Missbruk
Emma har sedan tidigare varit öppen med att hon lidit av ätstörningar. I höstas fick hon även hjälp mot sitt alkoholmissbruk, som hon senare också öppet gått ut med. Även fast träningen i sig var som ett beroende, så räddade det ju just då henne istället från alkoholen. För ca 2 år sedan ökade alkoholens roll i Emmas liv, även om den var med innan också. Sedan accelererade det snabbt. När hennes pappa var med om en svår olycka så åkte Emma till Båstad och festade en vecka istället. Det blev för jobbigt och det gick snabbare utför därefter. Hon var påverkad även på jobbet och hon dömdes även sedan för att ha förskingrat pengar.
Botten
Då hade hon kommit till den punkten att hon ville ta sitt liv. Istället tog hon upp sin mobil och ringde en kompis som tog henne till sjukhuset. Där krävde Emma att läkaren skulle hålla henne inlåst tills hon fick hjälp, eftersom hon var rädd för sig själv. Efter sjukhusvistelsen kände hon att nu var det botten hon hamnat på. Hon vägrade mediciner därför hon ville må så dåligt hon kunde, kämpa sig upp ur det för att sedan kunna påminna sig om ångesten. Att hon aldrig mer ville hamna i den situationen. Så hon kan känna igen om varningslamporna börjar blinka. Ibörjan hade hon ändå först svårt att förlika sig med att hon skulle kunna vara alkoholist. Hon letade efter de yttre faktorerna man ser framför sig, då man tänker på en alkoholist. Hon vistades på behandlingshem för sitt alkoholberoende och när hon fick erbjudande om att förlänga vistelsen tog hon det
Känslor
Emma hade då insett att det faktiskt inte var alkoholen det handlade om. Det hade bara varit ett av alla uttryckssätt för ångesten, en ventil. Hon säger att hon lider av en beroendepersonlighet vilket resulterat sig både i träning, jobb, mat och alkohol. Nu kan hon förstå att alla dessa delar varit en del av hennes sjukdom. Hon berättar om känslan av att alltid varit så ensam, eller snarare känt sig ensam. Trots idrotten och alla runtomkring henne. Hon har självklart kunnat glädjas åt sina medaljer och framgångar, men endast en kort stund. Eftersom hon aldrig kan vara bra nog, eller duktig nog, så har hon redan haft nästa tävling eller mål i sikte. Hon beskriver sin allt eller inget-personlighet.
Idag vågar hon säga att hon är alkoholist och berätta öppet om sig själv och sina svårigheter. Hon upptäckte att det inte var andra som dömde henne hårdast, utan det var hon själv. Emma säger att hon vill leva, hennes mål nu är att bli lycklig!
Intervju på Tv4 med Emma och en artikel ur Aftonbladet där man kan läsa och höra om allt ni läst här, eftersom det är därifrån + avsnittet på kanal5 som jag sammanfattade allt ifrån.
Det jag känner är att det är bra att Emma är så öppen med detta. Hon som är en offentlig person, som har många "skamliga" saker gömda som nu uppdagas. Och hur många kvinnor och flickor, men säkert även män och pojkar känner inte igen sig i henne. Och jag tycker det är viktigt hur hon uttrycker att det inte var själva beroendet som var hennes största problem utan att hon framhäver att det var ett uttryckssätt för något djupare. Det mottagandet hon fick i 4 stjärnors middag var varmt. Anna Book sa att hon fick högsta betyg, därför hon bjudit in dem i sitt hjärta.
Kanske kan man även på en middag sitta och prata om hur man skulle ta livet av sig förra hösten. Kanske inte det roligaste att prata om. Men för den som pratar om det, så kanske det bara ett djupt samtal, en del i något som är naturligt att berätta. För de bästa samtal blandas med både humor och allvar enligt mig åtminstone. Om dom man pratar med kan bemöta det, så är det inte mer med det sen. När ämnet är färdigtömt, så går man vidare till nästa. Ett samtal om ångest, självmordstankar eller döden överhuvudtaget är inte slutet på en middag. Det behöver inte bli tyst efteråt. Man får fortsätta skratta sen. Och det finns ibland, åtminstone i efterhand, kanske även några komiska anekdoter . Det går att blanda sorg och glädje utan att det ena förtar det andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar