ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

tisdag 8 mars 2011

Internationella Kvinnodagen

Idag firas denna dag över stora delar av världen. Historiskt sett började det genom olika socialistiska partier att främja kvinnors rättigheter i samhälllet, då främst att de skulle få rösträtt. I början firades det även av kvinnor själva som protest mot krig och för att de ville få fred. Intressant här tycker jag är att socialisterna var de första att ge kvinnorna stöd i dessa frågor och att kvinnorna själva var måna om fred.

I vissa länder firas dagen nu som en hyllning till kvinnan, ungefär som morsdag. Och i andra fortfarande för att uppmärksamma kvinnors rättigheter. 2009 sa Viviane Reding (EU-kommissionär) att "så länge vi behöver fira kvinnodagen, betyder det att vi inte har lika rättigheter. Målet är jämställdhet, så att vi inte längre behöver en sådan här dag". Detta följdes år 2010 av feministen Alice Schwarzer (Tyska kvinnorörelsen) som förde en debatt om dagen och önskan om dess avskaffande, eftersom strävan mot lika rättigheter ska ske varje dag, året om.
Källa: Wikipedia (Där man kan läsa om man vill veta mer)

Oavsett vad man tycker är dagen ändå Internationella Kvinnodagen, firad eller icke firad. Jag själv tycker att det historiskt sett skedde mycket genom dagens införskaffande. Däremot med tanke på hur långt vi nu kommit, känns det rätt logiskt kring de ovan nämnda kvinnornas resonemang. Genus är något som nuförtiden ska genomsyra mycket, vilket på ett sätt är bra. Däremot kan jag tycka och även andra jag diskuterat detta med som anser att det ser bra ut att trycka in dessa i t.ex. utbildningar men att utkomsten av det kanske känns mindre givande vissa gånger. Det ska "bara" finnas för finnandets skull. Men ska inte ta upp detta nu, för den diskussionen kan ju fortgå i oändlighet. Jag själv tror att alla slags förändringar börjar i hemmet och med sig själv, även när det kommer till jämställdhet.

Själv firar jag den inte alls. Vad jag däremot "firat" idag är semlor. Jag skrapade bort all grädde och åt den för man "ska". Jag kom på, vilket jag gör varje år, hur osmakliga jag tycker semlor är. Men barnen gillar´t, så därför "gör" jag också det!

Oj vad morgonen kom plötsligt...

Igår tog jag min sömntablett och behövde sova. Ändå svarade jag då M frågade om jag inte skulle gå och lägga mig att jag inte var trött. Men du sover ju sa han, men oo nej, det gjorde jag ju inte. Jag försökte med alla medel att hålla ögonen öppna, hade jag haft tandpetare hemma hade jag stoppat dit dom. Jag låg och blinkade, höll upp ögonen med fingrarna och utropade "Se jag ÄR ju vaken". Och vägrar ge upp, även om det är en seger att gå och lägga sig egentligen. Ironi kanske man kan kalla det...

Annars kom ju morgonen fruktansvärt fort imorse... Som om det vore en överraskning, trots att det ändå åter gryr till en ny dag varje dygn. Så den började halvbra kan man säga. Men jag försöker ta nya tag idag ändå. Har skrivit i kalendern dagens göromål så det är ju ett steg bara det. Sen så är det ju fettisdag idag och det är tur jag hann baka bullarna innan min bakrusch gick över. Jag vet man kan köpa, men jag vill inte det. Det är bullen som är god och godast är den, hembakad som den är utan allt gisch på. Sen ska barnen banne mig ha semlor idag, även om de får på dagis. Så är det bara. Jag må vara som jag är, men jag försöker hela tiden och än hur dagen blir i slutändan ska den avslutas på bästa sätt. Med mina finaste ungar och semlor tills vi storknar!

Och morgonens reflektion har fått mig ett steg närmare acceptans gällande en sak som jag sett som ett nederlag länge. Men nu fick jag åter insikt om att det största misstaget är att inte svälja stoltheten. Mina barn går först ändå och så länge det är dom som hamnar i kläm så sväljer jag stoltheten. Därför ska jag nu börja dagen med att ta tag i denna sak som jag skjutit undan alltför länge.

Ha en bra dag och God Morgon!