Samsjuklighet ADHD och Bipolär sjukdom

ADHD och förekomsten av andra psykiatriska åkommor som följd, anses vara mycket vanligt. Man har i flera forskningsstudier kunnat visa att samsjukligheten av att just Bipolär sjukdom och ADHD är hög. Man har hittat fynd på att de delar som fungerar sämre hos en person med ADHD också är påverkade vid depression och Bipolär sjukdom. Det kan därför spekuleras kring om det är därför det är vanligt att dessa två diagnoser ofta samexisterar.

I studierna har man sett att dessa båda diagnoser finns samtidigt, både barn, tonåringar och vuxna i högre grad än dom utan ADHD. Dom barn som kan diagnostiseras med Bipolär sjukdom har också till 80-90% diagnosen ADHD, enligt en av studierna. I tonåren har man funnit att samsjukligheten är mellan 50-70%. Dock kan symtomen vara mycket lika varandra och kan ibland vara svåra att urskilja. De bipolära svängningarna ter sig ofta inte heller som hos en vuxen. Barnen har ofta svängningar under dagar/ korta perioder av några dagar. Förekomsten av ett stabilt humör, förekommer ofta knappt alls utan svängningarna är mer konstanta. Man har också kunnat se samband att personer med ADHD utvecklade sina bipolära symtom tidigare i livet än dom utan förekomst av båda diagnoser. Drabbas svårare av sina svängningar och att dom med båda diagnoser också ofta har fler skov under sin livstid än de som enbart är bipolära. När barnet kommer upp i tonåren framträder skoven av depression och hypomanier ofta tydligare, vilket kan göra att det kan hittas och diagnostiseras lättare. Det kan även vara lättare att urskilja symtomen från ev samtidig ADHD.

I vissa fall har man dock kunnat se att när barnet växer upp, får man endast diagnosen Bipolär sjukdom istället för redan diagnostiserad ADHD. Länge har även kunskapen om Manodepressivitet hos barn varit låg och man har trott att barn inte drabbas. Kriterierna uppfylls ofta inte hos barn/ungdomar, men bör ändå tas i beaktning att det behövs medicinsk behandling utan uppfyllda kriterier.

Enligt B Geller är det fem symtom som hör till en manisk bild men
inte ADHD:

1. Förhöjt stämningsläge
2. Grandiositet
3. Minskat sömnbehov 
4. Ökad sexuell upptagenhet
5. Tankeflykt. 

Enligt andra forskare är det förhöjda stämningsläget och grandiositet det enda som skiljer manin från ADHD.

Samsjukligheten ses även i hög grad hos vuxna. Kunskapen om ADHD har ökat under de senaste åren och fler diagnostiseras därför också. Kunskapen om Bipolära sjukdomar har också en del kriterier som sagt, som skiljer sig från ADHD. Man brukar ofta ha dom båda som differentialdiagnoser (att kolla om en ADHD-diagnos istället beror på bipolör sjukdom och vice versa).
Den psykiatriska vården borde, med tanke på nya rön kring båda diagnoserna, öka medvetenheten hos samtliga vårdgivare inom psykiatrin. Att i högre grad leta efter tecken på samtidig ADHD, hos de patienter som har diagnosen Bipolär. Om man sätter i system att man vid Bipolär sjukdom faktiskt ser över om ev. ADHD-problematik finns, skulle de hitta dom med samexisterande diagnoser. För det tros finnas många patientgrupper som underdiagnostiseras. Den ökade kunskapen leder till också till ökad chans att urskilja symtomen i högre grad, för tilläggsdiagnos.

Att behandla Bipolär sjukdom och dess svängningarna, gör att behandlingen ofta kommer fungera sämre. Det är då självklart att upptäckten av båda diagnoserna är mycket viktiga för att minska patientens lidande, kunna ge rätt medicinsk behandling och rätt stöd för att fungera så bra som möjligt. Vilket stöd som behövs kan ju skilja sig mellan diagnoserna och utan rätt diagnos, ger man då kanske också felaktigt stöd. Behandlingen av ADHD-symtomen kan såklart få sämre effekt om det behandlas som enbart Bipolär sjukdom. Eller om man behandlas för felaktig Bipolär sjukdom/bara Bipolär sjukdom. Oftast behandlar man i första hand humörsvängningar för att stabilisera humöret, för att sedan behandla ADHD:n med centralstimulerande om ADHD-symtom kvarstår. Man har sett att svängningarna kan förvärras, vilket tros bero på metylfenidatets av- och på-effekt. Samtidigt anses det av en del därför inte heller farligt att behandla ADHD:n först, då effekten av metylfenidat går ur vid dagens slut. Den känsliga stresströskeln (och andra symtom) vid ADHD kan i sig leda till att trigga igång ett skov av hypomani/depression.  Medan depression t.ex. i sin tur kan öka problematiken av sin ADHD. Ökad kunskap om diagnostisering, tillsammans och enskilt är självklart viktig att forska vidare kring. Även hur det ska behandlas då man har svårigheter från båda diagnoserna, vilken av diagnoserna som faktiskt bör behandlas först. Antagligen borde det ses till varje enskild individ vilken som försvårar livet och den andra diagnosen mest, skulle jag själv tro. Självklart måste man ha något att utgå ifrån gällande all slags behandling, men jag tror själv på att sätta stor vikt vid varje enskild patients behov.


Källor: 

http://www.kcp.se/useruploads/files/arbeta_i_kvalitetsregister/Vardprogram/Bipolar_depression%20och%20bipolar%20sjukdom.pdf

http://www.lakartidningen.se/old/content_0413/pdf/1182_1187.pdf

http://www.svenskpsykiatri.se/calender/Samsjuklighet%20bipol%C3%A4r%20sjukdom%20och%20ADHD.pdf