ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

ADHD/ADD - Det osynliga funktionshindret

onsdag 7 mars 2012

Så roligt att det börjar droppa in kommentarer!!

Har senaste veckan fått flera kommentarer här på bloggen. Med frågor och berättelser om personerna själva. Och lite boosting för mig, då vissa tackar för att dom kan känna igen sig. Bra, då vet jag att bloggen nått till dom jag vill att den ska nå ut till!

Jag är ju varken psykolog eller läkare och kan ju bara svara på frågor ur min egen synvinkel. Och den kunskapen jag samlat på mig. Men för mig ger det mycket att prata med likasinnade och alla har inte något att fråga eller prata med. Så det gör mig ännu gladare att någon vill dela med sig till mig. Och jag lär mig något av att få höra om er. Personer bakom diagnoser ger en annan kunskap än att läsa i en faktabok.

Jag blir glad att någon sätter sig och skriver en kommentar, det gör att jag får ännu mer inspiration till att fortsätta skriva mina inlägg. Så tack till er som kommenterat de här senaste dagarna! Jag hoppas fler vill göra det!


Jag vaknade imorse och hade äntligen sovit bra en natt. Tre nätter i rad sov jag inte mycket. 4 timmar ungefär varje natt, med uppvaknanden. Många gånger då jag sover dåligt en natt, så blir jag inte trött dagen efter utan pigg. Och kan inte somna nästa natt heller. Kroppen känns slut, men min hjärna är vad jag skulle tro övertrött. Som barna! Reagerar åt precis motsatt håll och den varvar upp istället. Så igår låg jag på dagen och försökte somna, för att bryta det, så jag skulle kunna somna på kvällen. Jag lyckades inte men tillslut somnade jag på kvällen och sov nästan 8 timmar. Eftersom jag inte kände mig trött, var det inte jobbigt, men kroppen reagerar ju negativt på det. Så jag vet att det sliter och att jag blir upp och ner, vilket jag inte vill. Jag har sömnmedicin kvar, men jag tog den helst inte ens då jag fick den utskriven förra året. Jag vill lära mig hantera så mycket som möjligt själv, inte ta mediciner för det. Men vissa gånger behövs det. Jag åt det en kort period förra året och det var för att få en sömnrutin, så när jag kommit tillrätta med det, så slutade jag med den. Mediciner behöver faktiskt inte bli långvariga.

Barnen är borta resten av veckan, så vi får se vad jag hittar på för något. Känns skönt att slippa ha tider att passa, som stressar mig. Ska till sjukgymnasten på psyket kl 11, kom jag på nu när jag tänker på tider Sen är jag fri resten av dagen och resten av veckan! Jag hoppas åtminstone att solen kikar fram idag, få tanka in lite vårkänsla. Har ni hört att fåglarna börjat kvittra?



Slutligen ger jag er en uppgift: Gör någon glad idag. Ge någon en kram, eller berätta att du tycker om någon. Ge en okänd en komplimang. Bestäm själv hur, men kanske den du gör glad verkligen behöver det idag utan att du visste det. Kanske är det du som behöver det mest idag. Ställ dig framför spegeln och säg något snällt till dig själv. Det ska jag göra, träna på att vara lite snäll med mig själv idag!


10 kommentarer:

  1. Som alltid är du lika klok! Det är ofta man tänker på att vara snäll mot andra samt ge komplimanger men det glöms ofta bort att allt startar med en själv. Vi behöver peppa oss själva, säga till oss själv att vi är bra - just nu, just idag. Där börjar allt. :)

    SvaraRadera
  2. Och du är lika gullig som vanligt:) Ja, jag tror många behöver det. Jag vet att jag gör det. Men det är verkligen en tuff uppgift faktiskt!

    Och jag kanske skriver klokt, men det är skillnad emot att lyckas vara klok när man går från tanken och ska agera. Jag hoppas jag kan ta till mig själv av vad jag skriver:) Och du, du är ju också klok, det vet jag ju:) Kram

    SvaraRadera
  3. Hittade din blogg av en slump och vi gick på gymnasiet tillsammans i Strömsund. Kännde inte varann men likt hon som kommenterade förut, DU var ju det snygga tjejen. Som var populär och alltid glad. Utan problem och alltid lycklig. Med ett perfekt liv. Är det inte komiskt, och jag har också fått höra det: "Men du som alltid är så glad o trevlig." Bara för man kanske har utseendet med sig och VERKAR glad tror folk att man är perfekt. Att "tänk om jag hade hennes liv." Jag är likadan. Jämför mig. Typiskt oss tjejer. Ler men mår skit. Starkt av dig att "gå ut" här och berätta. Tack vare att andra man trott varit så lyckade vågar träda fram och berätta hjälper andra.

    SvaraRadera
  4. hej! hur går det egentligen till när man får en diagnos? hur sätter dem den? frågor, skattningskalor, eller? var det självklart för dig att medicinera dig? vet att det finns de som väljer att inte medicinera sig. märker du av stora skillnader sedan du började ta medicin, både vad gäller ADD och Bipolär2? allt gott! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!

      När det gäller ADD/ADHD-diagnosen så fick jag först fylla i ett jättelångt formulär angående min barndom och som vuxen. Det gällde både praktiska och fysiska saker, kan jag väl förklara det som. Sen gick ju jag hos psykolog, så vi hade ju redan pratat om mina svårigheter. Då satte hon upp mig i kö för Neuropsykiatrisk utredning. På formuläret uppskattar dom att dom med 96% säkerhet kommer kunna ge en diagnos om man fått över 36 poäng. Jag fick 47 poäng.

      På utredningen så använder dom ett formulär som heter DIVA. Du kan söka upp det på internet för att se hur det ser ut. Det gäller också barndomen och vuxen ålder. Det är en del som gäller uppmärksamhetssvårigheter och en del gällande impulsivitet/hyperaktivitet. Det tar några timmar att genomföra det. Medan så observerar dom såklart personen också, hur det funkar med att svara på frågor, hålla tråden, rastlöshet mm. Där kan man få 9 poäng på varje del. Jag hade 9/9 på Uppmärksamhetstörning, både från barndom och nu. På hyperaktivitet hade jag 3/9, alltså ett milt H ;) Därav fick jag ADD (ADHD med uppmärksamhetsstörning i huvudsak).

      Sedan får du göra tester, både muntliga, praktiska och på dator. Jag gjorde två datortest som kollade arbetsminne/koncentration/exekutiva (kognitiva) funktioner. Sen gjorde dom ett litet intelligenstest för att kolla att problemen inte beror på ev utvecklingsstörning.

      Jag fick bl.a. upprepa siffror, lägga kuber som såg likadana ut där jag skulle lista ut hur dom skulle läggas för att bilda rätt mönster. Sen var det några fler grejer.

      Det går på tid och dom observerar såklart även där hur man uppträder under proven. Sedan läggs detta samman för att bedöma resultaten och hur dom stärker varandra. Då ser dom att det jag beskrivit om mina svårigheter motsvarar vad testen visar. I vissa fall behövs kompletterande uppgifter eller tester, om dom är osäkra på en diagnos. Diagnosen ska även funderas kring om det kan förklaras av någon annan sjukdom, som kan ge liknande symtom.

      Det var en självklarhet för mig att börja medicinera. Jag tycker alla borde prova medicin och även prova sig fram om den första inte fungerar optimalt. Sedan om man väljer att inte medicinera, är ju upp till var och en. Finns ju nackdelar ibland med medicinen också. Man dämpar ju symtom som vissa kan tycka är bra i olika sammanhang. Medicinering tar ju inte heller bort alla symtom utan kan ungefär ta bort 50% och resten handlar om att du måste hitta strategier och praktiskt hur du ska få till det för att fungera i vardagen mm. Vissa blir heller inte hjälpa alls av medicinen.

      Radera
    2. Jag märker viss skillnad sen jag började äta Concerta. Jag har inte riktigt känt hur, men om jag inte tar den kommer fler av mina symtom tillbaka. Jag vill byta, dels för att jag hoppas någon annan fungerar bättre och för jag har biverkningar. Jag tappar aptiten på dagarna, känner mig full i magen, har kvälvjningar, men kräks oftasat inte. Ont i magen och sånt. Man svarar helt enkelt olika på medicinerna. Ganska självklart egentligen:)

      När det gäller den bipolära biten, så gäller nog samma där. Märker inte så stor skillnad. Men har varit väldigt kritisk till den diagnosen. Är man inte manisk (vilket då gör det uppenbart att man är bipolär), så får dom gå på mina beskrivningar och min psykologs. Jag har ju haft kontakt med psyk förut, så då går dom tillbaka och tittar för att se om dom ser något mönster. Sen märker man det tror jag på hur man svarar på medicinen. Det som gör att jag är kritisk är att jag tycker att det är lite svårt att veta om det kanske beror på min ADD, eftersom det i sig ger problem och liknande symtom. Men jag antar att det också är pga att det är svårt att ställa sig utanför sig själv och se på sig själv utifrån ibland. Jag är av den åsikten nu att mina diagnoser är grundstenar för att jag ska kunna må bra och få rätt behandling. Hade jag fått all hjälp jag har rätt till utan diagnos, hade det varit mer ok. Även om det är "skönt" att ha sina diagnoser. Inte att skylla på, som vissa tror, utan för att själv känna att det finns en orsak till sina svårigheter och att det inte är lathet mm.

      Om du undrar något mer, om det var något jag missade så är du välkommen att fråga igen:) Ha det bra, Kram Anna!

      Radera
  5. hej igen! oj en lång process med andra ord, herregud, hur lång tid tog det från att du fick fylla i DIVA-formuläret tills att du fick svar?? var det en liknande process även vad gäller bipolär 2 ? lycka till med allt, och tusen tack för svar! :)

    SvaraRadera
  6. vilken konstig tid det står föresten? det står att jag skrev här kl.11:53 på morgonen..stämmer ju inte. ;)

    SvaraRadera
  7. hittar inte diva-formuläret...hm

    SvaraRadera
  8. Svarat två gånger och det har försvunnit. Lite less. Sitter med min iPhone. Tre veckor tig det efter utredningen till diagnos. Diva var grunden för intervjun vid utredningen. Det innan gjorde jag och sattes sen upp i kö, tog sen ca sex månader. Men det är olika i olika landsting, kötiden.

    Får inte in adressen men jag googlade på diva adhd utredning. Då kommer du till divacenters hemsida. Du borde hitta det. Annars kan jag skicka det då jag sitter vid datorn. Har en pdf sparad på datorn som också är bra. Kan skicka den med om du vill, tar grundligt upp symtom och adhd och en massa mer.

    Bipolär diagnosen grundade de på min historia och journalen. Svårare led typ 2, man ser depressionerna men inte att någon varit hypoman alltid. Nåt litet formulär också yror jag att jag fyllde i.

    Tiden är fel, har jag också sett. Är nog inställd på fel tidzon, men vet inte var jag ändrar. Om du vill kan jag skicka det, men då behöver jag en mailadress. Antar att du känner igen dig i det jag skrivit. Fråga på du om du undrar.

    Kram Anna

    SvaraRadera