Hela dagen igår blev bra. Jag fick saker gjort, orkade vara närvarande med barnen och på kvällen orkade jag gå till en kompis. När hände det sist...
Idag kom baksmällan... Ska jag inte kunna storhandla, vara hemma med mina egna barn och tvätta lite utan att bli som en zombie dagen efter. En helt vanlig dag, borde man tycka.
En dålig start på morgon, med en sexåring som ramlade och slog sig i pannan och en fyraåring som inte klarade av att följa med ut till bilen om stövlarna skulle följa med. För de skulle inte med på dagis. Sa att då hämtar vi bilen och kommer tillbaka efter dig. I hopp om att det skulle lugna sig då, istället för att mata på hennes utbrott genom att stå och tjafsa då det inte skulle komma med en lösning. Hörde hur hon stod och slog i dörren på vägen till parkeringen och när vi hämtat bilen och gick in var hon borta. Tänkte att nu rymde hon, så ledsen på mig att hon inte ville vara med oss här. Men väl ute vid bilen igen såg jag henne. Bakom ett par buskar, gråtandes. Gick och kramade henne och hon hade stått bakom väggen till parkeringen och envis som hon är vägrat komma fram. Men samtidigt ville hon säkert egentligen komma efter, eftersom hon var rädd för att bli lämnad kvar. Vilken hemsk känsla. Både för henne och för mig. Hur gör man? Kunde inte barnen kommit med en manual? Så man vet att man inte väljer fel vägar...
Den dåliga starten slog ändå inte undan mina fötter. Med motivationen ångandes ifrån igår, så var jag fast besluten att åka hem efter att lämnat av på skola och dagis för att ta itu med måsten. Men där pös luften ur mig. Fick inget gjort på hela dagen. För rastlös inombords, för att ens hitta något som kunde fungera avledande. Något att fokusera på. Något roligt. Men fokus fanns inte. Trötthet och karusell i huvudet däremot, det fanns.
Men trots trötthet lyckades jag uppbåda krafter till att måla med H och spela flera spel med N i eftermiddag. Där de kunde få vara med sin mamma, var och en. Det behövde dem båda. Så det var bra positivt med sömn idag. För jag vill vara här mentalt och inte bara fysiskt. För jag behöver få vara med dom också... Och inte flyga iväg nån annanstans samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar