Redan fredagskväll igen

Den här veckan har gått fort. Åter har vi parkerat i vardagsrummet. Freagsmys som det kallas. Jag hr killat 4-åringen på benet så nu har hon somnat in. H sitter på golvet, lägger pärlplatta pch tittar på Idol.

Jag har suttit och knåpat ett bra tag på ett stort inlägg jag kommer lägga ut snart. Men ska göra det ordentligt först. Trots att jag är taggad på att lägga ut det. Men det är en konst att lära sig att avvakta tror jag.

Eftermiddagen har varit bra. Stod inte ut, så jag tog 18 mg concerta till. Och det har fungerat ganska bra tycker jag. Att ställa in medicin för ADHD är väldigt individuellt och ett laborerande för att hitta rätt. Därför tog jag det beslutet och får helt enkelt berätta det på måndag. Jag klarar av att planera upp dagen bättre nu och även göra sakerna. Har en att-göra lista som är superbra, tagit kort på räkningar och mina alarm har ringt på som vanligt. Gjorde mina planerade måsten idag och jag kommer längre och längre i att strukturera upp fasta saker. Hade två grejer på eftermiddagen idag som jag lyckades med. Och hann göra mer än det också. Och på förmiddagen hade jag redan gjort mina dagliga måsten. Woho, säger jag!!

God kvällers!!

Just det, jag och spisen var osams imorse...

Jag gjorde för mycket samtidigt, så jag kastar lite grejer omkring mig då i stressen. Hade visst använt två plattor imorse. Det märkte jag då matskedsmåttet satt fast på spisen.

36 mg

Tog medicinen 7:30 imorse. Lite sent, men var så trött så jag tog mig inte ur soffan. Sen efter jag lämnat barnen fick jag hur mycket som helst gjort, skillnaden från hur jag är utan medicin märks nu. Hur underbart det känns med den går inte att beskriva! Men nu sitter jag här. Känner att medicinen börjar gå ur och att jag inte kan ta tag i nåt. Det + att det hände en sak, ingen stor sak, men något som jag blev tvungen att ta beslut om. Det gjorde mig jättestressad eftersom det inte fanns i planeringen i mitt huvud. Trots att jag fick veta det igår, men hade glömt det. Följden blev ångest. Inte jättemycket, det känns mer som ett starkt obehag. Och besvikelse över att jag fastnat igen...

Att medicinen fungerar på morgonen gör att det blir värre då den går ur och jag går tillbaka att vara som jag är utan. Hela världen blev plötsligt kall och grå, från att varit mer varm och ombonad. Jag ska försöka göra de sakerna jag bestämt att jag skulle göra i eftermiddag. Men det som imorse kändes ganska enkelt känns nu som tusen grejer och oerhört tungt. Det är ingen rolig känsla, än mindre nu när jag vet hur det känns då hjärnan fungerar mer normalt!

Vakna på natten...

Det kan ju vara sådär halvroligt. Direkt när jag slår upp ögonen kommer tiotusen tankar upp. Borde jag inte ha en anatomisk kudde, ja imorgon bäddar jag nog sängen, undra hur trångt det skulle vara om vi sov i en liten säng, borde vi inte ha ekbord nere istället, det skulle ge mer värme, mysigt med värmeljus, tur det blev höst ändå... Allt inom loppet av typ 2 sekunder. Och så är ekorrhjulet igång.

Men så är väl alla? Alla tänker väl direkt då de slår upp ögonen, det går ju liksom inte att INTE tänka. Det är svårt att värdera son egen hjärna, då man tänker som man alltid tänkt. Men nu när jag höjt medicinen, märker jag något mer hur jag är utan då den går ur. Även om jag analyserar givetvis i tusen tankebanor kring det med.

Dumt att lägga sig och pilla med mobilen kanske, men när man varit vaken en stund orkar man inte mer och måste göra nåt. Nu ska jag försöka lägga bort den och hoppas på att jag kan styra tankarna lite. Jag har ett barn på vardera sidan också, som smugit sig hit under natten. Så jag passar på att gosa med dom, det är ganska rogivande. Att tanka kärlek!

God natt och god morgon på er!