur söt som helst i den. Men hon har en tendens att förstöra saker och innan vi klivit ur bilen hemma hade hon rivit loss en tofs. Men vi lagade så gott vi kunde.
Så vi pysslade och det var riktigt skoj. Resten får vi göra klart idag, så ska hämta dom tidigare då med. Efter pysslet satte ja gmig i soffan och rörde jag huvudet kändes det som om jag var på en båt. Tillslut la jag mig ner och sen låg jag så. Jävla medicin. Att kliva upp för att gå på toaletten var ett helvete och barnen klättrade över mig så huvudet rördes. Idag är det bättre och jag ska pyssla på med lite saker igen. Och städa upp röran jag drog ur igår, men inte kunde städa upp sen eftersom jag bara låg. Mår man bra psykiskt, för medicinen hjälper, ja då mår man illa av den och kan ändå inte göra något. Men det är bara att gilla läget. Nu måste jag styra upp två nakenfisar och dra en sexåring från tv:n.
Goder morgon på er både herre och fru!
onsdag 7 december 2011
Back on track
Ja, gårdagen kändes inte jättebra, men jag hade bestämt att oavsett så skulle jag kämpa på med det jag skulle göra igår ändå. Mot kvällen var jag igång, efter att släpat runt under dagen för att pyssla på med olika saker. Jag tog min tablett till lunch, vilket jag inte gjort under helgen då jag vaknade försent och då tog hela dosen på morgonen. Jag vet inte heller om jag ska öka, verkar som om det bara stannat av. Ska fråga på måndag. Vissa delar inom psykiatrin driver mig till vansinne.
Nu ska jag ner på stan med en kompis. Det blir bra. Dagen har hittills artat sig bra, jag är på gång idag på alla möjliga sätt!
Nu ska jag ner på stan med en kompis. Det blir bra. Dagen har hittills artat sig bra, jag är på gång idag på alla möjliga sätt!
måndag 5 december 2011
Världen är bra ful ändå...
Idag är världen ful.. ful, ful, ful.... Vissa kanske tycker den är vacker, omgivningen, människor, allt som hör livet till... Men inte jag... Inte idag... Att försöka öppna sig, innebär också att världen blir fulare.. för mig... mitt fula kommer ut och förpestar världen ännu mer.
Idag finns inget vackert alls och att ens försöka för att få det bättre, känns svårare, eftersom jag aldrig tror jag kommer tycka världen är vacker. Jag kanske ser världen på ett annat sätt än vissa andra. Jag kanske ser sanningen ingen annan ser. Korruptionen... Eller så kanske jag famlar i blindo, medan andra från födseln växt upp att se något fint, gemenskap och något underbart. Trots vissa gropar på vägen. Kanske jag också kan se det. Kanske bara inte idag. Kanske jag gör det imorgon. Jag hoppas det, jag hoppas ändå på en vacker värld. Som är vacker, trots vissa skönhetsfel här och där. Ingen är perfekt, bra eller dålig. Inget är perfekt, ont eller gott. Kanske världen reflekterar det jag känner om mig själv? Isåfall är jobbet med allt inte förgäves... Utan kommer så småningom reflektera något annat. Något vackert. Något underbart...
fredag 2 december 2011
Opp i ner, ner o opp, grisen gal i granens topp!
Bloggar inte alltför mycket just nu. Orkar inte.. Ena dagen är jag så omotiverad till allt att jag vill kräkas, de dagarna tar mycket tid för att ens få två saker gjorda.
Andra dagar går det bättre och jag märker att detta går ju fort. Men tvivlar att jag kommer komma ihåg det nästa gång, för det gör jag inte. Även om det tog fem minuter. Vissa saker har jag tappat lite på, men det är bara att ta nya tag igen.
Igår var jag på arbetsförmedlingen och gick igenom min situation och hur vi kan planera. Ska träffas alla med FK och min psykolog i januari. Till dess tyckte de inte jag skulle börja atbetsträna, eftersom jag måste få fortsätta jobba hemma. Sen kanske vi börjar med 10 timmar i veckan.
Gick sen ut på stan för att handla julklappar. Då fick hjärnan tilt i kassan och jag letade saker i väskan, välte grejer och då jag skulle ta fram bankomatkortet öppnade jag myntfacket istället. Ut flög tior och andra kronor över disken och spridda omkring mig. Jag log och skojade och sa: oj, vad är det med mig idag?
Men jag tappade fokus bland alla grejer och nämnde såklart inte att det är mitt vanliga jag..
Åkte till micaela och tittade på fina valpen Otis, som var en busig liten grabb!
Vidare mot Coop och vid det laget ville jag helst hem. Tog två timmar att handla. MEN nu har jag gjort 2:a veckans matlista. Då vet jag också vad jag ska handla. Tar lite tid, men sen kommer jag ha mina fasta listor så jag får lättare med det. Låter tråkigt och inrutat och tyvärr måste mitt liv vara så. Om jag vill fungera.
På kvällen hade H julspel med skolan. Tog ett tag, men det var verkligen bra gjort. En stor scen och bra kläder. H var musbarn i mössens julafton och var så söt. De hade bl.a. Gjort en stor råttfälla med en ost i och en stor stövel. Hon sjunger även i kören och var duktig där med såklart!
En lååååååång dag, men nu har jag snart handlat alla klappar iallafall. Vill ha det bortgjort. Nu är en ny dag och på fredagar byter jag sängkläder och städar toaletten. Rutiner mina vänner är nyckelordet!
Andra dagar går det bättre och jag märker att detta går ju fort. Men tvivlar att jag kommer komma ihåg det nästa gång, för det gör jag inte. Även om det tog fem minuter. Vissa saker har jag tappat lite på, men det är bara att ta nya tag igen.
Igår var jag på arbetsförmedlingen och gick igenom min situation och hur vi kan planera. Ska träffas alla med FK och min psykolog i januari. Till dess tyckte de inte jag skulle börja atbetsträna, eftersom jag måste få fortsätta jobba hemma. Sen kanske vi börjar med 10 timmar i veckan.
Gick sen ut på stan för att handla julklappar. Då fick hjärnan tilt i kassan och jag letade saker i väskan, välte grejer och då jag skulle ta fram bankomatkortet öppnade jag myntfacket istället. Ut flög tior och andra kronor över disken och spridda omkring mig. Jag log och skojade och sa: oj, vad är det med mig idag?
Men jag tappade fokus bland alla grejer och nämnde såklart inte att det är mitt vanliga jag..
Åkte till micaela och tittade på fina valpen Otis, som var en busig liten grabb!
Vidare mot Coop och vid det laget ville jag helst hem. Tog två timmar att handla. MEN nu har jag gjort 2:a veckans matlista. Då vet jag också vad jag ska handla. Tar lite tid, men sen kommer jag ha mina fasta listor så jag får lättare med det. Låter tråkigt och inrutat och tyvärr måste mitt liv vara så. Om jag vill fungera.
På kvällen hade H julspel med skolan. Tog ett tag, men det var verkligen bra gjort. En stor scen och bra kläder. H var musbarn i mössens julafton och var så söt. De hade bl.a. Gjort en stor råttfälla med en ost i och en stor stövel. Hon sjunger även i kören och var duktig där med såklart!
En lååååååång dag, men nu har jag snart handlat alla klappar iallafall. Vill ha det bortgjort. Nu är en ny dag och på fredagar byter jag sängkläder och städar toaletten. Rutiner mina vänner är nyckelordet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)