Ensamhetens kväll

Det är skillnad på att vara själv och vara ensam. Jag tycker personligen om att vara själv. Har alltid haft ett stort behov av ensamhet. Men när ensamheten inte är självvald är det inte roligt. Man kan känna ensamhet också när man är bland andra. Oftast är det den värsta sortens ensamhet.

Men ikväll är jag själv. Och som jag oftast tycker, så är det skönt. Det har jag tyckt ända sen jag var liten. Det är en stund för att smälta dagen. Oavsett vad den bestått av.

Sen att jag andra kvällar raglat sömndrucket till sängen efter medicin-intag, kanske ökar kvällens njutning av att få vara uppe till efter tio. Det ordnades som av sig själv då jag snopet på apoteket stod utan recept. Även om det i sig inte var en premiär. Men eftersom jag är en nattmänniska, gråter jag inte för det.

Ikväll känns det varmt inom mig, jag hoppas det varar till imorgon. Nu ska jag återgå till mig själv!