Jag = köket är som gjort för katastrof. Som tur är brukar det oftast bara se ut som en katastrof inträffat. Idag skulle jag använda gjutjärnsgrytan och brukar ofta sätta på den för tidigt. Men jag tror alltid att jag annars blir klar med allt och då kan jag ju inte börja laga till maten om den inte redan är varm. Dock brukar jag missberäkna hur lång tid det faktiskt tar att förbereda det som ska ner i grytan. Så jag hann endast hacka löken och då hade pannan stått på ett bra tag och tänkte att jag häller väl i oljan då, jag ska ju bara blanda till kryddblandningen innan löken ska fräsas. Så vad händer, jo det börjar brinna såklart. Stora lågor, som går just över köksfläkten. Jag skriker till M att det brinner. Får lite panik och minns bara att man inte får hälla vatten på olja. Börjar kolla runt och kollar först på disktrasan men inser att den är för liten. En handduk då? Och så kommer jag äntligen på att jag kan lägga över grytlocket.
Öppnar alla fönster och går ut och skriker till M att jag råkade sätta eld på grytan. Så mina barn var rejält hungriga idag innan vi städat upp och vädrat ut. Och jag fick laga till kycklingen i ugnen, för jag ville inte äta korv och makaroner. Jag kände mig besviken om jag blev tvungen att äta äcklig korv istället för god kyckling. Jag sa till M att det inte var mitt fel, då barnen skrek och var hungriga. Men det var ju mitt fel, men det jag menade såklart var ju att det inte var med mening... Det är det ju aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar