Idag känner jag livet i mig

Som Madicken skulle säga. Jag blev till och med peppad på att börja jobba. Jag vill hoppa p saker och köra i 180 ibland. Det är inte bra i längden, men det är en bra känsla. Engagemanget, drivkraften, energin man har då. Samtidigt har jag inte velat jobba, för jag vet hur det skulle ha blivit, eller bli, om det hår för fort fram. Men då försvinner ju även inspirationen till ett jobb. Men jag utbildade mig av en anledning. Gett svaret till arbetsförmedlingen att jag inte skulle klara något annat jobb, för jag skulle inte bry mig. Så just idag känner jag att problemen med ett jobb är mindre. Glädjen större. Jag kommer få anpassad arbetsplats, med anpassade tider mm. Rutiner, rutiner. Mina nästa vänner och även den sämsta eftersom jag inte klarar av att skapa och hålla dom.

Ja, var bara den tanken jag ville dela med mig av idag. Och att jag gråter mer nu, men det är skönt även då dippen bli djup. För dom är rätt korta. Och jag känner ju mig ledsen. Det är inte roligt att ha svårt för det. Och det betyder även att jag känner mer glädje. Och inspiration till saker. Livet är till för att levas, inte bara överlevas!