Svar på en kommentar i föregående inlägg

vad är anledningen till att du för en blogg, och så otroligt personligt o utelämnande? från en undrande

.Jag började skriva blogg för flera år sedan och enda gången jag egentligen var konsekvent i mitt skrivande var när jag skrev om tiden då jag mådde som sämst. Jag läser själv inte heller bloggar om det inte är något genuint att läsa som jag själv har nytta eller intresse av (förutom vänners bloggar). Det jag skriver om mina barn och att jag lägger ut bilder på dem tycker jag inte skiljer sig från någon annan blogg. Förutom att jag blandar det med mina svårigheter, men det är iallafall så livet ser ut här hemma hos oss. Blandat med övervägande mycket kärlek och omtanke!

Jag har inget att dölja när det gäller att må dåligt eller tycka det är jobbigt kring saker i mitt liv som gäller detta, vilket nu visat sig vara ADD.

Jag berättar sällan om mina allra innersta känslor för andra och det är inte heller något jag lämnar ut här på bloggen. Ca 2-3 personer får höra om saker som är mitt allra innersta. Trots att mycket är ganska personligt här, eftersom det handlar svårigheter och händelser med medföljande känslor. Det är ändå något enormt mycket jag lämnar oskrivet, trots att man tror att man får se mer än vad man får. Jag väljer vad jag vill visa.  Jag skriver aldrig om specifikt om en händelser som inkluderar andra personer eller en viss person om det är alltför personligt.

Jag har valt att dela med mig av mig själv och det är för jag själv nätter i ända förut sökt efter bloggar för att hitta något slags igenkännande för att kunna komma ett steg närmare ett svar. Ofta tycker jag också att jag skriver riktigt långa tråkiga inlägg om t..ex. min tvätt. Det tror jag många anser vara tråkigt, men det kanske för någon är en hint om hur jag har det och de själva kan känna igen sig. Jag skriver också om något som jag anser är viktigt och om jag gör det på fel sätt, eller att det helt igenom är skamligt eller om andra anser att det inte gör någon nytta spelar ju egentligen ingen roll då. Man kan ju inte bara sitta och tycka mycket är viktigt utan att göra något, då försöker jag hellre och snubblar på vägen än inte försökt alls. Sen ger det mig något att skriva, jag tycker det hjälper mig att sortera en del.

Jag vet att människor dömer människor, oavsett om man är "normal", ADHD-are, gammal eller ung. Så även jag dömer andra även om jag väljer att inte låta ett första intryck påverka mig alltför mycket eftersom jag vet att det finns mycket annat om man vågar skrapa på ytan. Jag låter sällan heller andras åsikter om andra påverka mig, eftersom jag vet att de som oftast kommenterar är personer som inte känner människan ifråga. Jag kan också skilja på att hålla med om att något en människa gör kan vara dåligt, samtidigt som jag kan tycka att personen aldrig gjort mig något ont. Jag kallas ofta för godtrogen, den egenskapen har gett mig både glädje och sorg genom åren. Främst anser jag det vara en god egenskap, eftersom jag "endast" kan bli sårad men annars kanske hade kunnat missa något bra genom att inte tro på andra människors godhet.

Jag själv påverkas oerhört av hur andra människor ser på mig och vad som sägs om mig, jag har alltid varit hudlös. Allt har gått rakt igenom helt ofiltrerat. Jag har även kunnat tagit på mig andras känslor och andras misstag alltför många gånger. Men när det gäller att lämna ut de svaga sidor av mig som jag lämnar ut, så skulle aldrig någons åsikter kring det kunna få mig att inte skriva.

Den som vill läsa min blogg får göra det om de finner det givande och de som läser den och sitter och irriterar sig över något jag lämnar ut får helt enkelt hantera dom känslorna själv. Jag själv skulle inte sitta och slösa tid på att läsa en blogg som jag enbart tycker utlöser negativa känslor och irritation. Hoppas du som kommenterade på det föregående inlägget fick svar på din fråga, annars får du gärna fråga igen. Jag är inte alltid så bra på att uttrycka mig på ett kort och koncist sätt. Kanske jag svävade ut lite också, men jag hade svårt att tolka om du frågade ur intressesynpunkt eller om det var en dömande fråga. Egentligen spelar det ingen roll, om du fick svaret du önskade få. Och jag tycker bara det är bra om någon tar sig tid att ställa en fråga, vare sig den är negativ eller positiv. Det betyder att du påverkats av det jag skriver.

//Anna