All in..

Igår var dagen kommen för mig att åka på födelsedagsfest hos en vän jag inte träffat på 6-7 år.. Jag gjorde mig iordning ifall jag skulle åka. Jag tog tempen, sa att jag var sjuk och satt och velade i en timme. Efter jag trängt på mig byxorna efter att haft lördag i fyra veckor så var inte festhumöret på topp direkt.. Men med vetskapen om att det värsta är att ta sig iväg gav jag ångesten fingret och tog en godis som för att visa att jag är "Jag är här, jag är tjock and I`m proud of it" i ett försök att boosta mig själv!

Men att komma sent till en fest är inte bra med tanke på hur jag går ihop med alkohol. Men bättre att ångra det man gjorde än det man inte gjorde. Eller jag ångrar bara att jag shottade sambuca. Imorse då jag bakissvettades, hade skallebang, med världens knullrufs(utan att ens rumlat runt i sänghalmen) och linserna torkat fast i ögonen kunde jag inte för min värld förstå varför M inte tyckte jag var attraktiv...

 

När jag kollat mig i spegeln kunde jag inte annat än medge att jag sett vackrare syner. Jag kände att jag kunde varit med i en anti-alkohol kampanj. Gårdagen genererade dock några positiva saker. Jag träffade en fin vän. Jag fick veta att jag kan strunta i att festa ett tag för att jag inte missar nåt just nu medan jag fortsätter öka medicinen. Jag fick ligga och gosa med min största tjej i soffan imorse. Barn förstår inte vad bakis är och tror man är sjuk och ger en medlidande och skäller på andra vuxna (M) som tycker man får skylla sig själv! Lördagarna kommer fortsatt att spenderas i soffan med mina underbara barn som somnar i min famn. Och när mitt omdöme förbättras kommer jag åter kunna gå ut och vara mitt sprudlande jag på en fest. Det hinns det med.

Imorgon är det måndag och det kommer inte bli en tråkig vardag. För första gången på över ett år så känner jag känslor som för första gången. Att börja ta sig ur en depression är som en nyförälskelse varje gång och vardag med vuxensaker känns lite mindre skrämmande än på länge. Ha en fin söndagkväll!