Men åh, pust och stön...

Var jag sliten igår så ser jag ut som sju svåra år idag. Somnade efter tre inatt. Dum som jag var tog jag ingen sömnmedicin, för jag tänkte att jag är ju trött redan. Sen har jag sovit 3,5 timme och dom timmarna kantades av uppvaknanden och mardrömmar, man bara halvsover. H sa åt mig att sova i soffan imorse, så jag ställde alarmet på halv åtta. Men sambon hade för en gångs skull han tappat nycklarna så jag drog på mig täckbyxor och gick och öppnade garaget åt han och gav han min bilnyckel. Sen låg jag i soffan på helspänn med ögonen uppspärrade.

Kl 10 ska jag till psykologen och har redan hittat på tusen anledningar att inte åka, men att leta åt ett nummer att ringa och avboka känns lika jobbigt och jag vet ju att jag måste. Jag kommer ändå inte somna, för jag är övertrött. Idag är en sån dag jag måste ligga en hel dag i soffan för att lyckas somna en stund för att sen hämta barnen. Idag kommer inte mycket bli gjort. Tur min femåring är så duktig och hjälper mig med att plocka fram och undan frukost och ta fram lillans kläder. Och skönt att jag ä själv med barnen på morgonen så vi kan pumpa musik på högsta volym!

Jag skiter i att kamma håret, har ju flätat hår då jag sover, drar på mig mjukisbyxor, skiter i bh, drar på mig en huvtröja och masar mig upp för att hämta strumpor. Bara jag tar mig iväg. Kommer inte vara ett aktivt samtal från min sida idag... Nä, denna vecka kunde börjat bättre.