Dagen har främst bestått av mitt dåliga humör... Tristessen har hållit mig i sitt grepp. Det innebär att jag somnat två gånger idag. Och jag har suckat femhundraelva gånger. Mina nerver kryper litegrann utanpå såna dagar. Mer än vanligt. Ungen som skrek på balkongen imorse, mina barn som var ute och hamrade, en liten skrutt som gnäller. Det blir för mycket. Ändå har mina grannar vari här och fikat idag, vilket såklart var trevligt. Men på en redan trist, trött dag kan det inte motverka hur det genomsyrar hela mitt inre. Jag har de senaste dagarna virkat typ tio mössor och kanske hinner jag några till innan jag vill kräkas på dom med. Tyvärr sätter jag på mig ett skal på något sätt, för att orka med tillsammans med att dessa nerver utanpå vilket resulterar i en hel del frånvaro från min sida i tillvaron...
Sen är det en dag, då jag normalt skulle gå och äta konstant i väntan på nästa mål mat. Vilket skulle lindra lite, vagga in mig något i sötmans värld. Men eftersom jag nu äter GI och jag fan har bestämt mig, så blev tristessen extra påtaglig idag. Imorrn psykologen... Undrar om jag får träffa en läkare denna vecka innan sjukskrivningen går ut. Man lever sitt liv utan att veta något om hur man ska ställa sig till framtiden. Men om jag ska vara ärlig har jag nu gått så långt att jag faktiskt skiter i om de sjukkriver mig eller inte. För då är dom bara blåsta, eftersom jag inte pallar att jobba. Vilket jag inte tänker göra vare sig jag blir sjukskriven eller inte just nu. Sen att träffa läkare angående biverkningar... Ja, uppföljning känner jag att psyket eventuellt inte är bäst på kanske...
