En måndagkväll

Sitter här och dricker nyponsoppa med mandelbiskvier på februari månads sista kväll. Har inte ätit det sen jag var barn tror jag. Då var det varm med glass och jag avskydde sörjan som blev av blandad soppa och glass. Men biskvierna är lika goda som jag minns dom!

Ikväll blandas nyponsoppan med en räkning istället för glass. Jag kommer ihåg att betala räkningen för min sjukhusvistelse och berättar det stolt för M.

Det känns lite surt att behöva betala, men försöker se det positiva i det. Att det är en lyx att kunna få vård för ynka 80 kr/dygn i Sverige. Så jag betalar nog ändå min faktura med glädje ikväll. Med samma glädje som jag återupptäcker ett barndomsminne.


God kväll!

Dr psyk

Kl 11 idag hade jag tid hos en doktor. Går ej att utvärdera medicinen än så jag vet inte riktigt vad tiden var till för. Kanske som kompensation för att jag förra vändan inte fick träffa en läkare mer än en gång. Eller kanske för att de ska kunna komma närmre att veta var min problematik ligger.

Jag pratade på massor och doktorn med. Jag fick inte säga "vet inte". Vilket sades flera gånger. Som på automatik. Sen kom vi fram till vad jag redan vet egentligen. Att jag är som ett barn. Med det menas att jag har en vid syn på människor och världen. Tar in allt och försöker processa. Han tyckte jag hade en stor utstrålning och uttalade ofta att jag var intressant. Vilket jag tror på eftersom han sa att vi skulle haft ännu mer tid. Ändå när vi slutade hade han dragit ut på tiden, över sin lunch, med 25 minuter.

Vi pratade mycket och ibland fick han stoppa mig för jag pratade så mycket att jag glömde lyssna. Men även fast jag kände mig relativt med så kan jag inte riktigt minnas egentligen vad samtalet utmynnade i. Men det kommer nog.

Har legat i soffan resten av dagen. Därför jag har fruktansvärt ont i magen och mår illa. Har fått i mig en halv risifrutti idag. Men trots det så är det en bra dag. För idag har jag sol i sinnet. Vilket doktorn tydligen såg för enligt honom lyste det ur mina ögon. Trots att jag nyss hoppat ur sängen, dragit på mig endast en huvtröja och byxor. Inte kammat håret eller sminkat mig. Jag tar det till mig, ska inte analysera sönder det till nåt. Inte idag iallafall.

Notering

Ibland bloggar jag från min mobil och då kan autotext komma dit och jag får ingen överblick över texten där. Sen kan det även bli fel i formuleringar och övergångar i texten annars också eftersom jag aldrig korrekturläser. Ibland sker det dock efterhand om nåt skymtar förbi.. Mobilbloggarna orkar jag dock inte ändra.

Thin line between charged and uncharged

Här sitter jag och sömnedicinen som jag ibland däckar av på, trots att den inte är jättestark, har inte fungerat alls. Häromkvällen somnade jag på den trots en mikropaus på eftermiddan.

Men det är nåt med mig. Jag pallar inte stress och press. Blir det för mycket får jag ökade sömnproblem. Däremot kan jag ändå gå omkring och vara trött konstant. Alternativt att jag däckar hela tiden under dagen. Jag har för ojämnt energiutsläpp. Min psykolog säger att jag inte kan hushålla med min energi. Är det för lite sover jag också ibland. Fast oftast är det för jag blir utbränd. Just pga att jag inte kan balansera min energi. 190 eller 0 helt enkelt.

Misstänkte att kvällen skulle bli sådan. Städade trots att jag idag inte var speedad. Inte att jag städade för jag var speedad utan för jag var less och tvingade mig själv till det. Men då måste jag strunta i att äta, dricka och gå på toaletten för att inte tappa fokus. Vanligtvis hade min energi sakta planats ut, men eftersom jag vill bli av med magsjukan tvingade jag mig. Även om det fuskades något mer mot slutet.  Och om jag fortsätter trots att jag inte pallar då rullar jag över gränsen och blir än mer sömnlös. Man kan ju ycka att sånt ska bero på hur mycket, länge man sover mm. Men inte för mig.

Därför är det så svårt att beräkna hur dagen ska bli i förväg. Jag ska lära mig planera, men det är svårt. Men det är svårt att sätta sig och varva ner då det ska planeras in. Men jag kanske lär mig. Känner mig mycket kritisk till det, eftersom det känns så oerhört svårt. Men kanske även jag lär mig tolka mitt beteende bättre. Fast hur ska jag veta om jag ska ta en, två eller noll sömntabletter?

Även om planerandet är svårt också pga att det inte bara är ja gi den här familjen. Man får så dåligt samvete då det hela tiden är jag som ska gå först. Samtidigt som man måste och bli less då man inte kan sättas först. Svårt att förklara. Allt är motsatser, svart eller vitt för mig. Gråskalor har jag sällan haft. Och hur kul låter det att lära
 sig?

Antingen spenderas morgondagen såhär eller spinner det vidare.
Jag gissar på det förstnämnda, men visst är det väl roligt med en överraskning varje morgon..!