Igår bytte vi däck på bilarna och tjejerna tog i så det knakade för att lyfta bilen.
Jag och J agerade mest sällskap. Och jag var lika trött som jag ser ut att vara, men i sinnet lyste solen likt den strålade från himlen. Efteråt gick vi på skogspromenad med resten av M:s syskon plus en fru och barnens kusin. Med var även deras hund. Vi strövade bara omkring och J gick nästan hela tiden själv, förutom då hon bars trots att hon inte ville för att inte hamna för långt på efterkälken. Att en snart 2-åring kan gå flera kilometer utan att snubbla bland snår och buskar är otroligt. Hon har en vilja av stål!
Jag somnade till på eftermiddagen en stund medan barnen spelade Wii. Det skreks nästintill mitt öra, men när någon väckte mig somnade jag bara om igen. Är det för mycket ljud, så slocknar hjärnan direkt igen. Men sen hoppade jag upp, lagade världens godaste mat och tvättade och fixade inför idag. För första gången sedan vi började traggla det i terapin ibörjan på året packade jag barnens ryggsäckar dagen innan. Jag plockade och damsög med, trots trötthet eftersom motivationen däremot var på topp. Jag tror det beror på en sak och det är att jag följde tvättrutinen en hel vecka i sträck. Det för med sig stolthet som resulterar i att jag tar tag i andra saker lättare med!
Nu måste jag springa, ska till psykologen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar