Tänker såklart inte nämna nåt specifikt om min ADHD-grupp. Mer än att jag märkte att gårdagen genomgående uttryckte direkt eller indirekt skam och det dåliga samvetet. För det man inte gör, för det man gör, då en dag varit bra kunde man gjort bättre.. Och så vidare. Allmänt märker jag mer och mer att ADHD:are och främst då brukar ADD nämnas har oerhört höga krav på sig själva.
Vad är en bra dag? Då man gjort mycket att vara nöjd över, men har svårt att glädjas. Om jag inte diskar 9/10, så kan jag väl för tusan åtminstone vara glad över att jag gjorde det den 10:e gången. Nej, för jag missade ju 9 gånger. Jag tror nu förstår hur jag menar. En bra dag.. Det är ju en känsla. Och inte om man bockat av allt på listan just den dagen. Kanske jag gjorde 5, men var jättetrött och ska vara stolt över att jag ens tog tag i en sak.
Och det gäller ju många av oss, då menar jag människor, ni "normala".. Eller normalt onormala(?) med! Vi dömer oss så hårt. Men vi dömer även andra så mycket. Och då lätt, utan att tänka att det finns en djupare grund bakom fasaden. Precis som hemma hos mig. Antingen städar nån gör lite, eller för mycket. Nån är för tjock och nån för smal. Nån tränar för mycket.. Eller för lite. Nån är för mån om sitt utseende.. Och nån annan bryt sig inte alls.
Varför gör vi så? Jag kan också göra så. Och allt detta lagom. Eller ingen vill vara lagom, men vi dömer dom som inte är det. Och om någon säger något om oss sättet vi upp garden och tänker att ni kan inte uttala er om mig. Jag försöker sluta.. Tänka till en gång till. Eftersom jag vet vad som fanns bakom min fasad. Vad finns bakom din? Och oavsett vad, vill vi väl egentligen alla bara bli respekterade!
Oj, en tanke var det.. Jag som egentligen bara skulle gå och kissa innan filmen som vi ska börjar. Hoppas det är läsbart iallafall.. Man går ingen som helst överblick då man mobilbloggar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar