Världen är bra ful ändå...

Idag är världen ful.. ful, ful, ful.... Vissa kanske tycker den är vacker, omgivningen, människor, allt som hör livet till... Men inte jag... Inte idag... Att försöka öppna sig, innebär också att världen blir fulare.. för mig... mitt fula kommer ut och förpestar världen ännu mer.

Idag finns inget vackert alls och att ens försöka för att få det bättre, känns svårare, eftersom jag aldrig tror jag kommer tycka världen är vacker. Jag kanske ser världen på ett annat sätt än vissa andra. Jag kanske ser sanningen ingen annan ser. Korruptionen... Eller så kanske jag famlar i blindo, medan andra från födseln växt upp att se något fint, gemenskap och något underbart. Trots vissa gropar på vägen. Kanske jag också kan se det. Kanske bara inte idag. Kanske jag gör det imorgon. Jag hoppas det, jag hoppas ändå på en vacker värld. Som är vacker, trots vissa skönhetsfel här och där. Ingen är perfekt, bra eller dålig. Inget är perfekt, ont eller gott. Kanske världen reflekterar det jag känner om mig själv? Isåfall är jobbet med allt inte förgäves... Utan kommer så småningom reflektera något annat. Något vackert. Något underbart...