Drömmar

Jag vaknade några gånger inatt. Så då är allt som det ska. Propavan ska hjälpa mot det men jag vaknar ändå. Dock minskar det något. Men för att inte va in-i-döden-trött dagen efter tar jag inget annat eller mer än 1 propavan.


Inatt då jag var vaken tänkte jag mycket. På trevliga saker. Som en massa saker jag skulle vilja göra.

Jag drömmer om Italien, ett hus på en vingård, eller ett bageri med café i Grekland. Eller varför inte ett café under sommaren i min hemby? Jag drömmer om att skriva en bok. Eller skriva låtar och sjunga ut med innerlig lust. Att lära mig spela gitarr, men denna gång ordentligt. Jag drömmer om en häst som jag kan galoppera med i gryningen på en äng. Jag drömmer mig bort till fjället och att vandra där i goda vänners lag. Att plocka kantareller, blåbär, lingon och hjortron. Att safta och sylta. Jag drömmer om värme och sol och sanden mellan tårna på en strand i Thailand.

Vissa drömmar lättare att förverkliga än andra. Men när man är depressiv kommer man ofta inte ens till tanken. Nu har jag kommit till tanken. Vissa enklare att förverkliga än andra. För vissa behövs pengar, något man måste jobba för. Att jobba är en tråkig vuxensak. Något som jag, som har svårt att se överblick över än längre tid, har svårt att motivera mig till. Att livet ska levas likadant, samma dag, tills man dör gjorde mig än mer depressiv. Men man får börja med det lilla. Att drömma sig bort och börja må bättre. Så jag närmar mig. Med babysteg.

God Morgon!