Mitt virriga jag

Ska till en kompis och hämta min cykel. Kommer på att jag måste hänga tvätt först. Börjar hänga då N kommer och vill ha tänderna borstade. Går och borstar hennes tänder. Ska åka ock börjar leta snusdosan. Då ropar M och frågar om tvätten är färdighängd. Kommer då på att det är den ju inte. Men han säger att han gör det. Går och ska ta nycklarna, men kommer på innan jag hinner ta ut dem ur skåpet att ta på mig jackan eftersom nycklarna ska läggas i fickan. Går. När jag nästan är framme kommer jag på att jag glömt snusdosa och nycklar. Utan nycklar kan jag inte ta hem cykeln. Nu var det irriterande, men skulle ändå hälsa på samtidigt. Skrattar åt hur jag är. Men när man är stressad, har bråttom och måste ha med vissa saker... Då skrattar man inte. Och tänk er att ni vimsar runt såhär hela dagarna. Och ökar det vid stressade situationer. Då stänger jag av. Eller försöker göra allt, men får inget gjort. Då har ni fått en liten glimt i hur mitt liv är iallafall....

Det är jobbigt med förskola...

H är helt slut då jag hämtar henne på dagarna. Hon gråter, ofta, då hon satt sig i bilen. Även på morgnarna oftare nu, även om det inte beror på att hon inte vill till skolan. Allt är fel, inget blir helt rätt. Imorse fick jag ta henne i famnen tillslut och vagga henne för att få henne att lugna ner sig lite. Och att ha så lätt till gråten och en lillasyster som är den största retstickan som vandrat i ett par skor är inte lätt. Och N lyssnar i sin tur sällan på tillsägelser. Det blir motsatt effekt. Värre. Var tvungen att rådfråga psykologen. Hon slåss en del, allt för att det ska hända något stimulerande då hon egentligen är trött. Jag provade häromdagen att hålla i och krama henne, hålla fast henne, gå bort med henne, men inget fungerade. Tillslut skäller man. Och det gör ont i mig, eftersom jag vet hur det känns då man agerar utan eftertanke. Så jag fick rådet att hålla fast henne. Försöka få henne att varva ner och vila. Jag har imorse försökt prata med henne, innan det nu händer något idag. Som med tandborstningen som är en kamp. Att ligga steget före.

Annars har det varit en bra dag. Barnen är hemma idag med pga planeringsdag på dagis. Så vi handlade direkt imorse, tänk att jag tog mig iväg för det första. Sen gick vi lugnt genom affären. inte försöka stressa. Men på något sätt känns rastlösheten, då jag försöker vara med i matchen mentalt. När jag stressar blir det virrigt, men jag springer iväg från rastlösheten. Men eftersom dagen gick så kändes det bättre. Jag fick mer gjort och jag kände att det var lättsammare att vara med barnen då jag andades och inte tänkte på annat än det jag gjorde för stunden. Man kan inte göra annat än prova nya vägar, då de gamla inte fungerar. Vilket de inte gör. Lite omstrukturering i morgonplaneringen ska provas imorgon. Vi kom försent idag...

J på Coop