torsdag 15 december 2011
Perfektion
Det enda i livet jag vet att jag gjort bra är mina barn. Det enda som någonsin kommer vara ren lycka i mina ögon!
onsdag 14 december 2011
Pysselverkstad
Barnen lekte som om de träffats hur många gånger som helst förut. Jag och T ritade, barnen kom och pysslade dom med efter ett tag. Fin kväll med underbara barn och fina föräldrar!
 |
| H och tant Anna-Stina pysslar på, ritar och klipper. |
tisdag 13 december 2011
Den okammade mamman...
Dagar då det är tungt och jobbigt och tröttheten pockar på och allt känns hopplöst. Dessa dagar hamnar jag lätt djupt nere på botten. Snabb att ta till tanken att det alltid är såhär, inget ordnar sig, det barkar bara utför, jag kan inte hålla upp de rutiner jag jobbar så hårt med osv. Men att jag var väldigt rastlös och inte kunde somna förrän kl tre inatt, har inget med det att göra... Inbillar jag mig då iallafall. Det är klart det har. Och kanske just för att jag jobbar så hårt, så faller det lite då och då. Något inom mig säger stopp, kanske för det blir för mycket. Men jag blir livrädd då det gör det, för jag klarar inte av att tillåta mig göra det. Eftersom jag är så rädd att jag inte ska klara av att plocka upp bitarna och fortsätta där jag var. Dit jag kommit. Genom åren har saker fungerat bättre i perioder och mindre bra, ja, de flesta perioder. Det är så djupt inpräntat inom mig att det inte kommer fungera. Hur ska jag kunna motivera mig så länge som en hel livstid? Men det är väl just det som livet handlar om. Att lära sig att jag inte kan motivera mig alla dagar. Att jag inte orkar alla dagar, precis som andra människor. Men svårigheten är ju bara att om jag släpper på kontrollen har jag så svårt att fungera igen. Det kanske är största träningen, att kunna finna en mellanväg.
Dessa dagar, som idag, tycker jag absolut inte medicinen fungerar. Men det är ju ingen mirakelmedicin som får mitt liv att på automatik fungera. Fick höja dosen idag iallafall. Men jag tror ändå jag skulle vilja byta till Ritalin. Ritalin Depot har 50% akut frisättning lärde jag mig idag, medan Concerta har 22%. Jag skulle behöva kickas igång ännu fortare. Det är ju just där jag behöver sparkas i rumpan, för att det sedan ska rulla på bättre under dagen. Jag kommer få ett läkarbesök i januari. Förhoppningsvis... Det har ju hänt att det dröjt både en och två månader innan jag fått en tid förut.
Dagar som idag, då jag kommer med benen släpandes efter mig in på skola och dagis och antar att jag ser ut som jag känner mig. Håglös, utsiktslös och obehaget pirrandes runt i kroppen. Då jag på vägen i bilen funderar på att köra in i ett träd. Trots att jag inte har depression egentligen på så sätt. Men värdelös-tänket finns nära till hands. Att allt är meningslöst är lätt att ta till, av gamla vanor. Lite skrämmande ändå, även om jag inte tror att jag på impuls skulle köra in i nåt träd. Men ändå, det säger ganska mycket. Något att jobba med antar jag. Då jag kommer in på skolan, säger hej, korta ord och kommandon och säger att jag har ingen bra dag till barnen. För att hålla upp ett sken för att sedan brista ut i totalt monsterbeteende är ingen väg att gå. Genom att säga det till dom, tycker jag att jag snällt kan be dem att låta mig vara lite, inte sitta och tugga bredvid mitt öra osv utan att få ett fullblommande psykbryt. Alla mammor får vi så (ja även pappor), det är jag medveten om men jag tror jag känner pressen så starkt över att inte få några svajande känsloyttringar i den negativa riktningen. Därför då är det inte bara vanlig "mammagalenskap". Utan ett galet "ADHD-jag".
Jag är en mamma som knappt orkat kliva upp ur soffan för att ge mina barn mat, mamman som haft barnen hemma och blivit tokig, för det varit för avancerat att klä på barnen för att ta dom till dagis, mamman som låtit sina barn sitta framför tv:n dag ut och dag in för att jag inte får upp en enda struktur hemma och ändå är mer slut än någon som sprungit ett maraton. Mamman, vars barn, som har en mamma som råkat somna lite här och där, där de kunnat härja fritt. Då de bakat chokladbollar en meter ifrån mig, ätit korv med sylt och stoppat magen full med kakor. Mamman vars samvete varit så sargat, eftersom viljan att fungera och oförmågan att förstå varför det inte gick gjort så ont att även mitt "mamma-jag" blivit djupt krackelerat. Men jag har ändå försökt att lita till att mina barn vet att min kärlek är stor, eftersom jag berättar det hela tiden, noga med att berätta att inget är deras fel och att vara ärlig. Ju mer jag lär mig, desto ärligare kan jag vara. Mina barn är inte skyddade för omvärlden och dess svårigheter, de bor med en kaosmamma. Så kärlek och bra värderingar är något som får ta större plats, för att jag får ge av det jag kan när jag ibland inte har mycket annat att ge. Och jag tror mina barn kommer bli förbannat bra och empatiska människor!
Dessa dagar, som idag, tycker jag absolut inte medicinen fungerar. Men det är ju ingen mirakelmedicin som får mitt liv att på automatik fungera. Fick höja dosen idag iallafall. Men jag tror ändå jag skulle vilja byta till Ritalin. Ritalin Depot har 50% akut frisättning lärde jag mig idag, medan Concerta har 22%. Jag skulle behöva kickas igång ännu fortare. Det är ju just där jag behöver sparkas i rumpan, för att det sedan ska rulla på bättre under dagen. Jag kommer få ett läkarbesök i januari. Förhoppningsvis... Det har ju hänt att det dröjt både en och två månader innan jag fått en tid förut.
Dagar som idag, då jag kommer med benen släpandes efter mig in på skola och dagis och antar att jag ser ut som jag känner mig. Håglös, utsiktslös och obehaget pirrandes runt i kroppen. Då jag på vägen i bilen funderar på att köra in i ett träd. Trots att jag inte har depression egentligen på så sätt. Men värdelös-tänket finns nära till hands. Att allt är meningslöst är lätt att ta till, av gamla vanor. Lite skrämmande ändå, även om jag inte tror att jag på impuls skulle köra in i nåt träd. Men ändå, det säger ganska mycket. Något att jobba med antar jag. Då jag kommer in på skolan, säger hej, korta ord och kommandon och säger att jag har ingen bra dag till barnen. För att hålla upp ett sken för att sedan brista ut i totalt monsterbeteende är ingen väg att gå. Genom att säga det till dom, tycker jag att jag snällt kan be dem att låta mig vara lite, inte sitta och tugga bredvid mitt öra osv utan att få ett fullblommande psykbryt. Alla mammor får vi så (ja även pappor), det är jag medveten om men jag tror jag känner pressen så starkt över att inte få några svajande känsloyttringar i den negativa riktningen. Därför då är det inte bara vanlig "mammagalenskap". Utan ett galet "ADHD-jag".
Jag är en mamma som knappt orkat kliva upp ur soffan för att ge mina barn mat, mamman som haft barnen hemma och blivit tokig, för det varit för avancerat att klä på barnen för att ta dom till dagis, mamman som låtit sina barn sitta framför tv:n dag ut och dag in för att jag inte får upp en enda struktur hemma och ändå är mer slut än någon som sprungit ett maraton. Mamman, vars barn, som har en mamma som råkat somna lite här och där, där de kunnat härja fritt. Då de bakat chokladbollar en meter ifrån mig, ätit korv med sylt och stoppat magen full med kakor. Mamman vars samvete varit så sargat, eftersom viljan att fungera och oförmågan att förstå varför det inte gick gjort så ont att även mitt "mamma-jag" blivit djupt krackelerat. Men jag har ändå försökt att lita till att mina barn vet att min kärlek är stor, eftersom jag berättar det hela tiden, noga med att berätta att inget är deras fel och att vara ärlig. Ju mer jag lär mig, desto ärligare kan jag vara. Mina barn är inte skyddade för omvärlden och dess svårigheter, de bor med en kaosmamma. Så kärlek och bra värderingar är något som får ta större plats, för att jag får ge av det jag kan när jag ibland inte har mycket annat att ge. Och jag tror mina barn kommer bli förbannat bra och empatiska människor!
måndag 12 december 2011
ADHDHJÄRNAN, RAS, DOPAMIN och MEDICIN
På en av träffarna i min Psykoedukativa grupp för ADHD, så var en överläkare från kliniken där och pratade om ADHD, hur hjärnan mest troligt påverkas av ADHD och vad medicinering gör för att ställa "allt" tillrätta för att få rätt funktion i hjärnan. Det är den bästa förklaringen jag fått någon gång på hur det fungerar i hjärnan vid ADHD och vad medicinen egentligen gör även om jag vetat i stora drag innan. Jag baserar det jag skrivit nedanför på vad läkaren sa och har själv kollat upp genom att läst, men länkar därför inte till någon källa. Jag har gjort bilderna själv i Paint, så det är amatörmässigt gjort av mig. Men jag är nöjd, de visar bra vad jag vill förklara.
ADHD
I hjärnstammen regleras hjärnans vakenhetsgrad genom att skicka impulser genom nervtrådar till hjärnan så att det produceras Dopamin. Hos människor med ADHD är det en störning i energicentralen som gör att det inte skickas tillräckligt mycket impulser till receptorerna och därmed produceras för lite Dopamin (och även nor-adrenalin). Dopamin är det signalämne som reglerar vakenhet och vila, dygnsrytmen. Om energicentralen helt upphör att fungera hamnar människan i medvetslöshet.
Det finns olika sätt att öka vår producering av Dopamin genom lustfyllda saker. Vid ADHD är det hyperaktiviteten som kompenserar att hjärnan är konstant trött genom att röra på sig mycket, prata fort och högt bl.a. för att öka Dopaminhalten så hjärnan klarar av att hålla sig vaken. Impulsivitet, som kommer med i större grad vid hög hyperaktivitet, kan tänkas vara hjärnan som hittar på saker, för att hålla sig vaken utan att den funderat igenom konsekvensen av handlingen. Och för att hjärnan söker lustfyllda saker för att öka Dopaminhalten.
Vid för lite Dopamin blir man Ouppmärksam och får en känsla av Olust (ingen motivation bl.a.). Vi kan vilja göra saker, men vi är för trötta eller förmår oss helt enkelt inte att göra det. Vid ADD fungerar inte kompensationen med hyperaktivering vilket leder till att hjärnan inte blir mer vaken och det blir svårt att ta sig för något, man har låg energi och stor uppmärksamhetsbrist. Ren ADD är egentligen endast Uppmärksamhetsstörning och då har man inte ens har en inre hyperaktivitet. För då har man också H:et, även fast det inte syns. Det är vanligast med en kombination och framförallt flickor har kombinationen mer åt ADD-hållet medan pojkar oftast har kombinationen mer åt det hyperaktiva hållet.
Bristen på Dopamin gör alltså att aktivitetsnivån inte regleras som den ska. Att även om man är hyperaktiv och verkar ha mycket energi är egentligen hjärnan trött och det är svårt att tillgodogöra sig de resurser man har. Det betyder också att hjärnan, trots att den är trött kan ha väldigt svårt att vila. Därför blir den inte heller pigg, trots vila. Fast vissa kan ibland eller också ofta ha kört slut på hjärnan under dagen och man däckar då man lägger sig. Att man trots vila inte blir pigg, gör att människor med ADHD går omkring och är konstant trötta. Det gäller främst vid ADD att man känner av tröttheten mer, eftersom den inte kompenseras av hyperaktivitet. Och man blir underaktiv. Vid hyperaktivitet kan det istället vara svårt att känna när man verkligen är trött eftersom man bara kör på. Man kan växla mellan hyperaktivitet/hypoaktivitet, vilket främst kan ske över tid. Vissa kan vara hyperaktiva som yngre, men bara ha kvar inre rastlöshet som vuxen.
Ju mer lustfyllt något är desto mer Dopamin kan produceras, det är därför människor med ADHD kan göra något de tycker är roligt och dessutom kan göra det väldigt länge och tappa tid och rum. Medan något som är tråkigt inte alls går att göra, koncentrera eller fokusera sig på. Vilket för andra kan verka som att man är ointresserad, inte försöker, inte bryr sig i vissa situationer, eftersom de sett att man har resurserna inom andra saker. Men man "roar" sig bara och "struntar" i det man måste göra. Man kanske inte kan avgöra hur viktigt vissa saker är och ibland kanske man faktiskt inte klarar att bry sig, eftersom man hjärnan vill göra det som minskar Olustkänslan.
Alkohol, kaffe, socker och nikotin bl.a. ökar också Dopaminet. Dessa ämnen ökar överlag Dopaminet hos alla människor oftast, men det är mycket vanligt bland människor med ADHD och pga den känsliga hjärnan och bristen på Dopaminet fastnar vi lätt. Allt som kan öka vakenhetsgraden. Jag småäter ofta för att jag är så trött och jag snusar väldigt mycket och började då jag var 14 år att röka och snusa. Jag snusar hela dygnet eftersom jag inte kan sova om jag inte snusar, för jag blir lugn av snuset och slappnar av lite mer. Tyvärr med dessa ämnen i allmänhet så blir hjärnan vid för mycket användning tillslut beroende av det och då behövs det hela tiden för att det ska öka vakenhetsgraden.
Mediciner fungerar som ett sätt att väcka hjärnan och få bort känslan av Olust och Uppmärksamhetsbrist, samt att jämna ut aktivitetsnivån. Genom att väcka hjärnan minskar också hyperaktiviteten, eftersom hjärnan inte behöver kompenseras i samma grad. Medicin fungerar inte för alla och tar inte heller bort alla symtom. Men kombinerad med strategier för att hantera sitt handikapp kan livet bli helt förändrat. Det är lättare att ta till sig strategierna och använda sig av dem om man medicinerar. Det är patienten som känner om medicinen gör skillnad eller inte och ingen gräns finns för dosering. Det är väldigt individuellt vilken dos och hur många gånger per dag en medicin behöver tas.
Den ökade känsligheten för stress, gör att det även vid till synes stressfria miljöer och aktiviteter, gör en ADHD-person stressad. Svårigheter att växla fokus, för många intryck och svårt att organisera intrycken gör att man blir splittrad. Det är svårt att utföra aktiviteter från början tillslut, bl.a. för det är svårt att planera och för att motivationen lätt tar slut och man hoppar vidare till nästa sak. Intrycken gör att om man t.ex. städar släpper och glömmer det man börjar med och går vidare till det man fick syn på. Tillslut har man kanske ställt till med mer röra än innan man började städa.
Stress påverkar hela kroppen och långvarig stress orsakar ofta tillslut Utmattningssyndrom/Utmattningsdepression. Stress definieras som något som uppkommer då en person saknar resurser och strategier att bemästra en situation. Vid ADHD, med dess ouppmärksamhet, oorganiserade och splittrade tillvägagångssätt är det många situationer som bidrar till att inte känna att man bemästrar situationen. Det ger adrenalin och noradrenalinpåslag vilket ger bl.a. ökad puls, svårigheter att varva ner, höjer blodtrycket, sömnsvårigheter och spänningar. Alla människor har nog någon gång känt sig stressade, känt att de haft svårt att hantera situationen och känt sig maktlösa. Ta den känslan, som för de flesta är övergående och sätt in den som en daglig faktor i ditt liv och hur du fungerar.
ADHD-hjärnan får arbeta flerdubbelt så hårt för att hinna med att tolka och utföra det som "normala" hjärnor gör, varje dag, år efter år. Det är förståeligt att hjärnan lätt arbetar ut sig och att stressen som medför fysiska symtom sliter. Vissa hittar dock egna strategier genom åren och har kanske lärt sig hantera och kompensera för sin ADHD. Kanske det fungerar ganska bra, men eftersom vuxenlivet kommer och kraven ökar faller allt. Differentialdiagnos vid Utmattningssyndrom är bl.a. ADHD, därför borde psykiatrin försöka fundera kring orsaker att vissa människor är utmattade och deprimerade. Ofta finns många tecken som missas. Läs om utmattningssyndrom här: Praktisk Medicin
ADHD
I hjärnstammen regleras hjärnans vakenhetsgrad genom att skicka impulser genom nervtrådar till hjärnan så att det produceras Dopamin. Hos människor med ADHD är det en störning i energicentralen som gör att det inte skickas tillräckligt mycket impulser till receptorerna och därmed produceras för lite Dopamin (och även nor-adrenalin). Dopamin är det signalämne som reglerar vakenhet och vila, dygnsrytmen. Om energicentralen helt upphör att fungera hamnar människan i medvetslöshet.
 |
| KLICKA PÅ BILDEN |
Det finns olika sätt att öka vår producering av Dopamin genom lustfyllda saker. Vid ADHD är det hyperaktiviteten som kompenserar att hjärnan är konstant trött genom att röra på sig mycket, prata fort och högt bl.a. för att öka Dopaminhalten så hjärnan klarar av att hålla sig vaken. Impulsivitet, som kommer med i större grad vid hög hyperaktivitet, kan tänkas vara hjärnan som hittar på saker, för att hålla sig vaken utan att den funderat igenom konsekvensen av handlingen. Och för att hjärnan söker lustfyllda saker för att öka Dopaminhalten.
Vid för lite Dopamin blir man Ouppmärksam och får en känsla av Olust (ingen motivation bl.a.). Vi kan vilja göra saker, men vi är för trötta eller förmår oss helt enkelt inte att göra det. Vid ADD fungerar inte kompensationen med hyperaktivering vilket leder till att hjärnan inte blir mer vaken och det blir svårt att ta sig för något, man har låg energi och stor uppmärksamhetsbrist. Ren ADD är egentligen endast Uppmärksamhetsstörning och då har man inte ens har en inre hyperaktivitet. För då har man också H:et, även fast det inte syns. Det är vanligast med en kombination och framförallt flickor har kombinationen mer åt ADD-hållet medan pojkar oftast har kombinationen mer åt det hyperaktiva hållet.
Bristen på Dopamin gör alltså att aktivitetsnivån inte regleras som den ska. Att även om man är hyperaktiv och verkar ha mycket energi är egentligen hjärnan trött och det är svårt att tillgodogöra sig de resurser man har. Det betyder också att hjärnan, trots att den är trött kan ha väldigt svårt att vila. Därför blir den inte heller pigg, trots vila. Fast vissa kan ibland eller också ofta ha kört slut på hjärnan under dagen och man däckar då man lägger sig. Att man trots vila inte blir pigg, gör att människor med ADHD går omkring och är konstant trötta. Det gäller främst vid ADD att man känner av tröttheten mer, eftersom den inte kompenseras av hyperaktivitet. Och man blir underaktiv. Vid hyperaktivitet kan det istället vara svårt att känna när man verkligen är trött eftersom man bara kör på. Man kan växla mellan hyperaktivitet/hypoaktivitet, vilket främst kan ske över tid. Vissa kan vara hyperaktiva som yngre, men bara ha kvar inre rastlöshet som vuxen.
Ju mer lustfyllt något är desto mer Dopamin kan produceras, det är därför människor med ADHD kan göra något de tycker är roligt och dessutom kan göra det väldigt länge och tappa tid och rum. Medan något som är tråkigt inte alls går att göra, koncentrera eller fokusera sig på. Vilket för andra kan verka som att man är ointresserad, inte försöker, inte bryr sig i vissa situationer, eftersom de sett att man har resurserna inom andra saker. Men man "roar" sig bara och "struntar" i det man måste göra. Man kanske inte kan avgöra hur viktigt vissa saker är och ibland kanske man faktiskt inte klarar att bry sig, eftersom man hjärnan vill göra det som minskar Olustkänslan.
Alkohol, kaffe, socker och nikotin bl.a. ökar också Dopaminet. Dessa ämnen ökar överlag Dopaminet hos alla människor oftast, men det är mycket vanligt bland människor med ADHD och pga den känsliga hjärnan och bristen på Dopaminet fastnar vi lätt. Allt som kan öka vakenhetsgraden. Jag småäter ofta för att jag är så trött och jag snusar väldigt mycket och började då jag var 14 år att röka och snusa. Jag snusar hela dygnet eftersom jag inte kan sova om jag inte snusar, för jag blir lugn av snuset och slappnar av lite mer. Tyvärr med dessa ämnen i allmänhet så blir hjärnan vid för mycket användning tillslut beroende av det och då behövs det hela tiden för att det ska öka vakenhetsgraden.
Mediciner fungerar som ett sätt att väcka hjärnan och få bort känslan av Olust och Uppmärksamhetsbrist, samt att jämna ut aktivitetsnivån. Genom att väcka hjärnan minskar också hyperaktiviteten, eftersom hjärnan inte behöver kompenseras i samma grad. Medicin fungerar inte för alla och tar inte heller bort alla symtom. Men kombinerad med strategier för att hantera sitt handikapp kan livet bli helt förändrat. Det är lättare att ta till sig strategierna och använda sig av dem om man medicinerar. Det är patienten som känner om medicinen gör skillnad eller inte och ingen gräns finns för dosering. Det är väldigt individuellt vilken dos och hur många gånger per dag en medicin behöver tas.
 |
| KLICKA PÅ BILDEN |
Den ökade känsligheten för stress, gör att det även vid till synes stressfria miljöer och aktiviteter, gör en ADHD-person stressad. Svårigheter att växla fokus, för många intryck och svårt att organisera intrycken gör att man blir splittrad. Det är svårt att utföra aktiviteter från början tillslut, bl.a. för det är svårt att planera och för att motivationen lätt tar slut och man hoppar vidare till nästa sak. Intrycken gör att om man t.ex. städar släpper och glömmer det man börjar med och går vidare till det man fick syn på. Tillslut har man kanske ställt till med mer röra än innan man började städa.
Stress påverkar hela kroppen och långvarig stress orsakar ofta tillslut Utmattningssyndrom/Utmattningsdepression. Stress definieras som något som uppkommer då en person saknar resurser och strategier att bemästra en situation. Vid ADHD, med dess ouppmärksamhet, oorganiserade och splittrade tillvägagångssätt är det många situationer som bidrar till att inte känna att man bemästrar situationen. Det ger adrenalin och noradrenalinpåslag vilket ger bl.a. ökad puls, svårigheter att varva ner, höjer blodtrycket, sömnsvårigheter och spänningar. Alla människor har nog någon gång känt sig stressade, känt att de haft svårt att hantera situationen och känt sig maktlösa. Ta den känslan, som för de flesta är övergående och sätt in den som en daglig faktor i ditt liv och hur du fungerar.
ADHD-hjärnan får arbeta flerdubbelt så hårt för att hinna med att tolka och utföra det som "normala" hjärnor gör, varje dag, år efter år. Det är förståeligt att hjärnan lätt arbetar ut sig och att stressen som medför fysiska symtom sliter. Vissa hittar dock egna strategier genom åren och har kanske lärt sig hantera och kompensera för sin ADHD. Kanske det fungerar ganska bra, men eftersom vuxenlivet kommer och kraven ökar faller allt. Differentialdiagnos vid Utmattningssyndrom är bl.a. ADHD, därför borde psykiatrin försöka fundera kring orsaker att vissa människor är utmattade och deprimerade. Ofta finns många tecken som missas. Läs om utmattningssyndrom här: Praktisk Medicin
Medicin, medicin, hur ska man veta...
Hur ska jag veta om jag har rätt medicin? Och rätt dos?
Jag har inte riktigt kunnat svara då min psykolog frågar mig vilken effekt jag har.
Inte riktigt ja, just det här och det där..
Provade två dagar att ta 54 mg på morgonen och 18 mg till lunch och det kändes mycket bättre. Hade två tabletter över, så därför provade jag. Jag orkade liksom igenom hela dagen bättre och på kvällen var jag lugnare och somnade bättre. När jag höjde till 36 mg + 18 mg till lunch tyckte jag först jag var speedad på kvällen, men det gick över efter några dagar. Men nu efter jag ökade själv två dagar, så märker jag att denna dos jag har fungerar sämre. Jag blir så rastlös då den går ur, mer rastlös än annars tycker jag.. eller är det för jag märker det mer eftersom det fungerar med medicinen? Jag äter, vickar på benet konstant, biter på naglarna, pillar, blir irriterad, trött och vill bara fräsa..
Det som märktes stor skillnad på de två dagarna var att jag fungerade även efter kl 14 på dagen.. Jag hämtade barnen, jag orkade byta sängkläder tillsammans med N som jag inte blev tokig på. Och det gjorde mig lycklig och henne också som springer runt, runt, runt och gör sattyg om kvällarna för att själv orka dagen ut men också blir överspeedad. OCH jag orkade bli tilltalad och orkade även prata efter middagen.
Men hur ska jag också veta om det är rätt medicin? Om jag måste byta sort? Jag sa att jag ville ha bättre effekt på morgonen och då tyckte läkaren jag skulle kliva upp ännu tidigare och ta medicinen.. Men det är ju inte heller någon mirakelmedicin.. Jag tror jag skulle behöva en korttidsverkande på morgonen. Oavsett om jag sover en hel natt, så är det väldigt svårt för mig att fungera på morgonen. Att ens vakna. Många är trötta på morgonen, men det är inte det. Mina barn har kunnat hoppa på mig, tänt alla lysen och kan ha ett helt världskrig omkring mig utan att jag vaknar. Och det är oavsett om jag sovit bra eller dåligt. Och det hörs ju att det inte fungerar med barn. Ja, det är väl bara att kliva upp det kan tyckas... Ja, om det bara fungerade så enkelt...
Just nu tycker jag det är drygt... Att jag får inte ta egna initiativ egentligen.. För då kan jag få medicindelning, för jag tar en narkotikaklassad medicin i högre dosering. Men ingenting händer heller om jag inte själv tar ett initiativ.. Jag önskar jag hade läkaren som föreläste i min grupp på sjukhuset. Där patienten var den som kände om det skulle höjas och när man hade rätt dos. Att man kunde behöva blanda korttids och depot. Att det skedde i samråd, men att patienten var den som avgjorde medicineringen och dess dos eftersom metylfenidat inte kommer i vissa doseringar, som de flesta andra mediciner utan är väldigt individuell hur man ska ta, hur mycket, när och vilken. Jag får väl höra imorgon. Men kan ju inte vara ärlig heller, känns det som för då överbrukar jag medicinen...
Ska jag bara gilla läget? Som jag alltid annars gjort. Men det vill jag inte, men jag vet inte hur jag ska göra. Kanske skulle jag haft en läkartid, funderade psykologen sist. Ja, kanske en läkare skulle kunna ta sig tid och träffa sin patient och själv diskutera denna narkotikaklassade medicin om man tillsammans ska uppnå bästa effekt... MEN det är läkarbrist. för många patienter, för lite läkare. Kanske om patienterna kunde ha tillgång till lite fler läkare, skulle patientantalet också minska.. För om medicineringen fungerar bra, kanske många som inte behöver annan hjälp (längre) behöva ta upp plats på psykiatrins mottagning.
Jag har inte riktigt kunnat svara då min psykolog frågar mig vilken effekt jag har.
Inte riktigt ja, just det här och det där..
Provade två dagar att ta 54 mg på morgonen och 18 mg till lunch och det kändes mycket bättre. Hade två tabletter över, så därför provade jag. Jag orkade liksom igenom hela dagen bättre och på kvällen var jag lugnare och somnade bättre. När jag höjde till 36 mg + 18 mg till lunch tyckte jag först jag var speedad på kvällen, men det gick över efter några dagar. Men nu efter jag ökade själv två dagar, så märker jag att denna dos jag har fungerar sämre. Jag blir så rastlös då den går ur, mer rastlös än annars tycker jag.. eller är det för jag märker det mer eftersom det fungerar med medicinen? Jag äter, vickar på benet konstant, biter på naglarna, pillar, blir irriterad, trött och vill bara fräsa..
Det som märktes stor skillnad på de två dagarna var att jag fungerade även efter kl 14 på dagen.. Jag hämtade barnen, jag orkade byta sängkläder tillsammans med N som jag inte blev tokig på. Och det gjorde mig lycklig och henne också som springer runt, runt, runt och gör sattyg om kvällarna för att själv orka dagen ut men också blir överspeedad. OCH jag orkade bli tilltalad och orkade även prata efter middagen.
Men hur ska jag också veta om det är rätt medicin? Om jag måste byta sort? Jag sa att jag ville ha bättre effekt på morgonen och då tyckte läkaren jag skulle kliva upp ännu tidigare och ta medicinen.. Men det är ju inte heller någon mirakelmedicin.. Jag tror jag skulle behöva en korttidsverkande på morgonen. Oavsett om jag sover en hel natt, så är det väldigt svårt för mig att fungera på morgonen. Att ens vakna. Många är trötta på morgonen, men det är inte det. Mina barn har kunnat hoppa på mig, tänt alla lysen och kan ha ett helt världskrig omkring mig utan att jag vaknar. Och det är oavsett om jag sovit bra eller dåligt. Och det hörs ju att det inte fungerar med barn. Ja, det är väl bara att kliva upp det kan tyckas... Ja, om det bara fungerade så enkelt...
Just nu tycker jag det är drygt... Att jag får inte ta egna initiativ egentligen.. För då kan jag få medicindelning, för jag tar en narkotikaklassad medicin i högre dosering. Men ingenting händer heller om jag inte själv tar ett initiativ.. Jag önskar jag hade läkaren som föreläste i min grupp på sjukhuset. Där patienten var den som kände om det skulle höjas och när man hade rätt dos. Att man kunde behöva blanda korttids och depot. Att det skedde i samråd, men att patienten var den som avgjorde medicineringen och dess dos eftersom metylfenidat inte kommer i vissa doseringar, som de flesta andra mediciner utan är väldigt individuell hur man ska ta, hur mycket, när och vilken. Jag får väl höra imorgon. Men kan ju inte vara ärlig heller, känns det som för då överbrukar jag medicinen...
Ska jag bara gilla läget? Som jag alltid annars gjort. Men det vill jag inte, men jag vet inte hur jag ska göra. Kanske skulle jag haft en läkartid, funderade psykologen sist. Ja, kanske en läkare skulle kunna ta sig tid och träffa sin patient och själv diskutera denna narkotikaklassade medicin om man tillsammans ska uppnå bästa effekt... MEN det är läkarbrist. för många patienter, för lite läkare. Kanske om patienterna kunde ha tillgång till lite fler läkare, skulle patientantalet också minska.. För om medicineringen fungerar bra, kanske många som inte behöver annan hjälp (längre) behöva ta upp plats på psykiatrins mottagning.
söndag 11 december 2011
lördag 10 december 2011
Dagens bilder
Satte mig och kände mig mosad imorse efter jag lämnat barnen. Men blev less och då fick jag eld i baken. Jag har städat bort en massa bråte från bordet som belamrats här nere. Limmat ihop trasiga saker, skruvat till toalocket, gjort mina två fasta fredagssysslor, hämtat barnen tidigare och pysslat, gjort hemmagjorda chicken nuggets, haft fredagsmys med en powernap, sen tog jag och bakade saffransbullar nu ikväll.
Kändes bra att jag fick upp motivationen, men känner nu efter att bakat att jag tog ut mig istället. Men så får det väl vara då. Less på underaktivitet, deppiga dagar och illamående och vissa biverkningar och ha en invalid rygg.
Idag myste jag också i min nya supervarma mössa, var bra i snöstormen! Blev förresten väckt imorse med ett grattis på namnsdagen av barnen. Kl 8 ringde min fina vän och grattade mig. Så mycket så tidigt, det gjorde mig glad! Har också haft körkort i två år idag och därmed är min prövotid över. Och om en vecka idag, fyller skruttan två år!!! N och lilla J lekte med min iPhone idag märkte jag nyss då jag hittade några bilder. Idag vände jag på steken och bilderna var som gräddan på moset.. Mina älskade!!
Kändes bra att jag fick upp motivationen, men känner nu efter att bakat att jag tog ut mig istället. Men så får det väl vara då. Less på underaktivitet, deppiga dagar och illamående och vissa biverkningar och ha en invalid rygg.
Idag myste jag också i min nya supervarma mössa, var bra i snöstormen! Blev förresten väckt imorse med ett grattis på namnsdagen av barnen. Kl 8 ringde min fina vän och grattade mig. Så mycket så tidigt, det gjorde mig glad! Har också haft körkort i två år idag och därmed är min prövotid över. Och om en vecka idag, fyller skruttan två år!!! N och lilla J lekte med min iPhone idag märkte jag nyss då jag hittade några bilder. Idag vände jag på steken och bilderna var som gräddan på moset.. Mina älskade!!
fredag 9 december 2011
Sickness
Igår åkte jag direkt på morgonen till min vän T med lite kläder hon skulle få låna, eftersom en annan har råkat "krympt" dom... Sen skulle jag storhandla och T följde med, eftersom hon inte hade något att göra. Det var vi och penisonärerna som handlade, men ändå var det fullt på parkeringen. Tydligen är det alltid folk ute nu, oavsett om det är vardag, helg, morgon eller kväll. Jag trodde inte julgalenskapen började så tidigt. Men inne på Coop är det rätt lugnt den tiden ändå.
Väl hemma tog min yrsel över mer och jag låg resterande tid inan jag hämtade barnen tidigare för vi skulle pyssla ihop lite julklappar. Vi åkte och köpte en mössa till N också, hon var hur söt som helst i den. Men hon har en tendens att förstöra saker och innan vi klivit ur bilen hemma hade hon rivit loss en tofs. Men vi lagade så gott vi kunde.
Så vi pysslade och det var riktigt skoj. Resten får vi göra klart idag, så ska hämta dom tidigare då med. Efter pysslet satte ja gmig i soffan och rörde jag huvudet kändes det som om jag var på en båt. Tillslut la jag mig ner och sen låg jag så. Jävla medicin. Att kliva upp för att gå på toaletten var ett helvete och barnen klättrade över mig så huvudet rördes. Idag är det bättre och jag ska pyssla på med lite saker igen. Och städa upp röran jag drog ur igår, men inte kunde städa upp sen eftersom jag bara låg. Mår man bra psykiskt, för medicinen hjälper, ja då mår man illa av den och kan ändå inte göra något. Men det är bara att gilla läget. Nu måste jag styra upp två nakenfisar och dra en sexåring från tv:n.
Goder morgon på er både herre och fru!
Väl hemma tog min yrsel över mer och jag låg resterande tid inan jag hämtade barnen tidigare för vi skulle pyssla ihop lite julklappar. Vi åkte och köpte en mössa till N också, hon var hur söt som helst i den. Men hon har en tendens att förstöra saker och innan vi klivit ur bilen hemma hade hon rivit loss en tofs. Men vi lagade så gott vi kunde.
Så vi pysslade och det var riktigt skoj. Resten får vi göra klart idag, så ska hämta dom tidigare då med. Efter pysslet satte ja gmig i soffan och rörde jag huvudet kändes det som om jag var på en båt. Tillslut la jag mig ner och sen låg jag så. Jävla medicin. Att kliva upp för att gå på toaletten var ett helvete och barnen klättrade över mig så huvudet rördes. Idag är det bättre och jag ska pyssla på med lite saker igen. Och städa upp röran jag drog ur igår, men inte kunde städa upp sen eftersom jag bara låg. Mår man bra psykiskt, för medicinen hjälper, ja då mår man illa av den och kan ändå inte göra något. Men det är bara att gilla läget. Nu måste jag styra upp två nakenfisar och dra en sexåring från tv:n.
Goder morgon på er både herre och fru!
onsdag 7 december 2011
Back on track
Ja, gårdagen kändes inte jättebra, men jag hade bestämt att oavsett så skulle jag kämpa på med det jag skulle göra igår ändå. Mot kvällen var jag igång, efter att släpat runt under dagen för att pyssla på med olika saker. Jag tog min tablett till lunch, vilket jag inte gjort under helgen då jag vaknade försent och då tog hela dosen på morgonen. Jag vet inte heller om jag ska öka, verkar som om det bara stannat av. Ska fråga på måndag. Vissa delar inom psykiatrin driver mig till vansinne.
Nu ska jag ner på stan med en kompis. Det blir bra. Dagen har hittills artat sig bra, jag är på gång idag på alla möjliga sätt!
Nu ska jag ner på stan med en kompis. Det blir bra. Dagen har hittills artat sig bra, jag är på gång idag på alla möjliga sätt!
måndag 5 december 2011
Världen är bra ful ändå...
Idag är världen ful.. ful, ful, ful.... Vissa kanske tycker den är vacker, omgivningen, människor, allt som hör livet till... Men inte jag... Inte idag... Att försöka öppna sig, innebär också att världen blir fulare.. för mig... mitt fula kommer ut och förpestar världen ännu mer.
Idag finns inget vackert alls och att ens försöka för att få det bättre, känns svårare, eftersom jag aldrig tror jag kommer tycka världen är vacker. Jag kanske ser världen på ett annat sätt än vissa andra. Jag kanske ser sanningen ingen annan ser. Korruptionen... Eller så kanske jag famlar i blindo, medan andra från födseln växt upp att se något fint, gemenskap och något underbart. Trots vissa gropar på vägen. Kanske jag också kan se det. Kanske bara inte idag. Kanske jag gör det imorgon. Jag hoppas det, jag hoppas ändå på en vacker värld. Som är vacker, trots vissa skönhetsfel här och där. Ingen är perfekt, bra eller dålig. Inget är perfekt, ont eller gott. Kanske världen reflekterar det jag känner om mig själv? Isåfall är jobbet med allt inte förgäves... Utan kommer så småningom reflektera något annat. Något vackert. Något underbart...
fredag 2 december 2011
Opp i ner, ner o opp, grisen gal i granens topp!
Bloggar inte alltför mycket just nu. Orkar inte.. Ena dagen är jag så omotiverad till allt att jag vill kräkas, de dagarna tar mycket tid för att ens få två saker gjorda.
Andra dagar går det bättre och jag märker att detta går ju fort. Men tvivlar att jag kommer komma ihåg det nästa gång, för det gör jag inte. Även om det tog fem minuter. Vissa saker har jag tappat lite på, men det är bara att ta nya tag igen.
Igår var jag på arbetsförmedlingen och gick igenom min situation och hur vi kan planera. Ska träffas alla med FK och min psykolog i januari. Till dess tyckte de inte jag skulle börja atbetsträna, eftersom jag måste få fortsätta jobba hemma. Sen kanske vi börjar med 10 timmar i veckan.
Gick sen ut på stan för att handla julklappar. Då fick hjärnan tilt i kassan och jag letade saker i väskan, välte grejer och då jag skulle ta fram bankomatkortet öppnade jag myntfacket istället. Ut flög tior och andra kronor över disken och spridda omkring mig. Jag log och skojade och sa: oj, vad är det med mig idag?
Men jag tappade fokus bland alla grejer och nämnde såklart inte att det är mitt vanliga jag..
Åkte till micaela och tittade på fina valpen Otis, som var en busig liten grabb!
Vidare mot Coop och vid det laget ville jag helst hem. Tog två timmar att handla. MEN nu har jag gjort 2:a veckans matlista. Då vet jag också vad jag ska handla. Tar lite tid, men sen kommer jag ha mina fasta listor så jag får lättare med det. Låter tråkigt och inrutat och tyvärr måste mitt liv vara så. Om jag vill fungera.
På kvällen hade H julspel med skolan. Tog ett tag, men det var verkligen bra gjort. En stor scen och bra kläder. H var musbarn i mössens julafton och var så söt. De hade bl.a. Gjort en stor råttfälla med en ost i och en stor stövel. Hon sjunger även i kören och var duktig där med såklart!
En lååååååång dag, men nu har jag snart handlat alla klappar iallafall. Vill ha det bortgjort. Nu är en ny dag och på fredagar byter jag sängkläder och städar toaletten. Rutiner mina vänner är nyckelordet!
Andra dagar går det bättre och jag märker att detta går ju fort. Men tvivlar att jag kommer komma ihåg det nästa gång, för det gör jag inte. Även om det tog fem minuter. Vissa saker har jag tappat lite på, men det är bara att ta nya tag igen.
Igår var jag på arbetsförmedlingen och gick igenom min situation och hur vi kan planera. Ska träffas alla med FK och min psykolog i januari. Till dess tyckte de inte jag skulle börja atbetsträna, eftersom jag måste få fortsätta jobba hemma. Sen kanske vi börjar med 10 timmar i veckan.
Gick sen ut på stan för att handla julklappar. Då fick hjärnan tilt i kassan och jag letade saker i väskan, välte grejer och då jag skulle ta fram bankomatkortet öppnade jag myntfacket istället. Ut flög tior och andra kronor över disken och spridda omkring mig. Jag log och skojade och sa: oj, vad är det med mig idag?
Men jag tappade fokus bland alla grejer och nämnde såklart inte att det är mitt vanliga jag..
Åkte till micaela och tittade på fina valpen Otis, som var en busig liten grabb!
Vidare mot Coop och vid det laget ville jag helst hem. Tog två timmar att handla. MEN nu har jag gjort 2:a veckans matlista. Då vet jag också vad jag ska handla. Tar lite tid, men sen kommer jag ha mina fasta listor så jag får lättare med det. Låter tråkigt och inrutat och tyvärr måste mitt liv vara så. Om jag vill fungera.
På kvällen hade H julspel med skolan. Tog ett tag, men det var verkligen bra gjort. En stor scen och bra kläder. H var musbarn i mössens julafton och var så söt. De hade bl.a. Gjort en stor råttfälla med en ost i och en stor stövel. Hon sjunger även i kören och var duktig där med såklart!
En lååååååång dag, men nu har jag snart handlat alla klappar iallafall. Vill ha det bortgjort. Nu är en ny dag och på fredagar byter jag sängkläder och städar toaletten. Rutiner mina vänner är nyckelordet!
måndag 28 november 2011
lördag 26 november 2011
Sleeping Beauty
Igår slumrade jag till vid sju-tiden. Sen somnade jag igen 21:30 och sov till 7:20 imorse. Då var jag pigg igen. Äntligen, efter att fått så lite sömn i veckan. Skillnaden ändå med medicinen är att när jag väl sover, så sover jag på ett annat sätt. Jag vaknar utvilad. Det har jag aldrig gjort förut. Oavsett hur mycket jag sovit, har jag alltid varit lika trött och seg. Förutom de gånger jag kommit på något extra roligt att sysselsätta mig med. Då har jag haft en otrolig fart.
Hormoner verkar ofta spela en viss roll vid ADHD, enligt vissa studier. Enda gången jag har mått bra och verkligen fått saker gjorda är när jag varit gravid. Då har min hjärna fungerat som bäst. Kanske är tur att jag blev gravid både i gymnasiet och två gånger under sjuksköterskeutbildningen. För tusan vad jag har fått saker gjorda då. Sist 2009, då jag tog körkortet en vecka innan jag fick J. Tog det på lite mindre än 3 månader. Och gick klart mina praktiker vi hade hela sista terminen. Sista placeringen hade ingen ordnat, för de trodde inte jag skulle kunna göra den trots att jag sagt till flera gånger om det för att påminna dom. Förstod att det skulle strula nästan, eftersom de uttryckte att jag nog inte skulle orka göra den. Orka, det är då jag haft ork som sagt. Och att de inte trodde det, gav mig ännu mer envishet att göra den!
Hormoner verkar ofta spela en viss roll vid ADHD, enligt vissa studier. Enda gången jag har mått bra och verkligen fått saker gjorda är när jag varit gravid. Då har min hjärna fungerat som bäst. Kanske är tur att jag blev gravid både i gymnasiet och två gånger under sjuksköterskeutbildningen. För tusan vad jag har fått saker gjorda då. Sist 2009, då jag tog körkortet en vecka innan jag fick J. Tog det på lite mindre än 3 månader. Och gick klart mina praktiker vi hade hela sista terminen. Sista placeringen hade ingen ordnat, för de trodde inte jag skulle kunna göra den trots att jag sagt till flera gånger om det för att påminna dom. Förstod att det skulle strula nästan, eftersom de uttryckte att jag nog inte skulle orka göra den. Orka, det är då jag haft ork som sagt. Och att de inte trodde det, gav mig ännu mer envishet att göra den!
fredag 25 november 2011
Oops...
Har inte varit tip-top idag, har sovit dåligt hela veckan. Vilade en stund på eftermiddagen idag, men somnade inte. Sen har jag känt att jag kommer somna i tid ikväll. Filmen var klar vid 22, sen skulle jag bara virka en mössa till Pingu. J är veckans barn på dagis, därför är han här. Men repade upp mm och ville göra klart. Sen var klockan plötsligt 1, så jag somnar sent ändå... Har svårt att gå ifrån om jag är inne i något.. Men tillslut så.. Blev rätt nöjd!
onsdag 23 november 2011
Stiltje
Bloggen är inte så aktiv.. Jag är inte så aktiv..
Hamnat efter i allt, orkade inte ta tag i nåt, det blev för mycket.. Men jag har börjat komma tillbaka. Idag skulle jag skita i allt kände jag, men tvingade mig själv att städa istället. Är väl så man ska göra.. Kommer nog många dagar då jag inte vill jobba med mig själv. Vissa dagar behöver man vila,en ofta handlar det om att tvinga sig själv dessa dagar man vill fortsätta gå i fotspåren av invanda mönster. Som idag tänkte jag, att vill jag inte städa, så är det bara att göra det av just den anledningen. Att göra tvärtom mot vad jag vill strunta i.
Barnen var hemma i måndags och helgen var tung. Efter måndagen var jag helt slut så igår struntade jag i att gå på gruppträffen på sjukhuset. Kändes övermäktigt att sitta där och lyssna. Men börjar klättra igen, genom att tvinga mig att tänka tvärtom.
J provade storasyrrand gamla glasögon häromdagen. Såg skitroligt ut!
Hamnat efter i allt, orkade inte ta tag i nåt, det blev för mycket.. Men jag har börjat komma tillbaka. Idag skulle jag skita i allt kände jag, men tvingade mig själv att städa istället. Är väl så man ska göra.. Kommer nog många dagar då jag inte vill jobba med mig själv. Vissa dagar behöver man vila,en ofta handlar det om att tvinga sig själv dessa dagar man vill fortsätta gå i fotspåren av invanda mönster. Som idag tänkte jag, att vill jag inte städa, så är det bara att göra det av just den anledningen. Att göra tvärtom mot vad jag vill strunta i.
Barnen var hemma i måndags och helgen var tung. Efter måndagen var jag helt slut så igår struntade jag i att gå på gruppträffen på sjukhuset. Kändes övermäktigt att sitta där och lyssna. Men börjar klättra igen, genom att tvinga mig att tänka tvärtom.
J provade storasyrrand gamla glasögon häromdagen. Såg skitroligt ut!
torsdag 17 november 2011
Ligger efter...
i bloggläsningen. Har nu suttit och kollat igenom mina vänners bloggar idag, men har inte läst inläggen på jättelänge på mina "ADHD"-länkar. Oftast står mycket som är något att sätta sig in i och det har varit fullproppat i min hjärna. Då orkar jag inte läsa dom. Jag ser de första raderna i inläggen när de rullar förbi i blogglistans uppdateringar. Men någon dag snart ska jag plöja igenom dom. Förhoppningsvis kan jag slänga ut mitt eget gigantiska inlägg snart också angående ADHD och medicinering bl.a. Men jag gick in för mycket i detaljer, så det blev svårt att fortsätta. Men snart så... Undrar i och för sig hur länge jag kommer säga så?
Nu ska jag ta det lugnt. Har agerat frisör och blev klar nyss. Så jag ska försöka varva ner så jag kan somna. Igår var jag jättetrött, men jag har något fel.. Jag gör allt för att hålla mig vaken, även fast jag borde sova. Och de dagar jag inte kan sova håller jag på bli tokig. Är väl ett invant mönster bara. Och att det är så lugnt på natten. Frågar någon mig om jag är trött kommer jag alltid svara nej, även fast jag nästan sover i soffan. Jag kollar ju ändå på tv, men jag lyssnar bara. Och vilar ögonen! Fats det gör jag ju på dagarna också. Sitter med hörlurar och kollar på serier på datorn, samtidigt som jag kollar andra saker och lyssnar på vad de säger.
God natt på er, alla 270 läsare som varit här idag. Tycker ni kunde kommentera lite mer, jag blir alltid glad om någon skrivit något litet ord. Även om det inte ens skulle vara en positiv kommentar. Hmm.. god natt var det!
Nu ska jag ta det lugnt. Har agerat frisör och blev klar nyss. Så jag ska försöka varva ner så jag kan somna. Igår var jag jättetrött, men jag har något fel.. Jag gör allt för att hålla mig vaken, även fast jag borde sova. Och de dagar jag inte kan sova håller jag på bli tokig. Är väl ett invant mönster bara. Och att det är så lugnt på natten. Frågar någon mig om jag är trött kommer jag alltid svara nej, även fast jag nästan sover i soffan. Jag kollar ju ändå på tv, men jag lyssnar bara. Och vilar ögonen! Fats det gör jag ju på dagarna också. Sitter med hörlurar och kollar på serier på datorn, samtidigt som jag kollar andra saker och lyssnar på vad de säger.
God natt på er, alla 270 läsare som varit här idag. Tycker ni kunde kommentera lite mer, jag blir alltid glad om någon skrivit något litet ord. Även om det inte ens skulle vara en positiv kommentar. Hmm.. god natt var det!
En eloge till försäkringskassan
Sen har jag fått äta 36 mg sedan i tisdags, eftersom min psykolog sa att jag var tvungen att vänta på att höra vad läkaren tyckte. Eftersom jag bara hade ätit 36 mg i två dagar innan jag själv höjde, eftersom jag höll på gå bananas. Att gå så hela helgen kändes som en omöjlighet. Men nu får jag alltså höja igen, vilket gjordes idag eftersom jag tog en extra tablett till lunch. Har varit ganska befriad ändå från biverkningar, men en sak som blivit värre är huvudvärk. Igårkväll blixtrade det i skallen och jag började fundera på om jag skulle få en hjärnblödning, för det gjorde så ont. Men ska höra av mig om det blir värre. Jag håller tummarna att det inte blir det. Kan ju kännas värre av att hela min kropp är spänd som en fiolsträng också.
Så, dagen som hittills ändå varit bra, blev helt plöstligt riktigt bra eftersom jag nu kan pusta ut över att åtminstone försäkringskasse-biten löst sig. Jag skrev ju faktiskt ett dunderbra brev om varför jag ska få vara sjukskriven och det verkar som om jag fick min röst hörd. Lilla jag kan med.
Imorgon är det fredag. Ska hämta en kompis på jobbet på förmiddagen, åka och sola, hämta sushi och sen ska vi basta och bara ha roligt. Har jag nämnt att jag börjar tycka om mitt liv? En underbar känsla!
onsdag 16 november 2011
Personligt Ombud
Idag kom det hit en man som arbetar som Personligt Ombud för att prata med mig. Han var här i 2,5 timme och jag var helt slut efteråt. Jag gick igenom hur mycket som helst om mig själv, min bakgrund, mina svårigheter och vad jag skulle behöva hjälp med. Sen fick jag skriva i en ansökan som han kommer återkomma om nästa vecka. Jag behövde hjälp vid myndighetskontakter sa jag. För att från och med nu kunna kräva vad jag har rätt till och vad jag själv vet att jag behöver för att kunna få ett så friskt liv jag kan. Och att mina barn ska ha sin mamma, som inte åker till zombieland pga utmattning titt som tätt. Han har arbetat med detta i tio år och förstod vad jag behövde hjälp med. Jag hoppas innerligt att min ansökan går igenom och han ville att jag skulle svara på hur detta skulle kunna påverka mina barns vardag. Eftersom barn är prioriterade. Så jag svarade honom så gott jag kunde.
Efter det blev det inte mer den här dagen. Och jag kunde inte vara annat än en sur-kärring resten av dagen heller. Kanske för jag var trött... och för att tröttheten fick mig att må dåligt eftersom jag satt som en staty resten av dagen oförmögen att göra något alls. Och lika oförstående som vanligt att jag inte har mer kraft än 2,5 timme till detta. Jag förstår inte hur jag lyckats företa mig med det jag hittills gjort, mer än att jag vet att jag gjort det på ren envishet och vilja. Tyvärr gör jag (har gjort) saker på inspiration om det skulle fungera. Vilket återigen får mig att undra hur man klarar saker utan att känna så och gå in 290% i ultra-speed för att göra något. Vilket jag behöver för att inte falla pladask hela tiden. Men återigen, då jag efteråt tagit ut mig själv, så är det svårt att förstå då jag inte ens kan sköta mig själv. Jobbiga tankeloopar jag gör kring det där ofta... Känner också nu att jag flög iväg lite mer än jag borde för att det här inlägget skulle få en bra och tydlig röd tråd. Men så är jag ju, vilket i många situationer kan vara bra. Att ordbajsa i tal och skrift då det behövts. Som i skolan!
Annars har jag köpt nya glasögon. Dom är ganska fula och därför gillar jag dom. Dom är ful-coola, precis som jag, haha! Passar till mitt lite galna jag, börjar hitta en alternativ stil känner jag. För första gången i mitt liv nästan, har jag en jacka som har färg. Eller kläder som har färg, vilket jag oftast inte har. 250 pix på Second Hand, jag älskar den. Second Hand överhuvudtaget är en nyväckt passion, tillsammans med en del andra saker. Sa jag att livet har börjat? sakta men säkert...
 |
| Har upptäckt att jag ser vindögd ut på kort... Ett öga verkar sticka iväg åt sidan hela tiden, medan det andra stirrar rakt fram. |
måndag 14 november 2011
Virka virka
Har virkat en filt till N som hon ska à till sin docka. Hade bara lite kvar att sy runt den och fästa trådarna. Då upptäckte jag att jag gjort på fel sida, alltså dubbelt.. Då slängde jag den åt sidan istället. Vad less man blir såna gånger, då man är så glad för det är klart och nöjd över det.. Men så har man haft för bråttom och så får man bli sur istället. Nu fika och tv istället!
söndag 13 november 2011
Cupcakes på Fars Dag
 |
| Vaniljmuffin med fransk marängsmet... |
 |
| ... tog tid att göra fransk smet, men det var värt det. |
 |
| Nöjda små tjejer, där farsdagstårtan blev Cupcakes istället. |
 |
| Smeten som var kvar blev till Maränger! |
Jag har hittat något jag tyckte var väldigt roligt. Kommer nog bli en del Cupcakes framöver. Gillar ju annars att göra efterrätter också. Och laga mat, ja, inte korv och makaroner-vardagsmaten då. Sen är jag ju rätt förtjust i att äta med.. Eller ganska mycket, för mycket ibland kanske man skulle kunna säga.
lördag 12 november 2011
Jag har haft en väldigt bra (pigg) lördag!
Somnade vid 01-tiden igår. Sen sov jag bättre än på länge. Var pigg då jag klev upp. Utvilad, tänka sig.. Trodde jag inte skulle kunna sova eftersom jag tog en Concerta kl 14. Tvärtom.
Vi städade barnens rum på förmiddagen, hann nästan klart. Även om jag var lite grinig. Det stod på mitt nya schema. Sen badhuset med Tina, son och mannen hennes. Var lite grinig på väg dit med, eftersom jag stressad sprang runt och yrade och alla lät på samma gång. Eller så märkte jag det mer, då jag var stressad. Simmade en stund med Tina och det kändes bra för kroppen. Jag som har ont i ryggen. Får nog börja med det, istället för alla storslagna ideér om träning. Bastade med H efteråt, hon gillade värmen!
Sen blev det Coop för att köpa lite grejer till middagen. Vi skulle få middagsgäster, N:s bästa kompis med tillhörande föräldrar. Jag kände att jag ville det, för jag orkade det. Och för jag inte känner att jag behöver dölja röran lika mycket, som dessutom blivit lite bättre.
Vi missade Bolaget med 5 minuter. Fick nöja oss med vitt vin vi hade hemma redan.
Gästerna kom och maten kom på bordet efter en stund och J hade med sig rött vin, så det blev vi glada över. Slapp vi vita vinet.
Så vi har ätit god mat, satt och pratade och barnen åt godis, såg tv och hade bröllop. Det var en vacker brud och spindelmannen som gifte sig! Sen var kvällen slut för bästisen skulle hem och sova.
Jag rafsade ihop efter middagen, därför jag inte orkade göra det sen. Förstå, inte orka göra det SEN. Annars brukar jag inte orka det nu, inte göra det sen och ja, det blir rätt tråkigt. Så nu sitter jag, trött fast på ett bra sätt. Tog en tablett extra även idag vid lunchtid och jag var inte en zombie ikväll. Jag älskar det, jag kan leva, det är en känsla jag inte riktigt känt förut!! Även om effekten inte är riktigt bra ännu.Hur som helst... Länge leve metylfenidat!
Vi städade barnens rum på förmiddagen, hann nästan klart. Även om jag var lite grinig. Det stod på mitt nya schema. Sen badhuset med Tina, son och mannen hennes. Var lite grinig på väg dit med, eftersom jag stressad sprang runt och yrade och alla lät på samma gång. Eller så märkte jag det mer, då jag var stressad. Simmade en stund med Tina och det kändes bra för kroppen. Jag som har ont i ryggen. Får nog börja med det, istället för alla storslagna ideér om träning. Bastade med H efteråt, hon gillade värmen!
Sen blev det Coop för att köpa lite grejer till middagen. Vi skulle få middagsgäster, N:s bästa kompis med tillhörande föräldrar. Jag kände att jag ville det, för jag orkade det. Och för jag inte känner att jag behöver dölja röran lika mycket, som dessutom blivit lite bättre.
Vi missade Bolaget med 5 minuter. Fick nöja oss med vitt vin vi hade hemma redan.
Gästerna kom och maten kom på bordet efter en stund och J hade med sig rött vin, så det blev vi glada över. Slapp vi vita vinet.
Så vi har ätit god mat, satt och pratade och barnen åt godis, såg tv och hade bröllop. Det var en vacker brud och spindelmannen som gifte sig! Sen var kvällen slut för bästisen skulle hem och sova.
Jag rafsade ihop efter middagen, därför jag inte orkade göra det sen. Förstå, inte orka göra det SEN. Annars brukar jag inte orka det nu, inte göra det sen och ja, det blir rätt tråkigt. Så nu sitter jag, trött fast på ett bra sätt. Tog en tablett extra även idag vid lunchtid och jag var inte en zombie ikväll. Jag älskar det, jag kan leva, det är en känsla jag inte riktigt känt förut!! Även om effekten inte är riktigt bra ännu.Hur som helst... Länge leve metylfenidat!
fredag 11 november 2011
Redan fredagskväll igen
Den här veckan har gått fort. Åter har vi parkerat i vardagsrummet. Freagsmys som det kallas. Jag hr killat 4-åringen på benet så nu har hon somnat in. H sitter på golvet, lägger pärlplatta pch tittar på Idol.
Jag har suttit och knåpat ett bra tag på ett stort inlägg jag kommer lägga ut snart. Men ska göra det ordentligt först. Trots att jag är taggad på att lägga ut det. Men det är en konst att lära sig att avvakta tror jag.
Eftermiddagen har varit bra. Stod inte ut, så jag tog 18 mg concerta till. Och det har fungerat ganska bra tycker jag. Att ställa in medicin för ADHD är väldigt individuellt och ett laborerande för att hitta rätt. Därför tog jag det beslutet och får helt enkelt berätta det på måndag. Jag klarar av att planera upp dagen bättre nu och även göra sakerna. Har en att-göra lista som är superbra, tagit kort på räkningar och mina alarm har ringt på som vanligt. Gjorde mina planerade måsten idag och jag kommer längre och längre i att strukturera upp fasta saker. Hade två grejer på eftermiddagen idag som jag lyckades med. Och hann göra mer än det också. Och på förmiddagen hade jag redan gjort mina dagliga måsten. Woho, säger jag!!
God kvällers!!
Jag har suttit och knåpat ett bra tag på ett stort inlägg jag kommer lägga ut snart. Men ska göra det ordentligt först. Trots att jag är taggad på att lägga ut det. Men det är en konst att lära sig att avvakta tror jag.
Eftermiddagen har varit bra. Stod inte ut, så jag tog 18 mg concerta till. Och det har fungerat ganska bra tycker jag. Att ställa in medicin för ADHD är väldigt individuellt och ett laborerande för att hitta rätt. Därför tog jag det beslutet och får helt enkelt berätta det på måndag. Jag klarar av att planera upp dagen bättre nu och även göra sakerna. Har en att-göra lista som är superbra, tagit kort på räkningar och mina alarm har ringt på som vanligt. Gjorde mina planerade måsten idag och jag kommer längre och längre i att strukturera upp fasta saker. Hade två grejer på eftermiddagen idag som jag lyckades med. Och hann göra mer än det också. Och på förmiddagen hade jag redan gjort mina dagliga måsten. Woho, säger jag!!
God kvällers!!
Just det, jag och spisen var osams imorse...
Jag gjorde för mycket samtidigt, så jag kastar lite grejer omkring mig då i stressen. Hade visst använt två plattor imorse. Det märkte jag då matskedsmåttet satt fast på spisen.
36 mg
Tog medicinen 7:30 imorse. Lite sent, men var så trött så jag tog mig inte ur soffan. Sen efter jag lämnat barnen fick jag hur mycket som helst gjort, skillnaden från hur jag är utan medicin märks nu. Hur underbart det känns med den går inte att beskriva! Men nu sitter jag här. Känner att medicinen börjar gå ur och att jag inte kan ta tag i nåt. Det + att det hände en sak, ingen stor sak, men något som jag blev tvungen att ta beslut om. Det gjorde mig jättestressad eftersom det inte fanns i planeringen i mitt huvud. Trots att jag fick veta det igår, men hade glömt det. Följden blev ångest. Inte jättemycket, det känns mer som ett starkt obehag. Och besvikelse över att jag fastnat igen...
Att medicinen fungerar på morgonen gör att det blir värre då den går ur och jag går tillbaka att vara som jag är utan. Hela världen blev plötsligt kall och grå, från att varit mer varm och ombonad. Jag ska försöka göra de sakerna jag bestämt att jag skulle göra i eftermiddag. Men det som imorse kändes ganska enkelt känns nu som tusen grejer och oerhört tungt. Det är ingen rolig känsla, än mindre nu när jag vet hur det känns då hjärnan fungerar mer normalt!
Att medicinen fungerar på morgonen gör att det blir värre då den går ur och jag går tillbaka att vara som jag är utan. Hela världen blev plötsligt kall och grå, från att varit mer varm och ombonad. Jag ska försöka göra de sakerna jag bestämt att jag skulle göra i eftermiddag. Men det som imorse kändes ganska enkelt känns nu som tusen grejer och oerhört tungt. Det är ingen rolig känsla, än mindre nu när jag vet hur det känns då hjärnan fungerar mer normalt!
Vakna på natten...
Det kan ju vara sådär halvroligt. Direkt när jag slår upp ögonen kommer tiotusen tankar upp. Borde jag inte ha en anatomisk kudde, ja imorgon bäddar jag nog sängen, undra hur trångt det skulle vara om vi sov i en liten säng, borde vi inte ha ekbord nere istället, det skulle ge mer värme, mysigt med värmeljus, tur det blev höst ändå... Allt inom loppet av typ 2 sekunder. Och så är ekorrhjulet igång.
Men så är väl alla? Alla tänker väl direkt då de slår upp ögonen, det går ju liksom inte att INTE tänka. Det är svårt att värdera son egen hjärna, då man tänker som man alltid tänkt. Men nu när jag höjt medicinen, märker jag något mer hur jag är utan då den går ur. Även om jag analyserar givetvis i tusen tankebanor kring det med.
Dumt att lägga sig och pilla med mobilen kanske, men när man varit vaken en stund orkar man inte mer och måste göra nåt. Nu ska jag försöka lägga bort den och hoppas på att jag kan styra tankarna lite. Jag har ett barn på vardera sidan också, som smugit sig hit under natten. Så jag passar på att gosa med dom, det är ganska rogivande. Att tanka kärlek!
God natt och god morgon på er!
Men så är väl alla? Alla tänker väl direkt då de slår upp ögonen, det går ju liksom inte att INTE tänka. Det är svårt att värdera son egen hjärna, då man tänker som man alltid tänkt. Men nu när jag höjt medicinen, märker jag något mer hur jag är utan då den går ur. Även om jag analyserar givetvis i tusen tankebanor kring det med.
Dumt att lägga sig och pilla med mobilen kanske, men när man varit vaken en stund orkar man inte mer och måste göra nåt. Nu ska jag försöka lägga bort den och hoppas på att jag kan styra tankarna lite. Jag har ett barn på vardera sidan också, som smugit sig hit under natten. Så jag passar på att gosa med dom, det är ganska rogivande. Att tanka kärlek!
God natt och god morgon på er!
torsdag 10 november 2011
Piggelin
Har varit alldeles för pigg för att blogga idag, har gjort annat istället. Vilken underbar känsla!
onsdag 9 november 2011
Det doftar välmående...
Ja, det gör det här på förmiddagen. Trots att morgonen blev något kaotisk, men har man tre barn så är det inte så lätt att styra dom. Och jag ruckade lite i min morgonrutin eftersom jag tyckte N kunde få sova längre och H fick se tv en stund extra. Men för att det ska funka måste även barnen vara effektiva och inte göra tusen saker samtidigt förutom det dom ska göra. Vilken inte är så lätt för dom såklart!
När jag kom hem plockade jag undan efter frukosten, jag vek sen tvätt och startade en tvätt. Sen så städa jag i tvättstugan. Bara sådär, fattar ni! Jag städade inte heller genom att trycka in allt någonstans utan varje sak hamnade på den plats de hörde hemma. På slutet slet rastlösheten och stressen i mig, men jag tvingade mig att göra klart. Allt som allt tog det 45 minuter. Och då har jag hunnit kolla i kalendern vad som ska hända idag, vad som måste göras.
Nu sitter jag i soffan, ska se en serie och andas ut lite. För nu är stressen lite för hög och jag får sitta och försöka andas. Men det som ska göras, bort med frukosten och då göra klart allt så det även kan plockas in i diskmaskinen + att ordna med tvätten är ju gjort nu. Nu jäklar ska det bli en rutin. Jag är väldigt stolt ska ni veta! För mig är sånt här tydligenen sensation. Trots att jag i måndags satt hos psykologen och nötte om hur töntigt det är att jag måste ha scheman på de enklaste saker. Och att jag fortfarande kollar på andra och jämför och de har också problem med att komma ihåg, tvätta och städa osv. Då sa hon någonting som jag tog till mig väldigt mycket. Trots att vi tjatat om det många gånger. Hon sa att jag kan förstå hur dom känner och känna igen mig i det dom gör, men dom kan omöjligt förstå vilken börda det är för mig. Att allt detta ÄR tyngre för mig. Och att det gäller så mycket. Jag plockar ju ihop alla dessa småsaker från olika människor, medan jag har alla saker på samma gång.
Men jag undrade om jag verkligen skulle bli lycklig av att tvätta och städa. Men jag kom fram till att ja, det kommer bli bättre av det. Därför det är en oerhörd stress som lägger sig över mig att ha allt stök och att det itne fungerar hemma. Kanske hade det varit mindre viktigt om jag hade barn. Skillnaden jag kände idag var att jag inte bara tog tag i det utan kände mer för att ta tag i det. Det är en stor skillnad, eftersom det fick mig att ha lättare att inte gå därifrån mitt i alltihop och lämna det ofärdigt.
Annars så höjde jag medicinen imorse, även om jag tjuvtog 36 mg två dagar i helgen. Och jag tycker mig känna mig lite lugnare, så det kanske var därför jag tog tag i tvättstugan. Vem vet, vi får se hur det blir nu efter höjningen. Jag bad psykologen fråga doktorn när jag fick höja och dagen efter ringde hon och sa att det gick bra att öka på dosen nu. Det är det som är lite grejen på psykiatrin tyvärr. Man får verkligen säga till om vissa saker, som medicin för att det ska hända något. Annars glöms man bort ofta. Jag undrar när jag hade fått höja om jag inte sagt till.
Nu ANDAS! Och vila med något roligt. För det här inlägget var också lite jobbigt att skriva, då jag redan stressat upp mig! Det är också så att jag måste lära mig att varva ner då jag varvat upp, därför annars blir jag helt slut ganska snabbt. Trots att jag lätt nu skulle kunna göra tio saker samtidigt. Det slet i mig rätt bra att börja med något annat jag såg då jag höll på i tvättstugan. Så tricket är också att lära sig sluta och vila. Jag blir lätt lite Alfons då jag väl kommit igång, jag ska bara, jag ska bara tills jag däckar ihop och resten av dagen blir inte bra. Jag måste lära mig hur just jag måste fördela krafterna så det blir lagom, varken för mycket eller för lite.
När jag kom hem plockade jag undan efter frukosten, jag vek sen tvätt och startade en tvätt. Sen så städa jag i tvättstugan. Bara sådär, fattar ni! Jag städade inte heller genom att trycka in allt någonstans utan varje sak hamnade på den plats de hörde hemma. På slutet slet rastlösheten och stressen i mig, men jag tvingade mig att göra klart. Allt som allt tog det 45 minuter. Och då har jag hunnit kolla i kalendern vad som ska hända idag, vad som måste göras.
Nu sitter jag i soffan, ska se en serie och andas ut lite. För nu är stressen lite för hög och jag får sitta och försöka andas. Men det som ska göras, bort med frukosten och då göra klart allt så det även kan plockas in i diskmaskinen + att ordna med tvätten är ju gjort nu. Nu jäklar ska det bli en rutin. Jag är väldigt stolt ska ni veta! För mig är sånt här tydligenen sensation. Trots att jag i måndags satt hos psykologen och nötte om hur töntigt det är att jag måste ha scheman på de enklaste saker. Och att jag fortfarande kollar på andra och jämför och de har också problem med att komma ihåg, tvätta och städa osv. Då sa hon någonting som jag tog till mig väldigt mycket. Trots att vi tjatat om det många gånger. Hon sa att jag kan förstå hur dom känner och känna igen mig i det dom gör, men dom kan omöjligt förstå vilken börda det är för mig. Att allt detta ÄR tyngre för mig. Och att det gäller så mycket. Jag plockar ju ihop alla dessa småsaker från olika människor, medan jag har alla saker på samma gång.
 |
| Se vad fint det blev! |
 |
| Jag tog högen med tomma tvålflaskor och tvättade ur för att lägga i plastinsamligen t.o.m.! |
Men jag undrade om jag verkligen skulle bli lycklig av att tvätta och städa. Men jag kom fram till att ja, det kommer bli bättre av det. Därför det är en oerhörd stress som lägger sig över mig att ha allt stök och att det itne fungerar hemma. Kanske hade det varit mindre viktigt om jag hade barn. Skillnaden jag kände idag var att jag inte bara tog tag i det utan kände mer för att ta tag i det. Det är en stor skillnad, eftersom det fick mig att ha lättare att inte gå därifrån mitt i alltihop och lämna det ofärdigt.
Annars så höjde jag medicinen imorse, även om jag tjuvtog 36 mg två dagar i helgen. Och jag tycker mig känna mig lite lugnare, så det kanske var därför jag tog tag i tvättstugan. Vem vet, vi får se hur det blir nu efter höjningen. Jag bad psykologen fråga doktorn när jag fick höja och dagen efter ringde hon och sa att det gick bra att öka på dosen nu. Det är det som är lite grejen på psykiatrin tyvärr. Man får verkligen säga till om vissa saker, som medicin för att det ska hända något. Annars glöms man bort ofta. Jag undrar när jag hade fått höja om jag inte sagt till.
Nu ANDAS! Och vila med något roligt. För det här inlägget var också lite jobbigt att skriva, då jag redan stressat upp mig! Det är också så att jag måste lära mig att varva ner då jag varvat upp, därför annars blir jag helt slut ganska snabbt. Trots att jag lätt nu skulle kunna göra tio saker samtidigt. Det slet i mig rätt bra att börja med något annat jag såg då jag höll på i tvättstugan. Så tricket är också att lära sig sluta och vila. Jag blir lätt lite Alfons då jag väl kommit igång, jag ska bara, jag ska bara tills jag däckar ihop och resten av dagen blir inte bra. Jag måste lära mig hur just jag måste fördela krafterna så det blir lagom, varken för mycket eller för lite.
God Morgon på er!!!
tisdag 8 november 2011
Tisdag blev en bra dag!
Idag har jag hunnit med en del, tvingat mig till det. Jag började fixa undan imorse och tvingade mig att göra klart, verkligen göra klart och sen gå vidare till nästa sak. Tvingade även mig själv att plocka upp något om jag såg det och slänga eller lägga det på rätt ställe. Sen sov jag en och en halv timme mitt på dagen och då var jag verkligen trött och sov gott.
På eftermiddagen var jag på min ADHD-grupp där en Överläkare pratade om ADHD och hjärnan och om hur medicinering fungerar vid ADHD, vad den gör för något. Väldigt intressant. Har skrivit ett långt inlägg om det, men är inte klar och så håller jag på att rita bilder till också. Även om jag som vanligt är sugen på att publicera det på en gång så ska jag se till att vänta och göra det ordentligt. För det är väldigt bra kunskap om hur det faktiskt ser ut i huvudet på oss ADHD-människor. Så håll till godo!
Ikväll fortsatte min ork utan att sina och jag tvingade mig till att göra lite fler saker. Tänker som vanligt att jag struntar i det och får släpa mig själv runt för att göra det. Men nu känner jag mig jättenöjd med mig själv men framförallt är det för jag haft en dag då jag inte varit så in i norden trött. Det var längesen jag hade en sån dag!
På eftermiddagen var jag på min ADHD-grupp där en Överläkare pratade om ADHD och hjärnan och om hur medicinering fungerar vid ADHD, vad den gör för något. Väldigt intressant. Har skrivit ett långt inlägg om det, men är inte klar och så håller jag på att rita bilder till också. Även om jag som vanligt är sugen på att publicera det på en gång så ska jag se till att vänta och göra det ordentligt. För det är väldigt bra kunskap om hur det faktiskt ser ut i huvudet på oss ADHD-människor. Så håll till godo!
Ikväll fortsatte min ork utan att sina och jag tvingade mig till att göra lite fler saker. Tänker som vanligt att jag struntar i det och får släpa mig själv runt för att göra det. Men nu känner jag mig jättenöjd med mig själv men framförallt är det för jag haft en dag då jag inte varit så in i norden trött. Det var längesen jag hade en sån dag!
måndag 7 november 2011
Lyckats med min största uppgift idag
Idag är jag så trött, vilket till stor del beror på morgonen. Och psykologen. Hon hjälpte mig spalta upp punkter på en tavla som jag sen fotade. Bra verktyg det är med mobil, kamera, almanacka, alarm och allt bra som finns. Jo, just det, jag menar ju brevet till försäkringskassan. Satte på en serie för ett tag sen och satte mig för att skriva. Såg inte på serien så mycket, men den fanns där i bakgrunden så jag inte tänkte på att jag skrev en tankekrävande förklaring på varför jag borde få var sjukskriven. Och nu har jag fått ihop det. Nu ska psykologen läsa det och så kan jag skicka det imorgon. Då tar jag de andra sakerna som ska skickas med för nu vet jag att jag måste vila. Annars fungerar jag inte då jag ska hämta barnen. Ville bara skriva att jag gjorde det, trots att morgonen gav mig en stor "anledning" att skita i resten av dagen och vältra mig i min egen skit. Men det gjorde jag inte!
Har spottat svordomar...
hela morgonen. Eller ja, inte hela men en stor del av den. Varför? Jo, när det var dags att åka upptäckte jag att jag glömt nycklarna i M:s bil. Jag ringde, var arg och undrade om han var tvungen att ha min extranyckel och sen grät jag och slängde på luren i örat på honom. Då han svarade det jag redan visste att han skulle. Att han itne kunde göra något åt det just nu. Självklart har det inte varit något problem att han haft nyckeln, men idag var det ju det och jag hade panik. Barnen skulle på med kläder och jag drog den ena ramsan efter den andra. Hade lust att bara stoppa huvudet i sanden och stanna hemma. Men nej, vi krånglade på oss kläderna och in och ut genom dörren. Hoppade på cykeln och när jag kom på dagis så var han där. Med nycklarna. M visste att hela min värld hade rasat. Jag bemöts inte längre med irritation då jag glömmer nycklar, pajar bilar och allt därtill. Det gör mig tacksam, men förvirrad. Det vänder också hela min värld upp och ner.
Nu är jag helt slut känns det som. Sitter en stund nu innan det är dags att åka mot sjukhuset och psykologen. Känslor stormar inom mig och bråkar om vilken som ska vinna. Egentligen spelar det nog ingen roll. Jag är glad då jag känner. Det får man göra. Barnen får jag be om ursäkt då de kommer hem. Det brukar jag göra efter såna här morgnar. Jag hoppas att inte deras dag blev förstörd, för det är ju faktiskt inte bara jag som påverkas av en dålig morgon. Tyvärr är det bara jag som tar utrymmet, med tunnelseende och åker in i min egen luddiga värld. Det positiva är att det inte är lika ofta längre eftersom jag har bättre struktur. Men vissa saker kan uppstå som man inte rår över. Dessa gånger blir jag tyvärr värre än tidigare. Men även jag är människa, precis som alla andra.
Nu är jag helt slut känns det som. Sitter en stund nu innan det är dags att åka mot sjukhuset och psykologen. Känslor stormar inom mig och bråkar om vilken som ska vinna. Egentligen spelar det nog ingen roll. Jag är glad då jag känner. Det får man göra. Barnen får jag be om ursäkt då de kommer hem. Det brukar jag göra efter såna här morgnar. Jag hoppas att inte deras dag blev förstörd, för det är ju faktiskt inte bara jag som påverkas av en dålig morgon. Tyvärr är det bara jag som tar utrymmet, med tunnelseende och åker in i min egen luddiga värld. Det positiva är att det inte är lika ofta längre eftersom jag har bättre struktur. Men vissa saker kan uppstå som man inte rår över. Dessa gånger blir jag tyvärr värre än tidigare. Men även jag är människa, precis som alla andra.
söndag 6 november 2011
Självömkan är namnet jag gått under idag...
Vaknade med spänningshuvudvärk och ryggont. Det bestod första delen av dagen utav. Vi åkte på Busplaneten för barnen hade fått löfte om det. Huvudvärken sprängde. Hemma började jag må illa och la mig i soffan, där jag visserligen låg på förmiddagen med. Lyssnade på musik och fick en dipp. Tänkte på saker jag borde göra, inte orkade, mådde för dåligt för ockran och hans moster. Efter jag legat en kvart kom fram till att det var mer tråkigt EGENTLIGEN att ligga med täcket över näsan än att vika tvätt. Så det gjorde jag och hängde en ny. Gjorde ordning ryggsäckar och kollade igenom kalendern och satte alla alarm. Kändes bra!
Nu spydde jag som en gris för ett tag sen och då fick jag ett kvitto på att jag faktiskt mådde dåligt trots allt. Men nu vet jag varför. Glömde venlafaxin imorse. Jävla rävgift, de flesta mår skit då de slutar med den. Jag vill sluta, men då fick jag ju inte ta concerta förrän i januari. Har halv dos iallafall, eftersom de kom på det efteråt. Tycker inte mina känslor är lika döda längre.
Ingen mer självömkan iallafall. Bara spott och tvi inombords åt giftkapslarna!! Och film.
Nu spydde jag som en gris för ett tag sen och då fick jag ett kvitto på att jag faktiskt mådde dåligt trots allt. Men nu vet jag varför. Glömde venlafaxin imorse. Jävla rävgift, de flesta mår skit då de slutar med den. Jag vill sluta, men då fick jag ju inte ta concerta förrän i januari. Har halv dos iallafall, eftersom de kom på det efteråt. Tycker inte mina känslor är lika döda längre.
Ingen mer självömkan iallafall. Bara spott och tvi inombords åt giftkapslarna!! Och film.
lördag 5 november 2011
American Horror Story
Letat nya serier, börjar tröttna på en del och då hittade jag den här. Det är samma personer som gjort "Glee", men det här är verkligen en helt annan typ av serie. Fem avsnitt har sänts i USA. Jag har sett det första och jag tycker den ser väldigt lovande ut efter första avsnittet!
Det snurrar i min skalle...
Mycket just nu. Det får mig att kunna sova alldeles för mycket och ännu mera om jag fick. Det får mig att ta till mat, vilket känns jättejobbigt eftersom jag inte vill det. Jag försöker att hitta vägar kring det som får mig att sätta stopp. Att klara av att reda ut det som bankar omkring i huvudet istället för att destruktivt äta.
Försöker samtidigt tvinga in mig i rutinerna igen, då det föll eftersom jag åkte till Malmö. Det blir som att komma hem och börja om att skriva på ett blankt blad, även om det förhoppningsvis inte riktigt blir som att börja om helt. Försöker även träna på att ta tag i saker på en gång istället för att skjuta upp dom, allt ifrån vardagssaker till nytillkomna saker som t.ex. ett brev. Det jag inte fått till denna vecka är brevet till försäkringskassan för att beskriva varför jag inte kan jobba. Och ett brev till min a-kassa. Vet inte var jag ska börja, la bort det då jag stirrat på det ett tag. Dumt, eftersom jag vill ha pengar, då jag inte fått ett ruttet öre denna månad. Psykologen måste hjälpa mig, få till en början. Har inte kunnat fått in en enda rad här heller, har som vanligt en massa tankar som jag velat skriva om men inte kommit längre än dit. Inte ens haft orken att börja skriva.
Nu ska jag göra strunt en stund, är ensam inne och har skurat köket, städat undan efter lunchen, startat diskmaskinen och hängt tvätt. Det är rätt bra tycker jag!
Försöker samtidigt tvinga in mig i rutinerna igen, då det föll eftersom jag åkte till Malmö. Det blir som att komma hem och börja om att skriva på ett blankt blad, även om det förhoppningsvis inte riktigt blir som att börja om helt. Försöker även träna på att ta tag i saker på en gång istället för att skjuta upp dom, allt ifrån vardagssaker till nytillkomna saker som t.ex. ett brev. Det jag inte fått till denna vecka är brevet till försäkringskassan för att beskriva varför jag inte kan jobba. Och ett brev till min a-kassa. Vet inte var jag ska börja, la bort det då jag stirrat på det ett tag. Dumt, eftersom jag vill ha pengar, då jag inte fått ett ruttet öre denna månad. Psykologen måste hjälpa mig, få till en början. Har inte kunnat fått in en enda rad här heller, har som vanligt en massa tankar som jag velat skriva om men inte kommit längre än dit. Inte ens haft orken att börja skriva.
Nu ska jag göra strunt en stund, är ensam inne och har skurat köket, städat undan efter lunchen, startat diskmaskinen och hängt tvätt. Det är rätt bra tycker jag!
fredag 4 november 2011
Concertan
Tog den vid 6:30 imorse. Jag märkte att jag var väldigt irriterad 4 timmar efter, vid 10:30. Barnen är hemma och innan dessa 4 timmar har jag haft ett mycket bättre humör. Och tålamod. Nu känner jag mig mer lättirriterad än vanligt.
Igår var jag på ADHD-mottagningen för utvärdering av medicin och biverkningar. På humörsvängningar svarade jag att jag tyckte inte det var så mycket svängningar. Men jag tror inte jag tänkt så mycket på det. Men efter idag tror jag att det är såhär, efter att tänkt efter.. Färre svängningar, men större.. Och när medicinen går ur så är jag väldigt, väldigt trött. Ja, vi får se, kanske märks större skillnad efter vi höjer till 36 mg. Men jag har inte ens fått en läkartid och snart höjer jag tusan själv, jag tycker det har gått bra, men har ju inte så mycket effekt. Borde gå bra att höja nu tycker jag. Borde ju kunna ordnas via ett telefonsamtal tycker jag. Ska prata med psykologen på måndag. Jag hade ju inte så positiv inställning egentligen till concertan, efter att hört en del om den. Nu har jag träffat två som tycker den funkar. Jag hade velat ha ritalin. Och på morgonen skulle jag behöva en snabbverkande, eftersom jag tror att depon inte kommer funka. Tar för lång tid att verka och det är ju tidigt jag behöver effekt. Då jag ska upp med barnen. Ställa klockan på 4 och störa sömnen känns inte som ett alternativ.Men jag ska ge den en chans såklart. Jag provar, jag vet ju faktiskt inte vilken medicin jag kommer svara på.
Nej, nu sover lilla J, sex-åringen sitter uppe och ser film och mellanbarnet sitter bredvid mig och ser film. Jag ska kolla en serie med hörlurar på datorn. Ja, det får man. Kanske jag är mindre irriterad sen.
Igår var jag på ADHD-mottagningen för utvärdering av medicin och biverkningar. På humörsvängningar svarade jag att jag tyckte inte det var så mycket svängningar. Men jag tror inte jag tänkt så mycket på det. Men efter idag tror jag att det är såhär, efter att tänkt efter.. Färre svängningar, men större.. Och när medicinen går ur så är jag väldigt, väldigt trött. Ja, vi får se, kanske märks större skillnad efter vi höjer till 36 mg. Men jag har inte ens fått en läkartid och snart höjer jag tusan själv, jag tycker det har gått bra, men har ju inte så mycket effekt. Borde gå bra att höja nu tycker jag. Borde ju kunna ordnas via ett telefonsamtal tycker jag. Ska prata med psykologen på måndag. Jag hade ju inte så positiv inställning egentligen till concertan, efter att hört en del om den. Nu har jag träffat två som tycker den funkar. Jag hade velat ha ritalin. Och på morgonen skulle jag behöva en snabbverkande, eftersom jag tror att depon inte kommer funka. Tar för lång tid att verka och det är ju tidigt jag behöver effekt. Då jag ska upp med barnen. Ställa klockan på 4 och störa sömnen känns inte som ett alternativ.Men jag ska ge den en chans såklart. Jag provar, jag vet ju faktiskt inte vilken medicin jag kommer svara på.
Nej, nu sover lilla J, sex-åringen sitter uppe och ser film och mellanbarnet sitter bredvid mig och ser film. Jag ska kolla en serie med hörlurar på datorn. Ja, det får man. Kanske jag är mindre irriterad sen.
Skrik och tårar
H är hemma med öroninflammation, vaknade inatt. Gick tillslut ner med hon i soffan, för hon har skrikit och tårarna har sprutat. Det har fortsatt idag. Vi har kurerat med Alvedon, nässpray, bomull i öronen och mössa samt högläge. Inget har funkat. Sista timmen har hon skrikit och kastat sig omkring i soffan. Gör ont då hon hostar sin jäkla astmahosta med, så jag gav coccilana. Med förhoppningen att biverkan av morfinet också skulle däcka henne. Sitter nu bakom henne och hon har äntligen somnat. Så jag sitter där jag sitter, men finns inget annat val. Hon måste ju sova, även om jag inte vet hur jag ska stå ut att sitta still här bakom.
onsdag 2 november 2011
Ibland om man låtsas, blir det verklighet
Varit nere på stan och fixat några ärenden. Sminkade mig och tänkte att jag skulle se lite piggare ut och nu är jag det. Inte ens att jag backade in i en sten fick mig att tycka att dagen var förstörd. Nu ska jag käka och se nån serie, sen blir det till att göra dr sista viktiga sakerna idag. Så skönt då det äntligen är gjort!!
Skåneland
 |
| Lördagens middag, Italienskt lagade vi. Jättegott! |
 |
| K hade bakat Halloween-muffins. |
 |
| Vi var bara fem stycken, men vi roade varandra bra ändå. |
 |
| På måndagen promenerade vi till Turning Torso. |
 |
| Malmö är en otroligt vacker stad. |
 |
| Sen gick vi på olika Second Hand-affärer. Gjorde några fynd. |
Otroligt vad några dagar kan gå fort. Förutom det trevliga sällskapet så trivdes jag väldigt bra i Malmö, det var en mysig stad med väldigt fin omgivning. Ska lägga ut lite fler bilder, då K skickat dom till mig. Jag glömde mobilen hemma flera gånger. På måndagkväll skulle vi gå på Rihanna, men vi hann bara komma till arenan så fick vi vända eftersom Rihanna var sjuk. Var ju väldigt snopet, men hon är ju en vanlig människa hon med. Så det va bara att vända hemåt igen.
Flygresorna hem gick bra, men ångesten klappade på rätt bra. Men jag lyckades fokusera bort den ganska okej med läsning och musik. Men jag är så stolt att jag flög, trots att jag hatar att flyga. . Jag valde att göra det, för jag vill ju gärna få bort min flygrädsla. För att bota ångest måste man utsätta sig för den, så mycket har jag lärt mig under dessa år iallafall. Man kan inte leva sitt liv i ångest, den ska aldrig mer få styra mitt liv!
Jag kom hem igår vid femtiden och fick äntligen pussa på mina underbara barn. Idag är vardagen tillbaka och jag ska fixa en massa saker, bara att hugga tag i verkligheten. Bit för bit ska jag ta tillbaka mitt liv, acceptera och jobba mig framåt. Det går sakta, men jag får försöka finna mig i det även om jag är otroligt less nu på att gå hemma. Jag vill ut och jobba nu, hoppas innerligt att arbetsträningen kommer fungera bra så jag kommer framåt på det planet snart.