Igår tog jag min sömntablett och behövde sova. Ändå svarade jag då M frågade om jag inte skulle gå och lägga mig att jag inte var trött. Men du sover ju sa han, men oo nej, det gjorde jag ju inte. Jag försökte med alla medel att hålla ögonen öppna, hade jag haft tandpetare hemma hade jag stoppat dit dom. Jag låg och blinkade, höll upp ögonen med fingrarna och utropade "Se jag ÄR ju vaken". Och vägrar ge upp, även om det är en seger att gå och lägga sig egentligen. Ironi kanske man kan kalla det...
Annars kom ju morgonen fruktansvärt fort imorse... Som om det vore en överraskning, trots att det ändå åter gryr till en ny dag varje dygn. Så den började halvbra kan man säga. Men jag försöker ta nya tag idag ändå. Har skrivit i kalendern dagens göromål så det är ju ett steg bara det. Sen så är det ju fettisdag idag och det är tur jag hann baka bullarna innan min bakrusch gick över. Jag vet man kan köpa, men jag vill inte det. Det är bullen som är god och godast är den, hembakad som den är utan allt gisch på. Sen ska barnen banne mig ha semlor idag, även om de får på dagis. Så är det bara. Jag må vara som jag är, men jag försöker hela tiden och än hur dagen blir i slutändan ska den avslutas på bästa sätt. Med mina finaste ungar och semlor tills vi storknar!
Och morgonens reflektion har fått mig ett steg närmare acceptans gällande en sak som jag sett som ett nederlag länge. Men nu fick jag åter insikt om att det största misstaget är att inte svälja stoltheten. Mina barn går först ändå och så länge det är dom som hamnar i kläm så sväljer jag stoltheten. Därför ska jag nu börja dagen med att ta tag i denna sak som jag skjutit undan alltför länge.
Ha en bra dag och God Morgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar