ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

onsdag 9 november 2011

Mysigt hos Micaela

Tog mig till Teg idag!

Det doftar välmående...

Ja, det gör det här på förmiddagen. Trots att morgonen blev något kaotisk, men har man tre barn så är det inte så lätt att styra dom. Och jag ruckade lite i min morgonrutin eftersom jag tyckte N kunde få sova längre och H fick se tv en stund extra. Men för att det ska funka måste även barnen vara effektiva och inte göra tusen saker samtidigt förutom det dom ska göra. Vilken inte är så lätt för dom såklart!

När jag kom hem plockade jag undan efter frukosten, jag vek sen tvätt och startade en tvätt. Sen så städa jag i tvättstugan. Bara sådär, fattar ni! Jag städade inte heller genom att trycka in allt någonstans utan varje sak hamnade på den plats de hörde hemma. På slutet slet rastlösheten och stressen i mig, men jag tvingade mig att göra klart. Allt som allt tog det 45 minuter. Och då har jag hunnit kolla i kalendern vad som ska hända idag, vad som måste göras.

Nu sitter jag i soffan, ska se en serie och andas ut lite. För nu är stressen lite för hög och jag får sitta och försöka andas. Men det som ska göras, bort med frukosten och då göra klart allt så det även kan plockas in i diskmaskinen + att ordna med tvätten är ju gjort nu. Nu jäklar ska det bli en rutin. Jag är väldigt stolt ska ni veta! För mig är sånt här tydligenen sensation. Trots att jag i måndags satt hos psykologen och nötte om hur töntigt det är att jag måste ha scheman på de enklaste saker. Och att jag fortfarande kollar på andra och jämför och de har också problem med att komma ihåg, tvätta och städa osv. Då sa hon någonting som jag tog till mig väldigt mycket. Trots att vi tjatat om det många gånger. Hon sa att jag kan förstå hur dom känner och känna igen mig i det dom gör, men dom kan omöjligt förstå vilken börda det är för mig. Att allt detta ÄR tyngre för mig. Och att det gäller så mycket. Jag plockar ju ihop alla dessa småsaker från olika människor, medan jag har alla saker på samma gång.


Se vad fint det blev!

Jag tog högen med tomma tvålflaskor och  tvättade
ur för att lägga i plastinsamligen t.o.m.!

Men jag undrade om jag verkligen skulle bli lycklig av att tvätta och städa. Men jag kom fram till att ja, det kommer bli bättre av det. Därför det är en oerhörd stress som lägger sig över mig att ha allt stök och att det itne fungerar hemma. Kanske hade det varit mindre viktigt om jag hade barn. Skillnaden jag kände idag var att jag inte bara tog tag i det utan kände mer för att ta tag i det. Det är en stor skillnad, eftersom det fick mig att ha lättare att inte gå därifrån mitt i alltihop och lämna det ofärdigt.

Annars så höjde jag medicinen imorse, även om jag tjuvtog 36 mg två dagar i helgen. Och jag tycker mig känna mig lite lugnare, så det kanske var därför jag tog tag i tvättstugan. Vem vet, vi får se hur det blir nu efter höjningen. Jag bad psykologen fråga doktorn när jag fick höja och dagen efter ringde hon och sa att det gick bra att öka på dosen nu. Det är det som är lite grejen på psykiatrin tyvärr. Man får verkligen säga till om vissa saker, som medicin för att det ska hända något. Annars glöms man bort ofta. Jag undrar när jag hade fått höja om jag inte sagt till.

Nu ANDAS! Och vila med något roligt. För det här inlägget var också lite jobbigt att skriva, då jag redan stressat upp mig! Det är också så att jag måste lära mig att varva ner då jag varvat upp, därför annars blir jag helt slut ganska snabbt. Trots att jag lätt nu skulle kunna göra tio saker samtidigt. Det slet i mig rätt bra att börja med något annat jag såg då jag höll på i tvättstugan. Så tricket är också att lära sig sluta och vila. Jag blir lätt lite Alfons då jag väl kommit igång, jag ska bara, jag ska bara tills jag däckar ihop och resten av dagen blir inte bra. Jag måste lära mig hur just jag måste fördela krafterna så det blir lagom, varken för mycket eller för lite.

God Morgon på er!!!