Try to see the little things in life

Idag har jag:

• Betalat räkningar.
• Beställt skolfoton.
• Bokat en tid på vårdcentralen.
• Skrivit upp viktiga saker i kalendern och dubbel-noterat dem i min iPhone.
• Äntligen kastat kakan jag misslyckades med i måndags och diskat ur långpannan.
• Diskade även ur diskpannan som var superduper-bränd i botten.
• Sorterat serier och filmer rätt i min externa hårddisk.
• Kollat på overklig, men löjligt förtjusande kärleksfilm.
• Masserat min dotter, eftersom hon behövde omtanke.
• Målat små barns naglar.
• Plockat bort glas från bordet på eftermiddagen, de tog ju sig därifrån tillslut trots att de stått där sen imorse.
• Gick ut med soporna, HIGH FIVE på den säger jag bara!
• Gjort skitäcklig middag, slängde bara ihop nåt eftersom jag inte planerat.
• Ätit chips och druckit kolsyrat vatten.
• Läst Alfons Åberg två gånger.
• Killat en dotter på benen så hon skulle kunna slappna av och somna, sen gjorde jag ett nallefort kring hennes huvud innan jag gick därifrån.
• Sagt till mina döttrar hur mycket jag älskar dom och pussat och kramat dom.
• Tänt doftljus.

Idag har jag inte:

• Tvättat, även fast jag bestämt att jag ska varje dag.
• Plockat ur diskmaskinen.
• Kammat håret.
• Plockat undan en enda sak här hemma egentligen, trots att jag samlade ihop en hög på golvet igår som jag skulle ta till barnens rum idag. Och som nu ligger utspridda igen.
• Ätit mer än tre skedar fil till lunch.
• Tagit mina antidepressiva och stämningsstabiliserande (vilket är den grej jag verkligen hoppats att jag kommit ihåg att göra, viktigt!).
• Packat en enda grej, trots att jag ska iväg till Malmö tidigt på fredagmorgon och antagligen måste tvätta en del saker.
• Ja, det är säkert mycket jag borde gjort men inte gjort idag. Saker jag har svårt att göra dagligen, så jag inte ens kan komma på det. Och så mycket som borde göras, för det gjordes typ när Jesus gick på vattnet (vilket var aldrig enl mig), men ändå inte gjort det. 

Idag har jag känt:

• Mig ledsen eftersom jag varit rädd att jag kommer få världens ångest snart, eftersom jag hade(har) ont i matstrupen.
• Arg på mig själv som gör för lite, vilket förtog känslan av att först
• känna mig nöjd som betalat mina räkningar.
• Nedstämd och tänkt att jag kommer aldrig få vara glad på riktigt.
• Illamående.
• Trött.
• Glad, för jag trotsade tröttheten då jag tänkte på hur mycket mina barn behöver av mig just idag.
• Varm, för mina barn gav mig så mycket kärlek.
• Lycklig, för jag kunde ge av mig själv till mina barn när de ville vara med mig.
• Kärleken ända in i själen.
• Pirrig, för jag kände glädje ikväll vilket betyder att det negativa inte kommer följa med mig i säng.
• Nöjd, för när jag skrev den här listan såg jag att det mesta jag lyckats göra idag är saker som betyder något för mig och andra. Att det andra är bara döda ting även om jag inser att det påverkar mitt mående egentligen. Men ser man på längden så är att göra-listan längst och det är bara jag som kan bestämma om den betyder nåt eller inte.

Det spelar ingen roll om det är för mycket eller för lite att göra.

För tänker man bara på vad man bör eller inte bör göra, spelar det man faktiskt gjorde inte heller någon roll!

En tanke såhär på kvällskvisten...

Tänker såklart inte nämna nåt specifikt om min ADHD-grupp. Mer än att jag märkte att gårdagen genomgående uttryckte direkt eller indirekt skam och det dåliga samvetet. För det man inte gör, för det man gör, då en dag varit bra kunde man gjort bättre.. Och så vidare. Allmänt märker jag mer och mer att ADHD:are och främst då brukar ADD nämnas har oerhört höga krav på sig själva.

Vad är en bra dag? Då man gjort mycket att vara nöjd över, men har svårt att glädjas. Om jag inte diskar 9/10, så kan jag väl för tusan åtminstone vara glad över att jag gjorde det den 10:e gången. Nej, för jag missade ju 9 gånger. Jag tror nu förstår hur jag menar. En bra dag.. Det är ju en känsla. Och inte om man bockat av allt på listan just den dagen. Kanske jag gjorde 5, men var jättetrött och ska vara stolt över att jag ens tog tag i en sak.

Och det gäller ju många av oss, då menar jag människor, ni "normala".. Eller normalt onormala(?) med! Vi dömer oss så hårt. Men vi dömer även andra så mycket. Och då lätt, utan att tänka att det finns en djupare grund bakom fasaden. Precis som hemma hos mig. Antingen städar nån gör lite, eller för mycket. Nån är för tjock och nån för smal. Nån tränar för mycket.. Eller för lite. Nån är för mån om sitt utseende.. Och nån annan bryt sig inte alls.

Varför gör vi så? Jag kan också göra så. Och allt detta lagom. Eller ingen vill vara lagom, men vi dömer dom som inte är det. Och om någon säger något om oss sättet vi upp garden och tänker att ni kan inte uttala er om mig. Jag försöker sluta.. Tänka till en gång till. Eftersom jag vet vad som fanns bakom min fasad. Vad finns bakom din? Och oavsett vad, vill vi väl egentligen alla bara bli respekterade!

Oj, en tanke var det.. Jag som egentligen bara skulle gå och kissa innan filmen som vi ska börjar. Hoppas det är läsbart iallafall.. Man går ingen som helst överblick då man mobilbloggar!

4 stjärnors middag

Sitter och ser resprisen på 4 stjärnors middag på kanal 5 från igårkväll. Medverkande är Linda Theleiuns (fd Rosing), Anna Book och Claes "Clabbe" af Geijerstam. Middagen hölls detta avsnitt hos Emma Igelström som är född 1980. För den som inte vet vem det är, så är emma en f.d. simmerska som vann sitt första SM-guld på sin 14-årsdag. Hon har 22 EM & VM-medaljer. Hon har satt 7 världsrekord.

Missbruk
Emma har sedan tidigare varit öppen med att hon lidit av ätstörningar. I höstas fick hon även hjälp mot sitt alkoholmissbruk, som hon senare också öppet gått ut med. Även fast träningen i sig var som ett beroende, så räddade det ju just då henne istället från alkoholen. För ca 2 år sedan ökade alkoholens roll i Emmas liv, även om den var med innan också. Sedan accelererade det snabbt. När hennes pappa var med om en svår olycka så åkte Emma till Båstad och festade en vecka istället. Det blev för jobbigt och det gick snabbare utför därefter. Hon var påverkad även på jobbet och hon dömdes även sedan för att ha förskingrat pengar.

Botten
Då hade hon kommit till den punkten att hon ville ta sitt liv. Istället tog hon upp sin mobil och ringde en kompis som tog henne till sjukhuset. Där krävde Emma att läkaren skulle hålla henne inlåst tills hon fick hjälp, eftersom hon var rädd för sig själv. Efter sjukhusvistelsen kände hon att nu var det botten hon hamnat på. Hon vägrade mediciner därför hon ville må så dåligt hon kunde, kämpa sig upp ur det för att sedan kunna påminna sig om ångesten. Att hon aldrig mer ville hamna i den situationen. Så hon kan känna igen om varningslamporna börjar blinka. Ibörjan hade hon ändå först svårt att förlika sig med att hon skulle kunna vara alkoholist. Hon letade efter de yttre faktorerna man ser framför sig, då man tänker på en alkoholist. Hon vistades på behandlingshem för sitt alkoholberoende och när hon fick erbjudande om att förlänga vistelsen tog hon det

Känslor
Emma hade då insett att det faktiskt inte var alkoholen det handlade om.  Det hade bara varit ett av alla uttryckssätt för ångesten, en ventil. Hon säger att hon lider av en beroendepersonlighet vilket resulterat sig både i träning, jobb, mat och alkohol. Nu kan hon förstå att alla dessa delar varit en del av hennes sjukdom.  Hon berättar om känslan av att alltid varit så ensam, eller snarare känt sig ensam. Trots idrotten och alla runtomkring henne. Hon har självklart kunnat glädjas åt sina medaljer och framgångar, men endast en kort stund. Eftersom hon aldrig kan vara bra nog, eller duktig nog, så har hon redan haft nästa tävling eller mål i sikte. Hon beskriver sin allt eller inget-personlighet.

Idag vågar hon säga att hon är alkoholist och berätta öppet om sig själv och sina svårigheter.  Hon upptäckte att det inte var andra som dömde henne hårdast, utan det var hon själv. Emma säger att hon vill leva, hennes mål nu är att bli lycklig!

Intervju på Tv4 med Emma och en artikel ur Aftonbladet där man kan läsa och höra om allt ni läst här, eftersom det är därifrån + avsnittet på kanal5 som jag sammanfattade allt ifrån.

Det jag känner är att det är bra att Emma är så öppen med detta. Hon som är en offentlig person, som har många "skamliga" saker gömda som nu uppdagas. Och hur många kvinnor och flickor, men säkert även män och pojkar känner inte igen sig i henne. Och jag tycker det är viktigt hur hon uttrycker att det inte var själva beroendet som var hennes största problem utan att hon framhäver att det var ett uttryckssätt för något djupare. Det mottagandet hon fick i 4 stjärnors middag var varmt. Anna Book sa att hon fick högsta betyg, därför hon bjudit in dem i sitt hjärta.

Kanske kan man även på en middag sitta och prata om hur man skulle ta livet av sig förra hösten. Kanske inte det roligaste att prata om. Men för den som pratar om det, så kanske det bara ett djupt samtal, en del i något som är naturligt att berätta. För de bästa samtal blandas med både humor och allvar enligt mig åtminstone. Om dom man pratar med kan bemöta det, så är det inte mer med det sen. När ämnet är färdigtömt, så går man vidare till nästa. Ett samtal om ångest, självmordstankar eller döden överhuvudtaget är inte slutet på en middag. Det behöver inte bli tyst efteråt. Man får fortsätta skratta sen. Och det finns ibland, åtminstone i efterhand, kanske även några komiska anekdoter . Det går att blanda sorg och glädje utan att det ena förtar det andra.

Idag var vi vilse i pannkakan!

Vilken morgon... Allt var upp och ner och överallt och ingenstans. Samma tid vi brukar börja klä på oss ytterkläderna hade ingen ens ätit frukost. De två små får frukost på dagis, så lugnt där men så H... För ont i magen.. Nu börjar det bli för mycket ont i magen och ont i huvudet här. Det började då hon började skolan och jag har försökt vänta och tänkt att det blir bättre, men det blir bara värre. Så idag beställer jag en tid på vårdcentralen.

Själv har jag fått kramp i matstrupen, något jag knappt haft sen jag var sjukskriven -08. Hej Stress! Så nu ska jag ta det lugnt ett tag. Försöka äta frukost själv. Det här har blivit en gnällblogg. Det enda jag skriver om, nästan. Har en massa intressanta saker i huvudet som jag vill skriva om, men som inte går att sätta sig och få ner på skärmen. Så det enda som hamnar här är korta gnälliga inlägg känns det som.

Ta hand om er idag och andas lite extra om ni behöver det!